Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 1093-1094 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rudbeck. 1. Olof R. d. ä. (Olavus Rudbeckius pater)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med bifall och understöd. 1677 började tryckningen,
och 1679 i mars var 1:a delen färdig, innehållande
jämväl en ypperlig, af Andreas Norcopensis
(Nordenhielm) verkställd latinsk öfversättning af den
svenska texten. (Af denna del finnas varianter med de
falska årtalen 1675 och 1679 i st. f. 1681. 2:a uppl.,
endast på latin, började tryckas 1696; 3:e uppl.,
på svenska och latin, var sannolikt ej färdigtryckt
vid Uppsalabranden 1702.

Fig. 2. Förminskadt faksimile af titelbladet till
1:a delen af "Atlantica", originalupplagan.

Båda dessa upplagor gingo i det närmaste
förlorade vid branden, hvadan exemplar af dem äro
ytterst sällsynta.) Samtidigt med 1:a delen utkom
ett stort atlasband till hela verket. Andra delen,
likaledes på både svenska och latin (den latinska öfvers.
tvifvelsutan af Nordenhielm), började tryckas
1685 och utkom 1689, tillegnad Karl XI, som med bifall
och understöd uppmuntrat författaren. Tredje delen
lämnade pressen 1698. Fjärde delen var under tryckning
1702, då den stora branden afbröt denna och förstörde
så godt som alla exemplaren (af 8 kända exemplar
gå 3 t. o. m. sid. 210; de öfriga äro ännu mindre
fullständiga). En fotolitografisk uppl. af fjärde
delen utgafs 1863. Den latinska öfversättningen af
de båda sistnämnda delarna härrörde från P. Salan,
författarens systerson. Redan 1:a delen innehåller
arbetets kärna, de följande blott utläggningar,
genmälen, utförligare bevisningar, rättelser o. d. "I
alla fall tröttar jätteboken mindre genom vidden i
och för sig själf än genom det myckna, som i denna
vidd röjer sig vara en följd af den tumultuariska
brådskan vid både författandet och tryckningen"
(Atterbom). Framställningen är, trots dessa fel,
gladlynt, ofta kvick, naiv och ärlig. - Arbetet
mottogs af det samtida Sverige som ett nationalverk,
af utlandet med förvåning, beundran och erkännande,
såsom framgår af de "Testimonia" från lärda män
R. själf i tre af delningar utgaf och jämväl af
andra intyg. Blott en och annan drog "Atlanticans"
djärfva satser i tvifvelsmål; bland dessa vedersakare
nämnas den lärde tysken Morhof och holsteinaren
Moller. Inom landet bildade R:s åsikter skola; till
denna kunna räknas hans son, de båda Peringskiöldarna,
Biörner, Göransson och Gust. Bonde. Länge vågade man
ej opponera sig mot de nya dogmerna. Olof Celsius
d. ä. var dock ej hågad att godkänna den; men det var
egentligen Dalin, som först vågade öppet träda upp
och genom den vetenskapliga metod han använde i sin
historia kasta de Rudbeckska satserna öfver ända.
– R. försökte sig jämväl i svensk verskonst. Hans
dikter, hufvudsakligen författade för vissa
tillfällen, finnas omtryckta i Hansellis samling,
d. 12 (1869).

Det är dock ej blott som vetenskapsman och
mångslöjdare R. lagt sitt snille i dagen. Hans rika
gåfvor funno äfven ett fält inom universitetets
styrelse och förvaltning. Med rastlöst nit,
otrolig arbetsförmåga och hänsynslös kraft grep
han där in öfverallt, ehuru tyvärr hans sangviniska
sinne och starka själfkänsla ej alltid togo nödig
hänsyn till verkligheten. Hans namn är emellertid
oupplösligt knutet till universitetets historia
på 1660-talet, och han möter öfverallt under de
följande 30 åren. Tack vare den aldrig rubbade
gunst, som han tidigt förvärfvade hos kanslern
M. G. De la Gardie, kom han att för en tid nästan
enväldigt regera universitetet. Hans rektorat
1662 och de år, som närmast följde, präglades af
en sjudande verksamhet, som i synnerhet tog sig
form i stora byggnadsföretag. Gustavianum undergick
en genomgripande inre omgestaltning samtidigt med
den nyssnämnda kupolens uppförande. På den plats,
där de katolske ärkebiskoparnas medeltidsborg
en gång varit belägen, på hvilken Kristina ämnat
uppföra ett universitetspalats (och där nuvarande
universitetshuset ligger), uppförde han en stor
exercitiebyggnad. Urspr. hade han tänkt att där
kunna uppföra ett fullständigt universitetshus,
hvartill han själf uppgjort ritning, som finns
afbildad i 3:e delen af "Atlantica". Om botaniska
trädgården och vattenledningen är ofvan taladt. Det
gamla Vasaslottet reparerades 1664 under hans
ledning, och en ny kungsträdgård (nuvarande
botaniska trädgården) anlades; öfver ån kastades
en hängbro (på samma plats som den nuvarande). Det
var också hans förtjänst, att De la Gardie 1669
till universitetet donerade sin handskriftssamling,
i hvilken den oskattbara handskriften af Wulfilas
gotiska evangelieöfversättning och Snorre Sturlassons
Edda intogo första rummen. Detta storslagna
envåldsregemente, som syntes hota att bli permanent,
sedan regeringen 1663 utnämnt R. och två andra till
universitetets kuratorer, skapade dock en djup

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>