Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Said pascha, med tillnamnet Schischman - Saidschütz - Saiga, zool. Se Antiloper, sp. 1145 - Saigo, Kisjinosuke Takamori - Saigon - Saik - Saikyo. Se Kyoto, sp. 460 - Sailer, Johann Michael - Sai-li, folkslag. Se Hainan, sp. 1051 - Saillant - Saillantkaponjär [sajã'-] Se Kaponjär, sp. 872 - Saillie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till sin död var han president (eller
vicepresident) i turkiska "statsrådet".
H. B-n.
Saidschütz (Seidschütz), by i norra
Böhmen, icke långt från Bilin och Püllna, är
bekant för det kraftiga "bittervatten", som där
utströmmar från omkr. 20 källor. Vattnets temperatur
i den förnämsta källan är + 15° och håller på 1,000
gr. 23,273 gr. fasta beståndsdelar, som utgöras af
magnesiumsulfat (13,62 gr.), natriumnitrat (3,76
gr.), natriumsulfat (2,95), kalciumsulfat (1,31),
kaliumsulfat (0,53) och några andra salter. Vattnet
har lösande verkan och begagnas vid kroniska
maglidanden med benägenhet för förstoppning.
O. T. S. (C. G. S.)
Saiga, zool. Se Antiloper, sp. 1145.
Saigō, Kisjinosuke Takamori, japansk statsman,
f. 1826, d. (genom harakiri) 1877, var en af mikadon
Mutsu-Hitos ifrigaste medhjälpare vid återställandet
af den laglige härskarens makt. Han drog sig dock
tillbaka redan 1873, då regeringen ej ville följa
hans råd att gå anfallsvis till väga, i synnerhet
mot Korea. 1877 gjorde S. uppror (se därom bd XII,
sp. 1502).
Saigon, sedan 1862 hufvudstad i den franska kolonien
Kochinkina, ligger 45 km. från hafvet, vid den där för
de största fartyg segelbara, 300 m. breda Saigonfloden
och är sedai 1884 genom järnväg förenadt med Mitho vid
en af Mekongs mynningsarmar. 67,718 inv. (1911). Dess
klimat är osundt, då medelårstemperaturen är
27,2° och nederbörden 1,300 mm. Staden, så
godt som nybyggd i europeisk stil, har stor
arsenal, jämte artilleriverkstad och gjuteri,
samt dyrbara hamnanläggningar, vattenledning,
katedral, observatorium, museum, botanisk och
zoologisk trädgård, moskéer, missionshus, flera
högre läroanstalter, flera kinesiska skolor, ett
Pasteurinstitut m. m. Genom de franska paketbåtarna
står S. i direkt förbindelse med alla hamnar i
Kina, Japan, Indien, östra Afrika och Asien samt
med Marseille. Sedan 1860, då staden af fransmännen
förklarades för frihamn, har den idkat icke obetydlig
handel med ris, kokosnötolja, bomull, kattun,
buffelhudar, tobak, socker, siden m. m. Handeln är
dock hufvudsakligen koncentrerad i det 6 km. därifrån
belägna Cholon (181,942 inv. 1911), hvilket kan
betraktas som dess förstad. Före fransmännens
ockupation hade S. omkr. 50,000 inv., som drefvo
lifligt skeppsbyggeri. Den eröfrades af amiral de
Genouilly 1859 och blef då i grund förstörd. S. var
1887–1902 hufvudstad i hela franska Indo-Kina.
(J. F. N.)
Saik, sjöv., ett levantiskt fartyg med ovanligt hög
stormast, på hvilken två råsegel föras, en liten
mesanmast med mesan samt bogspröt med stagsegel.
R. N.*
Saikyo. Se Kyoto, sp. 460.
