Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryssland. Historia V. Den petersburgska tiden 1700-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ultra-nationalistisk uppfattning), Ikonnikov, Försök till en
rysk historiografi (2 bd, 1891-1902; på ryska) och
Bestusjev-Rjumin, i hans kompendiariska Ryska historia
(2 bd, 1872-85, på ryska, till 1584; bd I äfven på
tyska, 1873-76). Rikhaltiga bibliografiska uppgifter
meddelas af A. Rambaud, "Histoire de la Russie"
(1878, svensk öfv. 1880-81; 6:e uppl., ombesörjd
af Haumant, 1914; på mycken beläsenhet grundad
vulgarisering af den nu vedertagna ryska traditionen),
i motsvarande partier af Lavisse-Rambaud, "Histoire
générale" (1893-1901; af Rambaud och Haumant), och af
"Cambridge modern history" (1902-12; af Bury, Nisbet
Bain, Lodge, Drage, Pares m. fl.). – Sammanfattande
ryska framställningar af Karamzin (12 dlr till 1613;
1816-29; bäst är 5:e uppl., 4 bd, 1842-45; äfven
på tyska och franska), Solovjev (29 bd, till 1780;
1851-79), Hovajskij (4 bd, till 1613; 1876-94),
Kljutjevskij (4 bd, till 1762; 1908-10), Kostomarov
(2 bd, i form af biografier till och med Peter I och
hans samtida; 1880-82). Strahl-Hermann, "Geschichte
des russischen staates" (7 bd, i Heeren-Ukertska
samlingen; 1832-66) är, på grund af åtskilliga bidrag
ur icke-ryska kälor, ännu ej alldeles föråldrad;
Brückner, "Geschichte Russlands bis zum ende des
18. jahrhunderts" (bd I, i samma samlings nya serie;
1896) utgör blott en öfversikt af utvecklingen till
Peters död. Polacken Waliszewskis arbeten ("Ivan
le Terrible", 1904; "La crise révolutionnaire",
1906; "Le berceau d’une dynastie", 1909; "Pierre le
grand", 1897; "L’héritage de Pierre le grand", 1900;
"La dernière des Romanov", 1902; "Le roman d’une
impératrice", ll:e uppl. 1894; "Autour d’un trône",
5:e uppl. 1894; "Le fils de la grande Catherine",
3:e uppl. 1912) bilda en sammanhängande följd,
jämte bibliografiska uppgifter, från 1533 till
1891. En liknande, men mera kortfattad serie,
från 1613 till 1762, utgöres af Nisbet Baln, "The
first Romanows" (1905), "The pupils of Peter the
great" (1897) och "The daughter of Peter the great"
(1899). Schiemann har i "Russland, Polen und Livland
bis ins 17. jahrhundert" (i Onckens "Allgemeine
geschichte" ; 2 bd, 1886-87) utförligt framställt
den ryska historien till 1584. Angående den allmänna
samhällsutvecklingen må nämnas: Miljukov, Utkast till
en rysk kulturhistoria (3 hftn, 1900-02; på ryska,
delvis äfven på tyska); Vladimirskij-Budanov,
Öfversikt af den ryska rättshistorien (2:a
uppl., 4 bd, 1888; på ryska); Brückner, "Die
europäisierung Russlands" (s. å.); v. der Brüggen,
"Wie Russland europäisch wurde" (1885), Masaryk,
"Zur russischen geschichts- und religionsphilosopie"
(2 bd, 1913), och Jensen, "Rysk kulturhistoria"
(3 bd, 1908). – Offentliga och enskilda urkunder
och akter, diplomatiska och andra korrespondenser,
memoarer och liknande uppteckningar äro i mängd,
mer eller mindre kritiskt eller tendentiöst, utgifna
i rikskansleren grefve Rumjantsevs, Arkeografiska
kommissionens, Kejs. Historiska samfundets, de
särskilda ministeriernas och regeringskommissariernas
samlingsverk; för släkterna Kurakin, Sjeremetjev,
Vorontsov, Razumovskij, Panin m. fl.; i tidskrifterna
"Russkaja starina", "Istoritjeskij vjestnik", "Russkij
