Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 361-362 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sailor boy's-dans [sei'le-båis-]. Se Hornpipe - Saima - Saima, tidning. Se Snellman, J. V. - Saima kanal. Se Finland, sp. 293 och Saima - Saimiren, zool. Se Ekorrapor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sailor boy’s-dans [sei’ə-båis-]. Se Hornpipe.

Saima l. Saimen (fi. Saimaa, antagligen från
urnordiskt SaiwaR, "sjö"), i sydöstra Finland (se
kartan till d. o.), utgör samlingsbassäng för de
vattendrag, som genom floden Vuoksi söka sig utlopp i
Ladoga. I vidsträckt bemärkelse omfattar S. alla de
sjöar och fjärdar (120 större och tusentals mindre
sjöar, med en totalareal af omkr. 4,800 kvkm.),
som, liggande på en nivå af omkr. 76 m. ö. h.,
sträcka sig i en följd från Joensuu i n. ö. till
Villmanstrand i s. v. De största af dessa sjöar äro:
längst i n. ö. Pyhäselkä, som afbördar sitt vatten
till Orivesi, hvilken åter genom Orivirta sund och
Enovesi sjö står i förbindelse med den n. v. om
Nyslott belägna sjön Haukivesi. S. om Nyslott
följer ett antal smärre fjärdar, som österut stå i
förbindelse med Puruvesi och åt s. v. finna ett aflopp
genom Puumala sund i Egentliga l. Södra S. Denna
sistnämnda, till arealen den andra i ordningen af
Finlands sjöar (omkr. 1,300 kvkm.), har i s. ö. en
naturlig begränsningsdamm i Salpausselkäs randmorän
och afdelas af Salpausselkäs norra parallellkam i två
fjärdar, Stora S. i s. och Lilla S. i n. Utloppet,
Vuoksenniska, 5 km. n. om Imatra fors, är beläget
i östligaste hörnet af Stora S. De viktigaste
tillflödena äro Pielis älf från n. ö. i Pyhäselkä
vid Joensuu samt Kallavesistråten från n. vid
Varkaus, resp. Pilppa. Afståndet fågelvägen från
Joensuu till Vuoksenniska utgör omkr. 160 km, från
Varkaus resp. Pilppa till Vuoksenniska omkr. 130
km. Totala fallet hos vattenytan från Pyhäselkä
i n. ö. till Södra S. i s. v. utgör i medeltal
knappt 2 dm. Alla till S.-komplexen hörande sjöar
äro söndersplittrade af uddar, öar och holmar till
sannskyldiga vattenlabyrinter. Strandkonturernas
flikighet är betydande, längden

Fig. 1. Parti af Saima. (Efter teckning af A. Edelfelt.)

af Södra S:s strandlinje är t. ex. omkr. 935 km.,
större än Mälarens. Bottenreliefen är utomordentligt
gropig och omväxlande. Största uppmätta djupet
(tills vidare äro lodningar verkställda blott
närmast farlederna) är 62 m., i nordvästra hörnet
af Stora S. Det kan anses bevisadt, att S.-vattnen
vid Ancylustidens (se Ancylus-sjön) början stodo
i förbindelse med Kymmene (Päijänne) vattensystem
och hade sitt utlopp genom Valkealastråten till
Kymmeneälf. På grund af den olikformiga landhöjningen
blef emellertid S. system så att säga utstjälpt åt
s. ö., hvarvid det nuv. afloppet utskärs och det äldre
utloppet (omkr. 8 km. från Villmanstrand, numera
1 à 2 m. öfver S:s vattenyta) torrlades.
Vattenståndsförhållandena i S. karakteriseras af
en årlig gång med minimum i april och maximum i
juli–aug. På grund af den stora vattenarealen i sjön
samt dess viktigaste tillflöden är årsamplituden dock
mycket obetydlig och utgör enligt månadsmedeltal för
perioden 1847–1912 (pegeliakttagelser i Lauritsala i
Södra S.) endast 45 cm. Medelvattenståndet 1847–1912
vid Lauritsala har varit 75,87 m. ö. h.; högsta
observerade vattenstånd, 77,66 m. ö. h., uppnåddes
i juli 1899, medan minimet för perioden 1847–1912,
74,80 m. ö. h., tangerades i mars och april
1859 samt i april 1909. Medelhögvattenståndet
för sagda period (medeltal af årsmaxima)
utgör 76,22 m. och medellågvattenståndet 75,50
m. ö. h. Vattenståndsvariationernas obetydlighet
är af eminent vikt såväl för den i Vuoksis forsar
arbetande industrien som för sjöfarten, hvarjämte
öfversvämningsfaran för strandodlingarna är relativt
liten (dock må påpekas, att 1899 års högvatten å
S.-vattnens stränder förorsakade skador, som värderats
till mer än 1,1 mill. mk). S.-vattnens betydelse för
samfärdseln har beaktats genom

Fig. 2. Saima kanal vid Pälli slussar.

byggandet af Saima kanal, som förbinder S. med Finska
viken. Ett antal öppna kanaler, resp. upprensade sund,
mellan de olika fjärdarna bidrar till att underlätta
sjöfarten. Dessutom ha tillflödesstråtarna Kallavesi
och Pielis älf kanaliserats, hvadan direkt sjötrafik
uppnåtts mellan Finska viken i s. samt Idensalmi,
resp. Nurmes i n. S. tillfryser vanligen i slutet af
nov. eller början af dec. samt går upp i midten af
maj. De viktigaste fiskarterna äro siklöja, insjölax,
braxen, gädda, abborre, sik, id, gös och lake. Den
i S. lefvande varieteten af vikarsälen (Phoca fœtida
saimensis) må anföras som en intressant omgestaltad
relikt från istidshafvet. Å S:s än klippiga och
steniga, än sandbekransade stränder har odlingen i
allmänhet ännu icke undanträngt skogen. Industrien
är likaledes föga utvecklad; de viktigaste
industriorterna äro Varkaus (såg, järnbruk, mekanisk
verkstad, skeppsvarf) samt Villmanstrandstrakten
(Kaukas trådrulle- och cellulosafabriker och
Lauritsala ångsåg). Vid S.-vattnen ligga städerna
Joensuu, Nyslott, S:t Michel och Villmanstrand.
H. R.

Saima, tidning. Se Snellman, J. V.

Saima kanal. Se Finland, sp. 293, och Saima.

Saimiren, zool. Se Ekorrapor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>