Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryggmärgssjukdomar - Ryggning - Ryggpositiv - Ryggpuckel. Se Puckel - Ryggrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ungdomsåren och är oftast familjär (hereditär) och
angriper nervledningen till bäckengördelns och ländens
samt lårets och skuldrans muskler, men åtföljes
af en hufvudsakligen af fett- och bindväfsökning
orsakad s. k. pseudohypertrofi af vissa muskulära
partier. Stundom blir dock äfven muskulaturen i vissa
ej förtvinade områden ökad. Med spastisk spinalparalys
menas en annan, vanligen symtomatiskt väl afgränsad
sjukdomsbild, hvars anatomiska underlag är en sjukdom
i ryggmärgens sidosträngar. Sjukdomen yttrar sig genom
en del spastiska fenomen, såsom ökning af senreflexer,
rigiditet (styfhet) i vissa muskelgrupper,
under det att förlamningssymtomen äro mindre
framträdande. Syfilitiska sjukdomar i ryggmärgen kunna
framkalla denna sjukdomsbild; eljest är dess etiologi
ännu dunkel. Förutom de vanligaste, nu omnämnda
s. k. systemsjukdomarna inom ryggmärgen förekommer
en del andra, vid hvilka flera olika ledningssystem,
t. ex. både sido- och baksträngarna, samtidigt bli
angripna. Vidare är att märka, att vid särskildt
de syfilitiska sjukdomarna i ryggmärgshinnorna
(se ofvan) och dessas öfvergripande på ryggmärgen
synnerligen mångskiftande symtomkomplexer kunna
uppträda, som icke fullt öfverensstämma med någon af
ofvan skildrade mera klassiska sjukdomstyper. I viss
mån en särställning inom ryggmärgssjukdomarnas grupp
intar den akuta poliomyeliten 1. barnförlamningen,
hvilken som bekant är en akut kontagiös sjukdom,
framkallad af en specifik bakterie och hvilken
särskildt under det senaste årtiondet i vidsträckta
epidemier härjat inom vårt land. Dess egenskap
af infektionssjukdom är på senare tid bestämdt
bevisad, speciellt genom forskningar inom vårt land
(Wickman, A. Petersson, Kling, Wernstedt m. fl.),
liksom äfven en svensk (Medin) lämnat en af de första
och bästa beskrifningarna öfver epidemier af denna
art. Barnförlamningen är eljest först beskrifven af
tysken Heine 1840. Sjukdomens anatomiska grundval
är en akut inflammation i den gråa substansen af
ryggmärgens främre horn. Den begynner som en akut
allmäninfektion med hög (39-40° C.) feber, och de
genom inflammationen framkallade förstöringarna,
yttrande sig i förlamning och sekundär förtvining
af vissa muskelgrupper inom snart sagdt hvilket
af ryggradens innervationsområden som helst,
framträda tydligt först någon tid (dygn-dagar)
efter sjukdomens början. Särskildt om nervledningen
till extremitetsmuskulaturen angripits, kunna svåra
lyten med förböjningar och förkrympningar af armar
och ben samt dessas ledgångar inträda, hvilka
böra i tid hänvisas till sakkunnig, ortopedisk
vård. Utsikterna till, att en inträdd förlamning
skall återbilda sig, äro störst inom det första
halfåret efter sjukdomens början. Massage och
elektricitetsbehandling böra alltid företagas. De
sjuke måste isoleras under sjukdomens
akuta stadium, smittkällorna, äfven "friska"
smittbärare, noggrant efterforskas och sjukdomen
f. ö. skötas såsom en farlig epidemisk sjukdom.
I. H.
Ryggning, ridk., hästens trädande bakåt. Under
ryggningen skall hästen med god hållning "bjuda
framåt, oaktadt han rör sig bakåt, och genast vara
färdig att röra sig framåt, när
ryttaren så begär. Felaktigt är, att hästen ryggar för
hastigt och bakom hand. Ändamålet med ryggningen
är att för en kort sträcka föra hästen bakåt utan
föregående vändning samt att tjäna som böjande
gymnastik för bakdelens leder och att såväl för
ryttaren som hästen klargöra samverkan mellan de
tillbakahållande och de framåtdrifvande hjälperna
(se Hjälper). B. C-m.
Ryggpositiv, mus., den i vissa äldre orglar befintliga
afdelning pipor inom sitt särskilda orgelhus, som
har sin plats bakom den spelandes rygg och skyler
honom åt kyrkan till. I ryggpositivet anbragtes
endast ett fåtal svaga stämmor. Jfr Bröstpositiv.
A. L.*
Ryggpuckel. Se Puckel.
Ryggrad, Columna vertebrarum ("kotpelaren"), anat.,
den centrala delen af vertebraternas skelett, till
hvilken de öfriga delarna ansluta sig som bihang. Hos
människan afviker delarnas och det helas form från
motsvarigheterna hos öfriga djur, företrädesvis på
grund af hennes utprägladt upprätta ställning. Hos
henne hvilar hufvudet på ryggradens öfre ända.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
