Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryssland - Ryssland. Nationalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därtill komma i areal Azovska sjön, Aral och andelen
af Kaspiska hafvet (inalles 544,060 kvkm.). Hela
det ryska rikets omfång utgör alltså 22,556,520
kvkm. och dess 1 jan. 1912 beräknade folkmängd
173,359,900 pers. Vid den enda exakta folkräkning,
som förekommit i R. (1897), utgjorde invånarantalet
130,507,000 pers. – I den följande framställningen
tages hänsyn endast till R. i Europa (utom Finland).
Det europeiska R. (utom Finland) har en folkmängd
af 135,326,800 pers., hvilket väl är mera än någon
annan europeisk stat (Tyskland kommer närmast med
67,8 mill., eller hälften), men den motsvarar dock
endast 27 inv. på 1 kvkm. Den tätast befolkade delen
är Polen med 98 inv. på 1 kvkm., där guv. Piotrków har
162 inv. på 1 kvkm. (1912). Inom det öfriga R. möta
sådana olikheter som emellan guv. Archangel med 1
inv. på 2 kvkm. och Moskva med 97 inv. på 1 kvkm.
Folkmängdstillväxten är i R. snabbare än i något annat
europeiskt land. Man har beräknat, att folkmängden
i R. år 1730 var högst 20 mill., d. v. s. blott
4 inv. på 1 kvkm. 1800 utgjorde den 38 mill. och
hade sålunda nära fördubblats på 70 år, 1851 steg
den till 52,75 mill., 1897 till 93,4 mill. (Polen ej
medräknadt). Detta motsvarar en årlig tillväxt sedan
1851 af omkr. 800,000 pers. För hela 1800-talet har
folkmängden i R. jämte Polen ökats med 189 proc. (mot
130 proc. i Tyskland, 119 proc. i Sverige). Detta
beror icke på invandring, ty denna motväges af den
ryska emigrationen till Asien, utan på öfverskott af
lefvande födda. Medan folkökningen i Sverige årtiondet
1900–10 var 8 proc. och i Tyska riket 14,2, var den
i R. 21 (Egentliga R. 20,6, Polen 24,8) eller störst
i hela Europa. – Befolkningens fördelning mellan
land och stad var 1897 sådan, att i städerna bodde
endast 13,8 proc. af hela befolkningen, hvilket är
mindre än i något annat land (utom Finland). 1912
funnos 20 städer med öfver 100,000 inv. hvardera,
hvaribland Petersburg med öfver 2 mill. och Moskva
med öfver l,5 mill. inv.
Nationalitet (se folk- och språkkartan till
art. Europa). R. är ett land för många folkslag,
men bland dessa är ett alldeles förhärskande,
nämligen ryssarna. Deras antal är större än alla
andra folks tillsammans, de bo öfvervägande i de
centrala delarna af landet, de ha skapat riket, och
de äro det härskande folket. De tillhöra den slaviska
rasen, men äro delade i flera grenar, som skilja sig
från hvarandra icke blott dialektiskt, utan äfven
fysiskt. Olikheterna äro störst mellan nordryssarna
och sydryssarna, men mycket mindre mellan den västra
och den östra gruppen af nordryssarna. Den förra
utgöres af hvitryssarna, som bo mellan öfre Njemen,
Düna och Dnjepr på ett område, som torde ha varit det
ryska folkets ursprungliga hem, hvarifrån de båda
andra grenarna utvandrat. De öfrige nordryssarna
äro de s. k. storryssarna (se fig. 1–6), som bebo
östra delen af skogsområdet, hvilket område en gång
tillhörde finska stammar. Slutligen bo sydryssarna
l., som de vanligast kallas, lillryssarna (stundom
äfven ukrainer) på det fruktbara område, som upptages
af "svarta jorden". Medan hvit- och storryssen i
allmänhet är blond, med ljusa ögon och klumpig växt,
är lillryssen oftast af brunett typ, högre växt och
finare benbyggnad.
