Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salisbury [så'lsberi], Richard Anthony Markham - Salishaner, Salishstammen. Se Nordvästindianer, sp. 1364 - Saliska franker. Se Franker - Saliska lagen - Salis-Seewis [-sevis]. Se Salis - Salit - Salius, zool. Se Vägsteklar - Saliv (lat. saliva), Salivation. Se Spott - Salivahana - Salivkörtlar. Se Spottkörtlar - Saliv Tsesarevitja (ry. zali'v, vik), hafsvik. Se Mertvyi kultuk - Salix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
Salishaner-Salix
476
arbetet The Paradisus Londinensis: containing plants
cultivated in the vicinity of the Metropolis (l, 2,
med 117 kolorer. tafl., 1806-07). C. Lmn.
Salishaner, Salishstammen. Se Nord-va s t i n d i a
n e r, sp. 1364.
Saliska f ränker. Se F r a n k e r.
Saliska kejsare. Se Frankiska kejsare.
Saliska lagen (lat. lex salica), en med all
sannolikhet af konung Klodvig (efter 486)
föranstaltad uppteckning på latin af de saliske
frankernas rättssedvänjor. Äldre uppteckningar
ha härvid troligen kommit till användning, liksom
äfven inflytelser från västgotisk och burgundisk
rätt kunna spåras. Lagen -kompletterades och
ändrades sedermera genom påbud (kapitularier) af
de franki-ske konungarna. - Af de handskrifter, som
bevarats till nutiden, återger ingen den ursprungliga
redaktionen. I ett stort antal handskrifter är texten
försedd med vanställda, svårtolkade och till sin
betydelse omstridda randanteckningar ("glos-sor") på
frankiskt tungomål, hvilka oftast inledas med ordet
mall. eller malb. och ha fått namnet rnalbergska
glossorna. Sannolikt äro de att betrakta som uttryck
och formler ur det frankiska domstolsspråket, till
förtydligande af den latinska texten, eller ock
som ett slags kantrubriker till denna. - Saliska
lagen innehåller ingen statsrätt i egentlig mening,
utan hufvudsakligen straff-och processrätt. Bland
de civilrättsliga bestämmelserna märkes kapitlet "de
alodis", som bl. a. utesluter kvinnor från arfsrätt
till jord. Detta stadgande åberopades senare (tidigast
under 1300-talet) af franska jurister såsom gällande
också för arfsrätten till Frankrikes krona. Det
var "lex salica" i denna missförstådda betydelse,
som 1714 af Filip V fastslogs som tronföljdslag
i Spanien, men 1830 åter upphäfdes af Ferdinand
VII. - Den saliska lagen, en af de betydelsefullaste
källorna för den äldre germanska rättshistorien,
har utgetts i flera upplagor, bl. a. af Pardessus
(1843), Waitz (1846), Behrend (1874; 2:a uppl. 1897),
Holder (1879^-80), Hessels (1880) och Geffcken
(1898). Utförlig litteraturförteckning finnes hos
Schröder, "Lehrbuch der deutschen rechts-geschichte"
(1907). N. H-tz.
Salis-Seewis [-sévis]. Se S a l i s.
Salit, miner., en svagt färgad eller färglös
diopsidartad augit, som förekommer i flera svenska
diabaser, t. ex. kongadiabas, hallediabas
etc. äfvensom i liknande bergarter från
England, Nord-Amerika, Tibet (Transhimalaya)
o. s. v. Urspr, gafs namnet åt en färglös
pyroxenart från Sala med stor axelvinkel (2 E
= 112°). Emellertid är nomenklaturen rörande
dessa pyroxenvarieteter ingalunda stadgad.
A. Hng.
Sälius, zool. Se Vägsteklar.
Saliv (lat. saliva), Salivatio n. Se S p o 11.
