Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryggmärgssjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
operativ behandling kan någon gång ifrågasättas,
äfvensom behandling af svulsten med radium,
röntgenstrålar o. s. v. - Sitter den primära
sjukdomshärden i ryggmärgens hinnor, bli förhållandena
i stort sedt likartade med de nyss skildrade. En akut
inflammation efter infektion (meningit) är
vanligen fortskridande från en hjärnhinneinflammation
(se Hjärnsjukdomar), hvilken så småningom spridt
sig nedåt utefter ryggmärgen. Syfilis visar stor
benägenhet att angripa ryggmärgshinnorna och
åstadkommer härigenom kroniska ryggmärgssjukdomar,
hvilka ibland kunna botas genom specifik behandling
med kvicksilfver, salvarsan och jodpreparat Äfven
tumörbildningar i ryggmärgshinnorna eller blödningar
inom dem äro icke ovanliga. Ryggmärgen själf kan
slutligen äfven direkt angripas. Sjukdomar kunna då
uppträda dels mera diffust, dels lokaliserade till
isolerade nervledningsbanor inom ryggmärgen. Bland
de förra märkes den mer eller mindre begränsade
"ryggmärgsinflammationen", myeliten. Ofvan är redan
nämndt, att en dylik kan uppträda sekundärt efter
t. ex. en tuberkulos i ryggkotorna. Symtomen bli
desamma, som i detta sammanhang skildrats, och
förlamningens omfattning är beroende af myelitens
läge mer eller mindre högt upp inom ryggmärgen. Bland
öfriga diffusa ryggmärgslidanden märkas sclérose en
plaques och syringomyeli. Den förra, den mer eller
mindre diffust och vanligen äfven samtidigt inom
hjärnan uppträdande härdformiga sklerosen, har fått
sitt namn af de först inflammatoriska, sedermera
ärriga fläckiga sjukdomshärdarna inom nervsystemet,
hvilka framkalla synnerligen växlande och därigenom
svårtydda symtom af bortfallande funktion inom
nervledningen. Denna sjukdoms etiologi är okänd,
liksom äfven orsakerna till syringomyelien, som
består i en inflammatorisk och degenerativ process
(glios) i ryggmärgens centrala partier omkring
dess s. k. centralkanal. Äfven tumörer af olika
slag (gliom, sarkom etc.) kunna uppträda inom
själfva ryggmärgen och framkalla därvid ofta en
del karakteristiska symtom - en känselförlust i
ena kroppshalfvan och rörelseförlust i den andra
(s. k. Brown-Séquards förlamning). Ur diagnostisk
synpunkt mycket intresseväckande och därför
på sin tid ifrigt studerade äro de sjukdomar,
som äro lokaliserade till vissa system eller
vissa ledningsbanor inom ryggmärgen. En af de
längst kända och viktigaste bland dessa är den
s. k. ryggmärgstvinsoten, tabes dorsalis. Dess
etiologi är så godt som alltid en föregående
syfilitisk infektion, och dess anatomiska säte är
ryggmärgens s. k. baksträngar, som hemfalla till en
fortskridande degeneration. Denna svåra och tämligen
vanliga sjukdom börjar smygande med en del synnerligen
karakteristiska symtom. De mest typiska af dessa äro:
förlust af patellarreflexerna (Westphals fenomen),
lancinerande smärtor ned utefter benens nervstammar,
ofta till en början misstydda såsom reumatiska eller
såsom en ischias (se d. o.), känsla af sammansnörning,
"gördelkänsla", omkring bålen och oförmåga hos
de vanligen små pupillerna att reagera för ljus
(Argyll-Robertsons fenomen). Så småningom tillstöta
nedsättning eller förlust af känseln under fötterna
och i tårna och
oförmåga att afpassa benens rörelser, utan att den
motoriska kraften ännu behöfver vara rubbad. Detta
symtom af bristande koordination vid rörelse kallas
ataxi (1. lokomotorisk ataxi) och ger sig till
känna vid patientens gång, som, då den icke noga
kan kontrolleras af hans syn, t. ex. vid mörker,
eller då ögonen slutas, vid gång nedför trappor
etc. utmärkes af alltför stora, slängande rörelser
hos benen. Den sjuke förlorar så småningom all
förmåga att afpassa benens rörelser på lämpligt
sätt, d. v. s. att rätt sikta med fötterna, och
detta kan nästan omöjliggöra hans gående redan
innan, såsom slutligen ofta händer, en motorisk,
d. v. s. rörelseförlamning inträder. Rubbningar i
balansen inträda ock, speciellt märkbara, om den
sjuke med slutna ögon står med fötterna intill
hvarandra (Rombergs fenomen}. Under sjukdomens
senare stadier tillstöta vanligen förlamningar i
urinblåsans muskler samt ofta häftiga kardialgier
(gastriska kriser), stundom förändringar i ben och
ledgångar, framför allt knälederna ("arthropathies
tabétiques", Charcot). Den sjukes lidanden kunna ock
ökas genom atrofi af synnerven, som slutligen medför
fullständig blindhet, förlamningar af muskulaturen
i olika kroppsdelar etc. Stundom förenar sig tabes
med andra sensyfilitiska följdsjukdomar, t. ex. med
dementia paralytica (paralysie générale). Prognosen
för denna sorgliga sjukdom är alltid dålig, ehuru
årslånga stillestånd förekomma; de sjuke dö vanligen
dock först efter årslånga lidanden af sjukdomens
komplikationer, blåskatarr, liggsår etc. Hvad
behandlingen beträffar, plägar man i sjukdomens
början göra försök med en antisyfilitisk behandling
samt sedermera genom öfningsterapi (gymnastik),
elektricitet och ljumma bad söka mildra dess
symtom och hejda dess fortskridande. Bland öfriga
s. k. systemsjukdomar inom ryggmärgen märkes den
amyotrofiska lateralsklerosen, en obotligt
fortskridande sjukdom af okänd etiologi, som har
sitt säte i den korticomuskulära ledningsbanan och
där åstadkommer såväl en degeneration af de stora
(motoriska) gangliecellerna i framhornen som en
degeneration af den s. k. pyramidbanan. Sjukdomen
fortskrider vanligen under längre tid och yttrar sig
i en förtvining af vissa muskler, speciellt omkring
skulder- och höftleden samt i handen och leder till
döden, sedan äfven tung- och sväljningsmusklerna
blifvit förstörda. Friedreichs ataxi är en sjukdom,
som till sina symtom något påminner om tabes, men
icke har denna sjukdomsetiologi (syfilis) och plägar
uppträda i den tidiga lefnadsåldern och familjärt,
d. v. s. angripa flera syskon i en familj. En annan
äfven ofta familjärt uppträdande ryggmärgssjukdom är
den spinala, progressiva muskelatrofien, som
liksom den amyotrofiska lateralsklerosen utmärkes
a£ en förstöring i vissa områden af de motoriska
gangliecellerna i ryggmärgens främre horn. Den
leder ock till en förtvining af vissa muskelgrupper
och däraf följande rörelseförlamningar. Förloppet
är vanligen mera godartadt än vid den nyssnämnda
sjukdomen och behöfver icke medföra döden. En
behandling är vanligen utan resultat. Mycket
närstående till den spinala muskelatrofien är den
s. k. primära myopatien 1. dystrophia musculorum
progressiva. Den börjar under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