archiv", "Vjestnik Jevropy" m. fl.; af emigranter i
Berlin, Paris, London, o. s. v. – För medeltiden äro
de ryska klosterannalerna af största betydelse
(jämte arabiska, grekiska och italienska
reseberättelser). Deras äldsta partier, som länge
utan skäl tillskrefvos munken Nestor, härstamma från
Kiev i 11:e, kanske delvis till och med 10:e årh. och
innehålla äfven sagominnen från normanniska höfdingar
jämte afskrifter af deras traktater med grekerna. De
bevarade handskrifterna äro dock ganska sena (tidigast
från 1300-talet, den "Lavrentiska" och den "Ipatiska"
handskriften, bäst i Arkeogr. kommissionens senaste
editioner 1871 och 1872, delvis äfven i fotografiska
faksimile). Äfven de novgorodska annalerna (2
bd, 1879 och 1888), hvilkas äldsta handskrift
(fotogr. faksim.) går tillbaka till 1200-talet, men
har förlorat den från Kiev hämtade inledningen före
Jaroslav, meddela mycket om beröringen med svenskar
och tyskar. Den äldsta kievska krönikan är bäst
öfversatt och kommenterad af dansken Smith ("Nestors
russiske krönike oversat og forklaret", 1869), och
fransmannen Leger ("Chronique dite de Nestor", 1884;
jämte litteraturnotiser). Det afslutande arbetet
ang. den s. k. "normanniska frågan" är Thomsen,
"Ryska rikets grundläggning genom skandinaverna"
(1883). För den, som vill orientera sig i den oerhördt
vidlyftiga, men föga gifvande moderna, i synnerhet
ryska, litteraturen ang. detta tvisteämne,
äro de olika teorierna lättast tillgängliga
hos Hruševśkyj, "Geschichte des ukrainischen
(ruthenischen) volkes" (bd I, 1906; öfv. af hans
ukrainska verk, som är fortsatt till midten af
1600-talet). Sammanfattning af de arkeologiska
forskningsresultaten ang. den normanniska tiden hos
Arne, "La Suède et l’Orient" (1914). Spår (delvis
ganska tvifvelaktiga) af normanniska inflytelser i
de först i våra dagar upptecknade ryska "bylinerna"
(folkkvädena) diskuteras af Rozniecki, "Varaegiske
minder i den russiske heltedigtning" (1914). Ett
användbart uppslagsverk för R:s medeltidshistoria
är Eksempljarskij, Storfurstar och delfurstar i
Nordryssland under den tatariska perioden, 1238-1505
(2 bd, 1889-91; på ryska). – För den moskovitiska
tiden växa de främmande reseskildringarna i antal
och omfång (t. ex. österrikaren Herberstein,
"Rerum moscovitarum commentarii", 1549; svensken
Petrus Petrejus, "Regni muschovitici sciographia",
1615; den holstein-gottorpske tjänstemannen
Olearius, "Offt begehrte beschreibung der
newen orientalischen reise", genom Ryssland till
Persien, 1647). Emigrantlitteraturen begynner
med den landsflyktige fältherren furst Andrej
Kurbskijs Berättelser (utg. af Ustrjalov, jämte hans
karakteristiska brefväxling med tsar Ivan Vasiljevitj,
3:e uppl. 1868) och den förrymde kanslitjänstemannen
Grigorij Kotosjichins af svenska regeringen beställda
Berättelser om Ryssland under Alexej Michajlovitj
(modern titel; utg. af Arkeogr. komm. efter det
i Uppsala bevarade ryska originalet 1840; 3:e
uppl. 1884; en samtida svensk öfv. af tolken Olof
Barckhusen under titeln "Beskrifning om muschofsche
rijkets staat", utg. af G. Adde, 1908). Båda dessa
arbeten ha före arkivens anlitande varit mycket
använda af den moderna ryska historieskrifningen. –
Ang. den "Stora oredan", H. Almquist, "Sverige och
Ryssland 1595-1611" (1907) och "Nouveaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
