Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salix - Salkowski, Ernst Leopold - Salkowskis reaktion, kem. Se Kolesterin - Sallat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
Salkowski-Sallat
478
teras ofta. Som exempel på nordliga arter kunna
nämnas u 11 v i d e, S. lanata, med mycket breda,
ludna blad och långt gulhåriga hängen, lappvide,
S. lapponum, som förekommer, sällsynt, på myrar äfven
i mellersta Sverige, ripvide, S. glauca, m. fl. Af
flera pilarter, förnämligast dock af S. pentandra,
har barken, "Cortex Salicis", förr varit officinell
såsom ett medel mot frossor. Pilbark innehåller
det som läkemedel förr använda ämnet s a lic i n
(se d. o.). I Orienten användes allmänt ett af kok på
hanhängena af S. Safsaf mot feber. En del pilarter har
mycket bräckliga grenar, såsom skörpilen, S. fragilis,
hvaremot andra ha långa, böjliga, sega årsskott, såsom
H
Salix viminalis (korgpil). A gren med
hanhängen, B hanblomma med tillhörande hängefjäll,
C honhänge, D och E honblommor, F kapsel vid
fruktmognaden, Q densamma förstorad, H frö.
korgpilen, S. viminalis (se fig.), som allmänt
odlas till prydnad och för att lämna material
till korgflätning. Flera andra arter äro dugliga
härtill. Pilarterna kunna ytterst lätt förökas genom
af-skurna kvistar, som nedstickas i jorden. Pilarna
trifvas bäst på vattensjuk, sumpig mark, i kärr, vid
bäckar och andra vatten samt kunna under gynnsamma
förhållanden skjuta väldiga årsskott. Utom förut
nämnda arter odlas äfven S. purpurea, S. babylonica
och S. elegantissima (de båda sistnämnda kallade
sorgpil, tårpil) ofta till
prydnad. I Skåne planteras allmänt pilar vid vägar och
byar ("pilvallar"), och genom upprepad topphuggning ha
de fått ett karakteristiskt utseende: en tjock och låg
stam med en krona bildad af från stamändan utgående
långa, smala grenar. Jfr Dryaszonen och Fjällflora.
Såväl inom Gamla världens som Nord-Amerikas
tertiäraflagringar förekomma blad och frukter af
Sah’;r-släktet, af hvilka några sluta sig till
nordamerikanska och europeiska arter, andra till
sådana, som lefva i varmare regioner (Ostindien,
Central- och Syd-Amerika). Af särskild betydelse i
geologiskt hänseende äro de inom glaciala (pre-,
inter- och senglaciala) sötvattensaflagringar
förekommande lämningarna af småbladiga arktiska och
alpina arter (S. polaris, herbacea, reticulata),
enär de jämte andra i ifrågakommande aflagringar
befintliga växtlämningar utgöra ett ojäfaktigt bevis
för det då rådande kallare klimatet (jfr D r y a s
octopetala och Dryaszonen). I postglaciala aflagringar
(torfmossar, kalktuffer etc.) äro lam-ningar af sälg
(S. caprea) och gråvide (S. cinerea) mångenstädes
vanliga. O. T. S. (G. L-m. A. G. N.)
Salko’wski, Ernst Leopold, tysk kemist,
f. 1844 i Königsberg, blef 1867 med. doktor
samt 1874 e. o. och 1909 ord. honorar professor
i Berlin. Ända sedan 1872 har han verkat som
föreståndare för det kemiska laboratoriet vid
patologiska institutet i Berlin och i ett stort
antal arbeten bearbetat den medicinska kemiens olika
delar. S. är led. af Vet. soc. i Uppsala (1904)
och hedersled, af Svenska läkarsällskapet (1908).
E.T-dt.
Salkowskis reaktion, kem. Se Ko l est er i n.
Sallat, Sallad, S al a t (eg. "insaltad", af lat. sal,
salt), eg. benämning på en grönrätt, sammansatt af
färska, råa blad af vissa för detta ändamål odlade
växter. Den vanligaste sallatväxten, Lactuca sativa
L., odlas i Sverige i tre hufvudformer: bladsallat,
hufvudsallat och bindsalla t. Bladsallat, hvars blad
af skäras och användas, när de nått 6-8 cm. höjd,
odlas under hösten, vintern och tidigaste våren i
bänkar. Viktigast af sallatformerna är hufvudsallat,
så benämnd för sina till ett hufvud sammanslutna
blad. Hufvudsallaten, hvars olika va-rieteter af
vika genom bladfärg, hufvudets fasthet o. s. v.,
blir smakligast, om den odlas i bänk, men kan äfven
växa på kalljord. Bindsalla t, äfven kallad romersk
sallat (laitue romaine), har sitt namn däraf, att
dess mera långsträckta blad hopbindas, hvarigenom
ljuset utestänges från de inre bladen, som sålunda,
blekas och bli hvit-aktiga samt mycket mjälla. Bland
öfriga sallatväxter må nämnas Cichorium Endivia
L., möjligen en form af Cichorium intybus L., som
lämnar e n-divie-sallaten, hvilken ofta odlas för
höst-behof. En annan sallatväxt är w i 11 o o f (med
säkerhet tillhörande Cichorium intybus), urspr, odlad
i Belgien, men på senare tid spridd äfven till Sverige
och mest lämpad för drifning på vintern. Till sallat
växter räknas äfven Lepidium sa-tivum L.3 den vanliga
krassen, likasom också de hos oss sällan begagnade
Valerianella oli-toria L., åkersallat, vintersallat,
samt den vanliga maskrosen, Taraxacum officinale L.,
tidigt om våren. Bladen af dessa växter tillä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
