Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rysk-japanska kriget 1904-05
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helt naturligt ej vara så stor på de nyuppsatta
reservförbanden, men de bestodo dock profvet,
och en stor fördel vann man samtidigt därigenom,
att alla arméns grader besattes med ungt befäl. Andan
var genomgående den bästa, och kriget omfattades med
patriotisk hänförelse af såväl armén som folket i
sin helhet. Den allmänna skolbildningen stod högt. I
det närmaste samtliga värnpliktiga kunde läsa och
skrifva, något som enligt Kuropatkins ord gjorde, att
en japansk bataljon kunde räknas uppväga två ryska,
där man vid inträdet i tjänst räknar i medeltal 62
proc. analfabeter. – Utrustning och beväpning voro i
allmänhet fullt tillfredsställande. Fältartilleriet
var dock beväpnadt med omoderna, ej snabbskjutande
kanoner, men denna underlägsenhet motvägdes
af den rikliga tillgången på bergsartilleri, som
saknades på rysk sida. Japanska arméns bildning var
genomgående lagd efter tyskt mönster. Främst stod
därvid infanteriet, som särskildt utmärkte sig genom
snabb utveckling af starka skyttelinjer, skickligt
utnyttjande af terrängen och god eldverkan, utan att
därför bajonettanfallet tillbakasattes. Kavalleriet
var svagt och illa beridet. I känslan af sin
underlägsenhet sökte det sitt stöd i infanteriet och
kom aldrig till sin rätt hvarken i spaningstjänst
eller strid. Artilleriet förstod att väl använda
terrängen, samla sin eld i större förband och samverka
med infanteriet såväl vid anfall som försvar.
Operationerna inleddes därigenom, att af
1:a japanska armén 12:e fördelningen började
landsättas i Tsche-mul-p-ho 9 febr. 27 febr. var hela
fördelningen debarkerad. Hufvudstaden Söul besattes,
och kejsaren i Korea tvangs att sluta förbund
med japanerna. Återstoden af 1:a armén landsattes
under tiden 200 km. närmare gränsen, och 20 mars
började framryckningen norrut under general Kurokis
befäl. Det ryska avantgardet under general Misjtjenko
drog sig utan strid tillbaka och förenade sig vid
gränsfloden Jalu med östdetachemanget, inalles
20,000 man under befäl af general Sasulitj. Denne
hade order att icke inlåta sig i afgörande strid med
öfverlägsen motståndare. Han skulle sköta försvaret
"med nödig kraft, men äfven med förstånd". Den
japanska framryckningen gick på de dåliga vägar,
som stodo till buds, mycket långsamt, knappt 10
km. om dagen. Natten till l maj gick Kuroki med sina
hufvudkrafter, omkr. 25,000 man, öfver floden och
anföll i gryningen Sasulitj, som på den afgörande
punkten lyckats samla endast 8,000 man. Efter en
het strid blefvo ryssarna slagna med en förlust af
21 kanoner, 8 kulsprutor, 1,750 man döda och sårade
samt 530 fångar. Förlusterna skulle ha blifvit än
större, om japanerna, som förlorat endast 750 man,
förstått tillgodogöra sig segern genom en energisk
förföljning. Först 4 maj fortsatte Kuroki sin
framryckning till Fyn-chuan-tschen, där han sedan blef
stående halfannan månad. – En bidragande anledning
till den öfverdrifna försiktighet, som utmärkte
den japanska krigföringen, torde man böra söka i
de underhandlingar om utländska lån, som denna tid
bedrefvos, och fruktan för att äfven mindre militära
motgångar skulle ytterligare försvåra dessa. Nu ansåg
man sig emellertid tillräckligt säker att kunna våga
landsättningen af 2:a armén, bestående
af 1:a, 3:e och 4:e fördelningarna samt l kavalleri-
och 1 artilleribrigad under befäl af general
Oku. Transportflottan, som redan 16 april inträffat
i Tschi-nam-po och där legat stilla i 2 veckor,
styrde kurs på Bitsivo, beläget 120 km. från Port
Arthur. Landstigningen tog sin början 4 maj och var
först mot slutet af månaden fullbordad. Ryssarna
gjorde dock hvarken till lands eller sjöss något
försök att störande ingripa.
Sedan nu äfven den 10:e fördelningen börjat sin
landstigning i Da-gu-schan för att täcka luckan
mellan 1:a och 2:a arméerna, anträdde Oku 22
maj framryckningen mot Port Arthur. Fästningen
var ännu vid krigets början på långt när icke
fullbordad. Särskildt stor var bristen på artilleri
och täckta rum. Man hade nu emellertid haft 3 1/2
månad på sig att förstärka både besättning och
försvarsanordningar. Kommendanten, general Stössel,
hade till sitt förfogande 2 hela fördelningar och
en del andra trupper, inalles 40,000 man. Den ena
fördelningen (under general Fock), som varit framsänd
på kustbevakning, drog sig vid japanernas framryckning
tillbaka. En del af styrkan besatte vid Kin-tschóu
näset till halfön Kwan-tung. Efter en hård strid
25 och 26 maj tog Oku den starka ställningen med
storm. Ryssarna drogo sig tillbaka mot fästningen
med en förlust af 830 man, kvarlämnande i ställningen
50 grofva kanoner, hufvudsakligen af äldre kinesisk
modell. Japanerna, som förlorat ej mindre än 4,750
man i striden, fortsatte sin framryckning och togo
utan strid hamnstaden Dalnij (29 maj). Fästningen
kunde nu cerneras äfven från landsidan, och för
detta ändamål bildades under general Nogis befäl en
3:e armé af 1:a fördelningen och den ll:e, som just
slutat sin landstigning. Med återstoden af 2:a armén
bröt Oku själf upp norrut, då underrättelse ingått,
att ryssarna voro i framryckning mot söder.
Kuropatkin, som vid denna tid redan förfogade öfver
en styrka på omkr. 120,000 man, hade samlat sina
hufvudkrafter vid Liau-jang i syfte att här i en
stark ställning invänta japanerna, hvilkas styrka han
betydligt öfverskattade. Aleksejev hade förgäfves sökt
förmå honom till en offensiv antingen i sydöstlig
riktning mot Kuroki eller i sydlig mot Oku. Vid
underrättelsen, att förbindelsen med Port Arthur
afbrutits beslöt han dock efter påtryckning från högre
ort att göra ett försök att undsätta fästningen. Man
fruktade nämligen, att denna ej skulle kunna hålla sig
mer än 2–3 månader och att med dess fall äfven flottan
skulle gå förlorad. – Försöket utfördes motvilligt
och utan energi. Det skulle ock mot en mera energisk
motståndare utan tvifvel ha varit förenadt med stor
risk. Vid underrättelsen, att japanerna började röra
på sig mot hans vänstra flank och förbindelser bakåt,
afbröt han därför framryckningen med större delen
af sina krafter. Endast general Stackelberg med
l:a sibiriska armékåren och en del andra trupper,
inalles 36,000 man och 88 kanoner, fortsatte marschen
och sammandrabbade med Oku vid Va-fan-gou (14 och
15 juni). Japanerna voro till numerären betydligt
underlägsna, men lyckades slutligen genom en djärf
kringgående rörelse tvinga ryssarna till reträtt. De
förre förlorade i striden endast 1,150 man, de senare
åter 3,400 man utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