SåYler, Johann Michael, tysk katolsk teolog, f. 17
nov. 1751 i Aresing, Oberbayern, d. 20 maj 1832 i
Eegensburg, inträdde 1770 som novis i jesuitkollegiet
i Landsberg och begaf sig 1773 för vidare studier
till det af jesuitorden behärskade universitetet
i Ingolstadt. Där blef han 1777 repetitor och
1780 andre professor, men pensionerades redan
1782. Under de närmast följande ledighetsåren utgaf
S. bl. a. det mycket populära och inflytelserika
arbetet Vollständiges
lese- und gebetsbuch jur katholische christen
(1783). 1784 blef han professor i etik i Dillingen
vid det i st. f. det förutvarande jesuitkollegiet
där inrättade universitetet, men entledigades 1794 på
grund af intriger från en del ex-jesuiters sida, såsom
misstänkt för heterodoxi. Nu följde ånyo några år af
stilla tillbakadragenhet och rik litterär produktion,
bl. a. S:s kanske mest populära arbete, Vbungen des
geistes zur grilndung und förderung eines hei-ligen
sinnes und lebens (1799), äfvensom det dock först
1801-04 publicerade stora samlingsverket "Briefe aus
allén jahrhunderten der christlichen zeitrechnung"
(6 samlingar). Som professor vid det till Landshut
förflyttade universitetet i Ingolstadt 1800-21
utvecklade han en utomordentligt mångsidig och långt
utöfver den närmaste lärjungekretsen inflytelserik
verksamhet. Bland hans då utgifna arbeten märkas
i främsta rummet hans största vetenskapliga verk,
Handbuch der christlichen moral (3 bd, 1817 ff.),
de mera populärt hållna föreläsningarna Grundlehren
der religion och det berömda pedagogiska arbetet
Uber erziehung jur erzieher (1807). Ännu vid
denna tid betraktades S. från den romerska kurians
sida med en viss misstro. På grund häraf afböjde
han (1818) preussiska regeringens erbjudande af
ärkebiskopsstolen i Köln, och bajerske konungens
hemställan 1819 om S:s utnämning till biskop i
Augsburg af slogs af påfven. Småningom lade sig
dock misstroendet, och S. utnämndes 1821 till
domkapitu-laris i Eegensburg, 1822 till koadjutor,
1825 till domprost och 1829 till biskop där. - S. är
en af den moderna katolicismens ädlaste gestalter;
för det religiösa lifvets fördjupning inom den
katolska kyrkan och särskildt bland dess prästerskap
ha få personer i nyare tid haft så stor betydelse
som han. I teologiskt hänseende intog han, trots sin
korrekt kyrkliga hållning, en vidhjärtadt förmedlande
ståndpunkt i en grad, som efter den under den följande
tiden inträdda skärpningen af motsatserna knappast
längre inom den katolska kyrkan är möjlig. Någon
större originalitet egde han som teolog ej, men på de
idéer, som han. med sina mångsidiga intressen, under
fördomsfritt tankeutbyte äfven med protestantiska
tänkare, från olika håll upptog, satte han sin
rika, djupt religiösa personlighets prägel. Den
varma och milda mystiken i hans uppbyggliga skrifter
förskaffade dessa en läsekrets äfven bland evangeliska
kristna., och de ha nog där understundom trädt i
den romerska propagandans tjänst. S:s Sämtliche
werke utkommo 1830-41 i 40 bd (suppl. 1845). Biogr,
af F. W. Bodemann (1856), G. Aichinger (1865) och
J. A. Messmer (1876). Minnesvårdar öfver S. finnas
i domen och på Em-meramerplatz i Regensburg.
E- Eg-
Sai-li, folkslag. Se H a i n a n, sp. 1051.
Saillant [sajã’; fr., framspringande], befästningsk.,
en befästningslinjes utgående vinkel, särskildt
bastions- och ravelinsvinklarna (se fig. till
art. Bastion). Olägenheten af det obestrukna rum,
som alltid uppstår framför en saillant och som står
i omvändt förhållande till dennas storlek, söker
man borttaga genom befästningslinjens brytning,
flankeringsanordningar och utanverk.
L. W:son M.
Saillantkaponjär [sajã’-]. Se Kaponjär,sp. 872.
Saillie [sajī], fr., bygnk., utsprång från en byggnad,
t. ex. en gesims eller en "erker".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
