Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosetti, Constantin A. - Rosetti, Teodor - Rosettställda - Rosfamiljen. Se Rosaceæ - Rosfeber - Rosfjorden. Se Rosfjordvatn - Rosfjordvatn - Rosfönster. Se Hjulfönster - Rosidor, Claude Guilmois de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som kallades "de röde", beklädde han flera
gånger ministerposter, men aldrig för längre tid
eller på ledande plats; sin ungdoms svärmeri för
sammansvärjningar bibehöll han, var en af ledarna för
den komplott, som störtade furst Kusa 1866, och deltog
äfven 1870 i de misslyckade stämplingarna mot Karl
I. Sedan 1874-75 års partikoalition, i hvilken han
också, var verksam, störtat Catargius konservativa
kabinett, blef han 1876 president i den nyvalda
kammaren och var inrikesminister under J. Bratianu
en del af året 1878 samt 1881-82; glödande vän af
Frankrike och en af förespråkarna för Kumäniens
ingripande på Rysslands sida i det turkiska kriget
1877-78, utträdde han ur regeringen 1882, då han ej
ville vara meddelaktig i det närmande till Österrike
och Tyskland, som då inleddes. Brytningen med
Bratianu, med hvilken han samverkat under hela sitt
lif, blef fullständig, då dennes valrättsreformförslag
ej sträckte sig så långt som den gamle radikalen
önskade; 1884 lämnade R. representationen.
H. B-n.
Rosetti, Teodor, rumänsk politiker, f. 1837 i
Jassy, studerade i Wien och Paris, var 1875-76
arbetsminister i Catargius konservativa regering,
blef sedermera en af ledarna för junimisternas
(se d. o.) grupp och chef för den af dem bildade
ministären april 1888-april 1889; nov. 1889-nov. 1890
var han justitieminister i Manus kabinett,
hvarefter han egnade sig åt bankverksamhet.
H. B-n.
Rosettställda, bot., säges om spiralställda blad,
som sitta tätt tillsammans, vanligen vid nedersta
delen af en stam med mycket korta mellanleder,
t. ex. hos Androsace (se d. o.), Plantago, Primula
och många tvååriga växter under första året, och
bilda en "bladrosett". Som exempel på en växt med
bladrosett i stjälkens spets kan nämnas Trientalis.
G. L-m.
Rosfamiljen, bot. Se Rosaceæ.
Rosfeber l. Ros (grek. erysipelas), med., en
sjukdom, som karakteriseras af en diffus, smärtsam
rodnad af hud eller slemhinna, alltid uppstående
under bilden af en akut infektionssjukdom. Ros
orsakas af en bakterie, upptäckt 1882 af Fehleisen
och af honom kallad Streptococcus erysipelatis
(se Bakteriologi, sp. 718). Fehleisen ansåg denna
streptokock vara en egen art, men den torde vara
identisk med den vanliga varbildande Streptococcus
pyogenes. Sjukdomen uppträder, när bakterierna
inkommit i väfnaden genom något sår, hudlöshet
eller spricka, hvarifrån de sprida sig i hudens
lymfrum och framkalla den för rosen egendomliga
inflammationen. Denna första ingångsport för smittan
kan ofta vara så obetydlig, att den i många fall är
svår att upptäcka. Dispositionen för ros är icke stor,
och blott enstaka speciellt mottagliga individer
angripas däraf, men mottagligheten stegras, sedan
man en gång haft sjukdomen, hvadan recidiven äro
vanliga. Kvinnor angripas oftare än män; likaså äro
späda barn mycket mottagliga. Efter en eller annan
dags frossbrytningar och feber, allmänt illamående,
kräkningar, hufvudvärk o. d. eller också utan några
föregående symtom börjar hudutslaget som en mindre,
ej fullständigt begränsad röd fläck, svagt upphöjd
eller i hudens aivå. Färgen försvinner för ett
ögonblick mer eller
mindre fullständigt vid tryck, huden kännes öm och
het. Fläcken växer någon gång mycket obetydligt
(E. circumscriptum); vanligen tilltar den raskt i
omfång, breder ut sig periferiskt än i den ena,
än i den andra riktningen och kan på detta sätt
vandra öfver större eller mindre del af kroppsytan
(E. migrans). Ibland fortskrider den diffust, oftare
genom taggiga utlöpare. Ju starkare svullnaden är,
dess starkare kännas spänningen och smärtan i det
angripna hudpartiet. Ofta bildas där större och
mindre blåsor, blädderros (E. bullosum), stundom kan
på sina ställen, särskildt ögonlocken och förhuden,
brand uppstå (E. gangrænosum). Samtidigt med dessa
lokala symtom finnas oftast stark feber (39-40°) och
starkt allmänt illamående, stundom delirier. I andra
fall kan febern vara obetydlig. När sjukdomen läkes,,
upphör febern ofta genom ett plötsligt temperaturfall
på ett par grader (kris). Ros kan förlöpa på ett par
dagar, men också räcka i många veckor. Ju längre den
varar och ju mera utbredd den är, desto större blir
faran för komplikationer, och desto ogynnsammare blir
förloppet. De flesta fall sluta dock med hälsa. Blott
hos åldriga personer, alkoholister eller eljest
sjukliga individer är dödligheten afsevärd, och
farligast är ros i den späda barnaåldern, särskildt
hos nyfödda, där den oftast tar sin utgångspunkt
från nafvelsåret. Dödligheten uppges här vara ända
till 76,4 proc. Döden kan orsakas genom den svåra
infektionen själf och den ofta länge ihållande febern,
genom inflammationens utbredning till hjärnhinnorna
(vid ansiktsros) eller lungorna, genom varhärdar i
inre delar (metastaser) eller genom allmän sepsis
("blodförgiftning"). Vanligaste lokalisationen är
i ansiktet, där ros oftast uppstår från sårnader
vid näsöppningarna, öronen eller ögonen. Därnäst
börjar den på extremiteterna eller könsdelarna,
mera sällan på bålen, med undantag af den omtalade
rosen hos nyfödda. Ett mycket stort antal medel och
metoder har rekommenderats vid behandlingen af ros,
allehanda antiseptiska medel i salfvor, omslag eller
direkta insprutningar eller kirurgiska metoder,
såsom skarifikationer och fasta förband. Finsen
rekommenderade rödt ljus för att utesluta de
irriterande ultravioletta strålarna. I allmänhet
torde man nöja sig med en symtomatisk behandling:
söka motverka febern och allmänsymtomen samt
hindra de lokala smärtorna med kylande omslag. I
vissa fall har serumterapien lämnat goda resultat
(antistreptokockserum). L. Mbg.
Rosfjorden. Se Rosfjordvatn.
Rosfjordvatn l. Rosfjorden, trång fjord, som från
n. till s., genom inloppet Rosfjordströmmen,
skär in i Lerviks härad, Tromsö amt, Norge.
K. V. H.
Rosfönster. Se Hjulfönster.
Rosidor [råsidär], Claude Guilmois de,
ledare af ett franskt teatersällskap, som Karl XII
1699 på förslag af N. Tessin d. y. lät inkalla till
Sverige och som spelade stycken af Corneille, Racine,
Molière, Regnard, Dancourt m. fl. samt sångpjäser,
först i Kungshuset (se d. o. 1) på Riddarholmen,
men från 1700 på Bollhusteatern. Allmänheten lärde
därigenom känna den franska dramatiken i original, och
truppen fick äfven betydelse för den franska musikens
införande i Sverige. 1703 blef truppen delvis upplöst;
R. själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