Möjligen äro ukrainerna, liksom sydöstra Europas
folk i allmänhet, en blandning af indoeuropéer
och en äldre mörklagd urbefolkning. Utbredningen
öfver de södra stäpperna började på 1300-talet;
som yttersta gränsvakt här funnos kosackerna,
i hufvudsak lillryssar, dock starkt uppblandade
med andra kringboende folk, bl. a. med tatarer. –
Vid folkräkningen 1897 utgjorde hela antalet ryssar
nära 84 mill., hvaraf 55,7 mill. voro storryssar,
22,4 mill. lillryssar och 5,9 mill. hvitryssar. Ett
annat folk af slavisk ras är polackerna, hvilkas antal
1897 uppgick till öfver 7,9 mill. De bo hufvudsakligen
i f. d. konungariket Polen, men äfven i de fordom
till Polen hörande hvit- och lillryska landskapen,
där de äro de store godsegarna. Af historiska skäl
hata de ryssarna, från hvilka de äfven genom sin
religion äro skilda. – I västra R. och Polen är det
tredje folket med afseende på sin talrikhet judarna
(5 mill. 1897). De invandrade i det gamla Polen under
senare medeltiden, hufvudsakligen från Tyskland. Enär
de i äldre tider icke kunde förvärfva jord, bo de
mest i städerna, och i många utgöra de majoritet
(ända till 87 proc.). De äro dock alltför talrika
i förhållande till de näringskällor, som stå dem
till buds, hvilket har till följd, att en stor del
lefver i största fattigdom. – I södra delen af de
baltiska provinserna bo två indoeuropeiska, men
icke slaviska folk, litauer (omkr. 1,6 mill.) i
det efter dem uppkallade landskapet Litauen och
letter (omkr. 1,5 mill.) i landskapen Kurland och
Livland. – I norra Östersjöområdet bo finska ester
(omkr. 1 mill.) och liver, i Ingermanland egentliga
finnar och n. om Ladoga deras fränder karelerna. Alla
dessa folk sammanföras under benämningen västfinska
folk. Språkligt nära släkt med dem äro lapparna
på halfön Kola och samojederna på tundran och i
närmast liggande skogsområde i nordöstra R. –
De östfinska folken äro syrjäner (120,000) i
trakten omkr. Mesen, Petjora och Vytjegda, permier
(90,000) vid öfre Karna, votjaker (380,000) kring
mellersta Kama och Vjatka, tjeremisser (280,000)
v. om Vjatka till Volga, mordviner (800,000)
s. om de förre mellan Oka och Volga, men delvis
äfven ö. om denna flod. De tre sistnämnda folken
bruka också kallas Volgafinnar. Sannolikt äro
äfven de turkisktalande tjuvasjerna (550,000),
som bo s. om Volga midt ibland de finska folken,
släkt med dem. – De tatariska eller turkiska folk,
som en gång innehade hela stäppområdet, äro nu till
största delen försvunna ur södra R. Endast på Krim
och i det angränsande guv. Taurim, det s. k. Lilla
Tatariet, ha de krimske tatarerna bibehållit sig,
dock så uppblandade, att de nu till största delen ha
sydeuropeiskt, icke mongoliskt utseende. Däremot bo
vid mellersta Volga de kazanske l. Volga-tatarerna
(2,5 mill.) och ö. om dem deras släktingar basjkirerna
(600,000) med ännu utprägladt mongoliska drag. Vid
Uralfloden stöta de tillsammans med kirgiserna, som
dock hufvudsakligen bo i Asien Längre söderut vid
floden Manytj bo nagai-tatarer. Alla dessa folk
tala turkiska språk. Däremot äro de mellan nedre
Volga och Manytj boende kalmuckerna rena mongoler. –
Slutligen bo smärre skaror serber och bulgarer, båda
slaviska folk, samt greker och rumäner (229,000)
i södra R. Tyskar bo, utom i Östersjöprovinserna,
äfven i vissa andra områden, särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
