Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rütimeyer [-majer], Karl Ludwig - Ryting, Nikolaus - Rütli - Rytm - Rütm. - Rytmik och Rytmisk. Se Rytm - Rytmisk figur, mus. Se Figur 3 - Ryton - Ryttare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryting-Ryttare
utom hans arbeten om Europas tertiära däggdjur
(Beziehungen zwischen den säugetierstämmen alter
und neuer welt, 1889, och Übersicht der eocänen
fauna von Egerkingen, 1890) ha hans undersökningar
rörande de dittills ej uppmärksammade fynden från
pålbyggnadsperioden (Die fauna der pfahlbauten
in der Schweiz, 1861) skänkt oss resultat af stor
allmän biologisk betydelse. Tack vare förnämligast
dessa sistnämnda fynd blef R. grundläggare af den
nuvarande riktningen i forskningen om våra husdjurs
historia, i det att han genom historiska vittnesbörd
kunde ådagalägga, att en verklig ombildning af våra
husdjursraser egt rum - ett faktum, hvilket fick så
mycket större betydelse därigenom, att darwinismen,
hvilken två år tidigare revolutionerat kulturvärlden,
i sin bevisföring just utgår ifrån iakttagelser
bl. a. rörande husdjur och odlade växter. Ett
glänsande, för sin tid mönstergillt djurgeografiskt
arbete var hans Ueber die herkunft unserer tierwelt
(1867). Värdefulla bidrag till kännedomen om vissa
hofdjurs intimare historia lämna hans monografier,
t. ex. Beiträge zur kenntnis der fossilen pferde
(1863) och Versuch einer natürlichen geschichte des
rindes (1866-67). Vidare förtjäna omnämnas Ueber den
bau von schale und schädel bei lebenden und fossilen
schildkröten (1872) samt bland hans rent geologiska
arbeten Thal- und seebildung (1869) och Pliocen- und
eisperiode (1876). Hans Gesammelte kleine schriften
med R:s själfbiografi utkommo 1898 i 2 bd, hans
Briefe und tagebuchblätter 1906. Jfr biografi af
Iselin (1897). L-e.
Ryting, Nikolaus, kansler, d. 6 maj 1472 i
Stockholm, inskrefs 1433 vid Leipzigs universitet
och promoverades till magister där 1442. Huruvida
han tillhört det andliga ståndet, är ovisst; i
hvarje fall uppträder han sedermera som gift. När
Karl Knutsson 1448 blef konung, tog han R. till
sin kansler, hvarigenom denne kom att spela en
viktig roll i sin tids historia. Bl. a. verkställde
han jämte Erik Eriksson (Gyllenstierna) 1453-54
den s. k. Karl Knutssons räfst (se Reduktion,
sp. 1145) och vistades 1454-55 i Lübeck för att
underhandla och sluta förbund med hansestäderna. Han
lyckades emellertid lika litet att genomdrifva
denna förbundsplan som 1457 att förmå ärkebiskop
Jöns Bengtsson och hans upprorshär, som belägrade
Stockholm, att uppgöra sin sak med konungen i
godo. Efter danske konungen Kristians uppstigande på
Sveriges tron s. å. miste R. sin kanslersvärdighet. Då
man misstänkte, att en sammansvärjning var i görningen
för att återkalla Karl Knutsson, blefvo R. och flera
andra i Stockholm fängslade och misshandlade. När Karl
sedermera åter uppsteg på tronen, återinträdde R. i
dennes tjänst. Han var 1469 ett af de fyra svenska
ombud, som på Karls vägnar förgäfves underhandlade i
Lübeck om fred och förlikning med konung Kristian.
(S. T-g.)
Rütli l. Grütli, äng i schweiziska kantonen
Uri på västra stranden af Urisjön, bekant som den
schweiziska frihetens vagga. Där var det enligt sagan,
som natten till 8 nov. 1307 Werner Stauffacher från
Steinen (Schwyz), Walter Fürst från Attinghausen
(Uri) och Arnold från Melchthal (Unterwalden) jämte
30 andra likasinnade svuro att troget bistå hvarandra
och ej hvila, förrän landet var befriadt från förtryckarna. För
medel, som samlats genom subskription
bland den schweiziska skolungdomen, har
platsen inköpts till nationalegendom.
