Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salomo - Salomo ben Adret. Se Rabbinska språket och litteraturen, sp. 819 - Salomo Bergeri Vallensis - Salomon - Salomon. 1. Elias S -- 2. Ernst Karl Viktor S - Salomon, Ester. Se Augusti, L: s. - Salomon. 1. Otto Aron S -- 2. Sofia S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frukt i 3,000 ordspråk och öfver 1,000 lyriska sånger
(kap. 4: 32 ff.). Att berättelserna, frånsedt några
få tadlande anmärkningar (t. ex. 11: 1–13), utan något
klander kunna redogöra för hans förbund med Hiram,
hans krigshästar och stridsvagnar, hans många gemåler
(som enligt 11: 3 skola ha utgjort 1,000) – allt
saker som enligt Deut. 7: 2 f.; 17: 16 icke borde få
förekomma hos en israelitisk konung –, beror därpå,
att den urkund, hvari allt detta ingår ("Salomos
krönika"), sett dagen före Deuteronomiums uppkomst
och i denna punkt förblifvit i stort sedt oberörd af
den deuteronomistiska historieskrifningen. – I
den senare tiden var det framför allt den vise och
förnuftige S., som fäste sig djupast i folkets minne
(jfr Ordspråksboken, Höga visan (Vishetens bok)
och Predikarboken (där visheten är blandad med den
resignation i lifvets högsta frågor, som plägar följa
kulturen i spåren). Därtill kommo berättelserna
om hans kärlek till kvinnor, hvarigenom han fick
gälla som upphofsmannen äfven till "Höga visan",
eg. den vackraste sången, nämligen bland alla de af
S. enligt 1 Kon. 4: 33 författade 1,005 sångerna. Mera
tillfällig är väl förbindelsen af S:s namn med
Salomos psalmer och Salomos oden (se dessa ord).
E. S-e.
Enligt sägner, som kunna ledas ända till den judiske
häfdaskildraren Josefos, hade S. fått makt att bota
sjukdomar, drifva bort onda andar m. m. och var
under medeltiden och långt senare i folkfantasien
framför allt den mäktige trollkarlen, om hvilken
allehanda historier berättades och till hvars namn
en mängd besvärjelser o. s. v. knöts. Jfr Salomo och
Markolfus, Salomos nycklar och Salomos ring. Se
Grünbaum, "Neue beiträge zur semitischen sagen"
(1893), och G. Salzberger, "Die Salomosage in der
semitischen literatur" (1907).
Salomo ben Adret. Se Rabbinska språket och
litteraturen, sp. 819.
Salomo Birger! Valle^nsis, präst, f. sannolikt i Mora
socken i Dalarna, d. 1585 i Västerås, blef magister
i Tyskland samt rektor vid Stora Tuna trivialskola,
och (1571) vid skolan i Västerås, var 1574 utnämnd
till domprost där samt kallades några år efteråt till
pastor vid Storkyrkan i Stockholm och till konungens
hofpredikant. Förut ifrig motståndare till Johan III:s
liturgi, lät han i Stockholm öfvertala sig till att
antaga densamma, men fick samvetsbetänkligheter,
skildes från sin tjänst och fängslades. S. var en
märklig predikant. I fängelset skref han en bok, en
af de skarpaste mot liturgien, Orthodoxa conjessio
lithur-gicz opposita.
Salomon (ung. Salamon), konung i Ungern, son af
Andreas I, f. 1052, blef redan vid fyra års ålder
krönt till faderns efterträdare, men fördrefs efter
dennes död (dec. 1060) af sin farbroder Bela I
och flydde till Tyskland, men återfördes till sitt
rike 1063, genom en tysk hjälphär. Efter en af inre
stridigheter oroad regeringstid nödgades han 1074
åter fly, erhöll ånyo hjälp af den tyske kejsaren
Henrik IV, med hvilken han blifvit besvågrad, men
lyckades återvinna endast en landsträcka i västra
delen af Ungern och måste för hjälpens skull erkänna
sin svågers öfverhög-
het. 1081 afsade han sig kronan, men då
han efter två år sökte återtaga den, blef han
tillfångatagen. Befriad ur fångenskapen, lefde han ett
äfventyrligt lif och skall vid ett infall i Tracien,
som han gjorde i förening med petjenegerna, ha stupat
i trakten af Filippopel3 men enligt en annan uppgift
dött som botgörarmunk i en grotta vid Pola.
Salomon. 1. Eli as S.,läkare, f. 1751 i Stockholm,
d. där 1808, blef 1783 utnämnd till förste lifkirurg
i survivans hos Gustaf III, ehuru han ej af-lagt
någon universitetsexamen, utan endast biträdt
Acrel vid mindre operativa förrättningar. Han blef
sedan förste lifmedikus, assessor i Collegium
medicum och regementskirurg vid Lifregementet
samt tjänstgjorde som läkare hos Gustaf III ända
till dennes död. Därefter blef han af bergsrådet
N. Dahlberg och andra afundsmän anklagad för att
afsiktligt ha vårdslösat behandlingen af konungens
skottsår. S. bibehöll sig dock äfven i Gustaf IV
Adolfs förtroende samt utnämndes 1803 af honom
till vice preses i Collegium medicum med titel af
arkiater. 1807 fick han afsked. - 2. Ernst Karl
Viktor S., sonson till den föregåendes broder
Ernst D i dr i k S. (f. 1746, d. 1790, assessor i
Collegium medicum, förste fält-medikus i finska kriget
1788-90), psykiater, f. 13 maj 1831 i Stockholm, d. 30
sept. 1880 i Lund, blef student i Uppsala 1850 och
med. doktor 1861, under tiden äfven verksam i olika
läkarbefattnin-gar. Han var 1861-64 t. f. och 1864-78
ord. öfverläkare vid Malmö hospital och därefter
öfverläkare vid Lunds hospital. Han tog under en rad
resor noggrann kännedom om sinnessjukanstalter i ds
flesta af Europas länder samt författade afh. Om
de pathologiska hufvudmomenten af allmän Paresis
eller förlamande sinnessjukdom (Paralysie générale)
(1861; öfv. i "The journal of mental science", 1862
och i "American journal of in-sanity", 1863) och
artiklar om sinnessjukdomar och sinnessjukanstalter
i tidskrifter. .- Hans son Ernst Harald Haslewood S.,
f. 1867 i Malmö, sedan 1910 registrator vid Stockholms
rådhusrätt, har bragt under offentlig diskussion
här i landet frågorna om barndomstolar och obestämda
straffdomar samt inlagt stor förtjänst om Skyddsvärnet
(se d. o.).
Salomon, Ester. Se Au gust i, L. S.
Salomon. 1. Otto Aron S., pedagog, f. l nov. 1849
i Göteborg, d. 3 nov. 1907 å Nääs, kom 1867 som
landtbruksbokhål-lare till Nääs (se d. o.) hos sin
morbroder A. Abrahamson, och under ett tiotal år
deltog han i godsets landt-bruksskötsel. Då 1872
i Nääs grundlades en slöjdskola för gossar, blef
han dennas föreståndare och sedan likaså för det
slöjdlärar-seminarium, som därur utvecklades, från
1874. Vid denna läroanstalt, som under hans ledning
förvärfvade världsrykte, utförde han sin lifsgärning,
genom hvilken han ej blott grundlade den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