Sälivähana (sanskr. Cälivähana), indisk konung,
som spelar en framträdande roll i (södra) Indiens
sagolitteratur. Han skall ha regerat omkr. 75
e. Kr. i Pratishthäna (s. om Bombay); han skall ha
eröfrat Mälava och besegrat konung Vikramä-ditya i
Ujjayini. Han skall såväl ha utsträckt sitt välde
öfver stora delar af Syd-Indien som i n. besegrat
indoskyterna och till minne däraf instiftat
saka-(9aka-)seran (se d. o.). Se Lassen, "In-dische
altertumskunde", II (2:a uppl. 1874), Se-
nart, "Inscriptions de Piyadasi", II
(1886), och M. Muller, "Indien in seiner
weltgeschichtlichen bedeutung" (1885).
K. F. J.
Salivkörtlar. Se Spottkörtlar.
SaliV TsesareVitja (ry. zali’v, vik), hafsvik. Se
Mertvyi k u 11 u k.
Sa’lix L., Pil, Sal g, Jo Is t er, Vide, bot., är ett
särdeles artrikt släkte af träd eller buskar, bildande
typen för fam. Salicacece De hela hängefjällen stödja
l-2 nektarier och bredvid dem befruktningsdelarna,
som i hanhängena bestå vanligast af 2-5 ståndare,
oftast med fria strängar, samt i honhängena af ett
enrummigt fruktämne med l stift och 2 (2-flikiga)
märken. Bladen äro spiralställda, oftast lansettlika,
vanligen tämligen smala samt hela. Hängena blomma
antingen före bladsprickningen eller samtidigt med
denna eller ock, hos några arter, efter densamma. Af
detta släkte finnas 170 (i Skandinavien 19) arter,
med en mängd hybrider. De allra flesta arterna växa i
den norra hemisfarens tempererade och kalla trakter. I
tempererade trakter blir en del pil- och sälgarter
resliga träd, såsom de ofta planterade S. alba
(hvit pil), S. fragilis, S. pentandra (j o Is t er,
se d. o.), S. caprea m. fl. De flesta bibehålla
helst buskform, och denna form är uteslutande
rådande inom den s. k. videregionen på fjällen, en
region, som vidtar ofvan skogsgränsen. Stamhållet för
Salixsläktet ligger just inom de kallare trakterna,
och särskildt ge videna sin prägel åt de arktiska
eller subarktiska regionerna eller motsvarande
höjdzoner på fjällen. Där ingen annan buskväxt
kan uthärda kölden, finnas ännu lågväxta, i eller
under jordytan krypande viden, såsom S. reticulata,
S. herbacea (dvärgvide) och S. polaris (p o l ar
vi d e). En bland de allmännare arterna och tillika
en af de mera högväxta är s al gen, S. caprea. Man
finner nämligen sälgar af mer än 10-12 m. höjd och
med en stam af 25-30 cm. genomskärning. Sälgen har
icke samma benägenhet för sumpiga växtställen som de
flesta andra pil- eller videarter. Grenarna äro oftast
starkt utstående, och de yngre kvistarna äro liksom
knopparna glatta, hvarigenom sälgen skiljer sig från
gråvidet, S. cinerea. Bladen äro 8-10 cm. långa,
omvändt äggrunda till nästan elliptiska, vågiga,
groftandade eller sågade; de variera högligen i
storlek och form. öfre ytan är glatt och grön,
undre finluden och blekgrön. Stip-lerna äro stora,
snedt njurlika. Hängena, som äro oskaftade, blomma
före bladsprickningen och sakna blad ("palmer"), men
äro stödda af fjäll. Hanhängena äro korta, tjocka med
gula ståndare, honhängena utväxa under fruktmognaden
till 5-6 cm. längd och visa då svartbruna hängefjäll,
som stödja de långskaftade, kägellika, hvit-ludna
kapslarna. Sälgens ved är hvit, lätt, mjuk,
men tämligen seg och därigenom mera användbar än
de flesta andra pilarters ved. De tidigt om våren
blommande sälgarna äro biens omtyckta förrådskammare,
hvarifrån de hämta honung och pollen till larvernas
uppfödande. En annan på myrmark och sandiga stränder
vanlig art är krypvidet, S. repens, med i marken
dold stam och de unga bladen silkesludna. Daggvidet,
S. daphnoides, hvars två-åriga grenar äro daggblåa,
förekommer vild vid Klarälfvens stränder och plan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