(J. F. N.)
Rytm (lat. rhy’thmus, grek. rhythmo’s,
eg. riktigt förhållande, mått) kallas i allmänhet
hvarje estetiskt afmätt förhållande mellan de
särskilda delarna inom ett helt (jfr Eurytmi) eller en välbehag alstrande upprepning af
hvarandra liknande led, som hvart och ett består
af inbördes olikartade enskildheter. Så kan man
tala om rytmiska byggnadsproportioner, om rytmiskt
färgspel o. s. v. Viktigare äro rytmen och dess
vetenskap, rytmiken, för språket och verskonsten
(se Metrik). Om rytmen som bestämmande princip
i dansen se Dans, sp. 1311-12. Allra viktigast och
rikast utbildad är rytmen inom tonkonsten. De jämna
tidsenheterna inom ett tonstycke kallas taktslag
(taktdelar) och variera till hastigheten inom
samma latitud som människans pulsslag (se Musik,
sp. 1438). Taktdelarna gruppera sig till takter, af olika slag, allteftersom större tonvikt tilldelas
åt hvart annat, hvart tredje, hvart fjärde taktslag
o. s. v. (t. ex. 2/4, 3/4, 4/4 takt o. s. v.). Men äfven
inom takten kunna olika accentgradationer göras,
och å andra sidan förena sig äfven grupper af flera
takter till större rytmiska helheter (motiv, sats,
period), vanligen med 2-talet eller 3-talet och
deras mångfalder till numerisk princip, sällan med
5-talet o. s. v. Likformigheten afbrytes ej blott
genom olika accentueringar, utan äfven genom noternas
olika kvantitet eller tidsvärde (helnot, halfnot,
fjärdedels, åttondels o. s. v.), genom synkoper
m. m. Genom föreningen af den accentuerande och
den kvantiterande principen uppstår i musiken en
snart sagdt oändlig mångfald af rytmiska figurer,
hvilka efter sitt toninnehåll ordnas till melodier,
tema eller fraser, hvarvid är att märka, att en
fras ingalunda behöfver binda sig vid det mekaniskt
regelbundna taktschemat, utan kan börja eller sluta
midt i en takt (upptakt), sträcka sig öfver mycket
olika antal takter o. s. v. I polyfon musik kunna de
mest olika, t. o. m. motsatta rytmiska bildningar
uppträda samtidigt. Litt.: Wundt, "Physiologische
psychologie" (1874; flera uppl.), Riemann, "System
der musikalischen rhythmik und metrik" (1903),
Cederschiöld, "Rytmens trollmakt" (1905), Bücher,
"Arbeit und rhythmus" (4:e uppl. 1909), Avogadro,
"Teoria musicale del ritmo e della rima" (1910),
Norlind, "Studier i svensk folklore" (1911), och
R. Winge, "Rytme, ord og tone" (1913). - Rytmik,
läran om rytmen; rytmbehandlingen (t. ex. den för
en tonsättare utmärkande) eller karaktären hos det
rytmiska i ett tonstycke (jfr Harmonik och Melodik). - Ry’tmisk, som innebär eller är grundad på rytm; väl afmätt, taktmässig. A. L.*
Rütm., vid djurnamn förkortning för Ludwig Rütimeyer (se d. o.).
Rytmik och Ry’tmisk. Se Rytm.
Rytmisk figur, mus. Se Figur 3.
Ryton [rai’tn], stadsliknande samhälle
i engelska grefsk. Durham, vid Tyne,
11 km. n. v. om Newcastle. 12,951
inv. (1911). Stenkolsgrufvor och kalkstensbrott.
J. F. N.
Ryttare, Rytteri, krigsv., var den äldre be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
