Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rot. 1. Bot. - Rot. 2. Mat. - Rot. 3. Språkv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fasthålla växten vid underlaget och att upptaga näring
åt växten ur jorden eller ur vattnet, hvari den
växer. Särskild uppgift ha de s. k. sny1trötterna
(hos parasitiska växter), hvilka intränga i andra
växters delar och förena sig med dessas celler, ur
hvilka näring upphämtas. Snyltrötter sakna alltid
rotmössa. Med dessa må ej häftrötter l. klätterrötter,
som förekomma hos klätterväxter (rotklättrare),
förväxlas; sådana rötter, som äro korta, icke
geotropiska, och fast vidvuxna underlaget,
förekomma hos murgrönan och många tropiska växter,
t. ex. Ficus, Piper, aracéer m. fl. Om luftrötternas
betydelse se Luftrötter. Hos tropiska träd förekomma
ej sällan s. k. stödjerötter i form af från stammens
bas utgående höga plankrötter eller högre upp på
stammen utväxande styltrötter (t. ex. hos
Pandanus och Rhizophora). Slutligen finnes som en
ytterligare metamorfos af roten den tjocka, köttiga,
knölformigi s. k. ammroten (knölrot, rotknöl), som
tjänar till upplag af reservnäring (se d. o.). Hos
många växter finnas rötter, som genom sammandragning
förkortas och därigenom draga andra delar af växten
(t. ex. lökar) längre ner i jorden eller pressa
växtens ofvanjordiska delar (bladrosetter) fastare
mot markytan. Om frörötter se Kronrötter, om
svamprot se Mykorrhiza, om månghöfdad rot se Rotstock.
2. Mat. Den storhet, som efter upphöjning till en viss
dignitet ger till resultat en annan storhet. Roten
kallas kvadratrot, kubikrot, 4:e rot o. s. v.,
allteftersom denna dignitets exponent är 2, 3,
4 o. s. v. Så är t. ex. 2 5:e roten ur 32, emedan
2 upphöjd till 5:e digniteten ger till resultat
32. Namnet rot utgör en ordagrann öfversättning af den
latinska termen radix, hvilken på samma sätt uppkommit
af det arabiska dschidr; denna term åter har i sin
ordning antagligen bildats efter det likbetydande
indiska ordet mula. - Rottecknet, ?, har uppstått ur
bokstafven r (begynnelsebokstafven i det latinska
ordet radix}.
n-te roten ur storheten a tecknas ?n a; tecknet
? n kallas rotmärke och talet n rotindex eller rotexponent. Kvadratrotens tecken är endast ?. - En
storhets rötter af ett visst ordningsnummer äro lika
många som antalet enheter i ordningsnumret; så finnas
t. ex. två kvadratrötter, tre kubikrötter o. s. v. Af
rötterna till en positiv kvantitet äro två reella,
om ordningsnumret är ett jämnt tal, eljest blott
en reell; af rötterna till en negativ kvantitet är
en eller ingen reell, allteftersom ordningsnumret
är udda eller jämnt. - Då rotutdragningen icke är
verkställd eller icke kan verkställas, kallas roten
rotkvantitet 1. radikal (se d. o. 2). - Om rot till
en ekvation se Ekvation.
Rotutdragning kallas den operation, hvarigenom en
radikal befrias från sitt rotmärke, utan att dess
värde förändras. Rotutdragningen kan vara antingen
exakt eller approximativ. Den exakta rotutdragningen
sker genom omvändning af
tillvägagåendet vid utveckling af (a + b} m enligt
binomialteoremet. Den approximativa rotutdragningen
sker antingen på samma sätt som den exakta eller
medelst användning af vissa
approximationsformler, utveckling i oändlig serie o. s. v. - Jfr
Coss, Kubikrot och Kvadratrot.
3. Språkv., en inom språkvetenskapen allmänt
använd term för vissa ordelement i den enklaste
form, hvartill man med borttagande af alla
afledningselement kan hänföra ett ord eller en
viss grupp af ljudligt och semasiologiskt besläktade
bildningar. Under språkvetenskapens senaste årtionden
ha den gängse uppfattningen af begreppet rot och
det resonemang, hvarigenom man kommit till denna
uppfattning, varit följande. Om man utgår från den
vanligaste åsikten om böjningsformernas uppkomst
genom sammansättningar af vissa enklare element,
som man kallar rötter, så måste ju roten som sådan
funnits till, innan det böjda (flekterade) ordet
(formen) uppkom. Och rötterna innehållas i orden,
emedan de funnits till före och uppgått i dessa. I ett
förflexiviskt tillstånd representera åter rötterna
hvad vi kalla ord; men från de flekterande språkens
ståndpunkt uppträder hvad som en gång var ord som
ett ideellt betydelsecentrum. Denna uppfattning af
rot är i sin sista del riktig, men för öfrigt utgår
den från den tvifvelsutan oriktiga förutsättningen,
att ett språk någonsin funnits, hvars ordmaterial
bestått blott af under en bestämd form (vanligen
antagen som enstafvig) uppträdande ordelement. Ordet
som språkligt uttryck finnes egentligen till endast i
satsen som bärare för tanken; och i satsen är ordet
alltid på ett eller annat sätt böjdt, d. v. s. är
böjningsform, denna böjning må framträda genom
sammanslutning och förhållande till andra element
i satsen eller genom andra medel, hvarigenom olika
betydelse- och relationsmodifikationer inträda. Icke
ens kinesiskan kan gälla som exempel på "rot-språk",
emedan den icke kan sägas sakna all böjning. Det
finnes sålunda ingen grund för det antagandet, att de
s. k. rötterna någonsin egt själfständig tillvaro. Rot
är endast en ur en bestämd ljudligt och semasiologiskt
besläktad grupp af ord abstraherad ljudgrupp,
som för språkmedvetandet uppbär den allmänna, ur
hela ordfamiljen abstraherade betydelsen. Rot är
sålunda - såsom för länge sedan Pott antog - en
abstraktion, företagen a) af den talande i språk-
och ordbildningens intresse som grund för nya ord
enligt gällande mönster (så t. ex. för att bilda
ett enhetligt uttryck för "knif att tälja med" tog
man elementet tälj- i tälja och bildade tälj-knif,
i hvilket fall tälj- kan gälla som "rot" för hela
den ordgruppen), b) endast i rent vetenskapligt
intresse, i det man ur en grupp besläktade ord
i flera genealogiskt samhörande språk genom
afklädning af alla bildningselement (prefix, suffix,
sammansättningselement) utskalar en ljudgrupp som
gemensam för hela ordfamiljen och med reduktion af
de ljudlagar och analogiförändringar, som i hvarje
fall kunnat eller bevisligen måst göra sig gällande,
återför denna till dess för alla ifrågavarande språken
nödvändiga grundform. Sålunda kan man t. ex. för
sv. veta, lat. vidi, grek. Fo??a, F?i?o??? och
sanskr. véda ansätta som gemensamt ursprungligt
grundelement veid- med allmän betydelse af "se",
"veta". Men därmed är ingalunda sagdt eller
ens ideellt pretenderadt, att veid- någon gång
skulle ha förekommit som lefvande ordform i ett en
gång befintligt grundspråk, lika litet som bind-
(band- bund-} i sv. binda (band, bundit o. s. v.) vare
sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
