Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rot. 3. Språkv. - Rota, ö. Se Marianerna - Rota, kyrkohist. Se Rota romana. - Rota, mus. Se Kanon, sp. 777 - Rota, nord. myt. - Rota, Giuseppe - Rotabagge - Rotacism. Se Rhotacism - Rotal - Rotang. Se Palmer, sp. 1354, och Calamus - Rotari, langobardisk konung - Rotari, Pietro - Rota romana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i de lefvande nordiska språken eller under sin
urnordiska moderform kan sägas ha karaktär af
verkligt ord. Rot i denna mening hänför sig vanligen
till det verkliga eller förutsatta grundspråk, hvarur
en viss grupp af besläktade språk genealogiskt
måste tänkas ha uppkommit. Således säga vi, att
den gemensamma indoeuropeiska roten för alla de
ord i de indoeuropeiska språkfamiljerna, som äro
besläktade med vårt binda, är bhendh-, emedan de
i de särskilda språken befintliga rotformerna,
abstraherade ur det lefvande eller faktiskt
befintliga ordmaterialet, endast kunna förklaras
ur en sådan grundform. Huruvida sedan såväl veid-
som bhendh-, betraktade i förhållande till samma
språks ordmaterial, hvartill de hänföras, nämligen
det indoeuropeiska urspråket, ha karaktär af rot,
d. v. s. abstraherad ljudgrupp, eller af individuellt
ord, därom kan ingenting säkert påstås. Saken kan,
ideellt taget, ha förhållit sig på båda sätten. Hvad
som i ett senare språkskede endast har karaktär af
abstraherad rot kan i ett föregående skede ha varit
ordform, bestående af olika ordbildningselement, som
sedan till form och funktion fördunklats. Så ha vi i
hvarje fall att tänka oss de flesta abstraktionsvis
i ett skede befintliga rötter uppkomna. Från denna
synpunkt kan veid- i ett för-indoeuropeiskt
språkskede ha uppkommit af flera själfständiga
element. Skillnaden mellan "stam" och "rot" är den,
att stammen i regel förutom roten äfven uppvisar
ett afledningssuffix med bestämd funktion. När,
som ofta händer, detta afledningssuffix till form
och betydelse småningom fördunklas, kan stammen
nedsjunka till karaktär af rot. Frågan om huru man
har att ansätta de indoeuropeiska rötterna, som en-
eller två-stafviga, har ingen större betydelse. Från
ofvan angifna synpunkt kan förhållandet ha varit
både det ena och det andra. - Af för bestämda språk
uppgjorda rotförteckningar förtjäna endast nämnas
de af inderna för sanskrit uppgjorda listorna,
främst den s. k. Dh?tu-p??ha (rot-lista) , hvars
rent konstruktiva karaktär framgår däraf, att där
finnas s. k. rötter upptagna, som icke återfunnits
i någon ordgrupp och sannolikt ej heller faktiskt
förefunnits. - Rötternas form och art, t. ex. i de
olika språkstammarna, bli helt naturligt olika efter
de särskilda stammarnas särskilda art. Så utmärker
sig den semitiska språkstammen för ett tämligen
enhetligt och stereotypt rotsystem, i det att i de
flesta rötter ingå tre konsonantljud. Med afseende
på arten af de olika slag af ord, ur hvilka rötter
kunna abstraheras och för hvilka de, ideellt taget,
kunna anses ligga till grund, har man allmänt gjort en
indelning i verbal-nominalrötter (s. k. predikativa)
och pronominalrötter (s. k. demonstrativa). De förra
sägas ligga till grund för verb och nomen, de senare
för pronomina och vissa partiklar. Därmed kan man
ingalunda säkert antaga ursprunglig åtskillnad mellan
dessa båda slag af ord och rötter, liksom faktiskt
i den historiska utvecklingen öfvergångar från den
ena till den andra arten och tvärtom förekomma. Jfr
bl. a. Brugmann, "Grundriss der vergleichenden
grammatik der indogermanischen sprachen" (I, 32 ff.,
II, l, 5 f.) och "Kurze vergleichende grammatik"
(282 ff.) och Noreen, "Vårt :språk" (VII. 92 ff.).
1. O. T. S. (G. L-m.) 2. (L F.) 3. K. F. J.
Rota, ö. Se Marianerna.
Rota, kyrkohist. Se Rota romana.
Rota, mus. Se Kanon, sp. 777.
Rota, nord. myt., namn på en af valkyrjorna
(stridsgudinnorna).
Rota [rata], Giuseppe, italiensk målare,
f. sannolikt i Bergamo, kom 1806 till Stockholm
och blef 1807 ledamot af konstakademien, där han
från s. å. flera gånger utställde miniatyrer,
sista gången 1815; antagligen lämnade han Sverige
1817. Något vidare är ej kändt om honom; troligen
dog han 1821. Målningar af honom finnas i privata
samlingar i Sverige. Hans pensel är säker och
kraftig, men färgen något torr och dunkel. R. är
representerad i Stockholms Nationalmuseum och
på konstakademien (själfporträtt, 1806).
-rn.*
Rotabagge, ett i Västergötland gängse namn
på kålroten. Detta egendomliga namn finnes
upptaget i de flesta utländska frökataloger,
mer eller mindre förvrängdt, såsom i franskan
och engelskan till "rutabaga" o. s. v.
O. T. S.*
Rotacism, språkv. Se Rhotacism.
Rotal (af arab. ratl, skålpund), marokkansk
handelsvikt (i plur. artal, se d. o.), = 14 uckier
= 540 gr. i de sydliga hamnarna, men 508 gr. i de
nordliga.
Rotang, bot. Se Palmer, sp. 1354, och Calamus.
Rotari [rå-], langobardisk konung 636-652. Se
Langobarder, sp. 1152.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
