Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salomon. 1. Otto Aron S -- 2. Sofia S - Salomon [salåmå'], Louis Àtienne Félicité - Salomon Gabirol - Salomonisk dom - Salomonsen, Karl Julius - Salomonsen, Olaf Christian - Salomon von Golaw [-fånn gå-], pseudonym för Fr. von Logau (se denne) - Salomonöaarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
497
Salomon-Salomonöarna
498
skolslöjden, utan också kraftigt bidrog att i
vårt land sprida sunda pedagogiska åsikter och
i vida kretsar väcka ett lefvande pedagogiskt
intresse. S. var som pedagog" utpräglad idealist. Det
var ej yrkesskickligheten, som han ville främja genom
skolans slöjdöfningar, utan han ville ställa dem i den
allmänna uppfostrans tjänst för utvecklingen af kärlek
till och aktning för det kroppsliga arbetet, af själf
verksamhet, ordning, noggrannhet, uppmärksamhet, flit
och ihärdighet. Härför ansåg han, att undervisningen
borde vara individuell. Han utbildade för denna
undervisning en lärogång, hvarvid lärjungen
planmässigt går från det lättare till det svårare,
från det enkla till det sammansatta. Genom denna
fasta metod underlättades i hög grad det nya ämnets
införande i skolorna, men utan den ädla entusiasm och
den outtröttliga ei.ergi, hvarmed S. dref propagandan
för sina idéer, skulle skolslöjden förvisso ej så
hastigt vunnit fart i vår skolvärld. S:s inflytande på
vår pedagogiska utveckling inskränkte sig emellertid
ej blott till, att han grundlagt skolslöjden. Genom
skrifter och pedagogiska föredrag på Nääs gjorde
han betydelsefulla insatser på många områden
af vårt bildningsväsen, ständigt framhållande
uppfostrans ideala mål, den moralisk-religiösa
karaktärsbildningen. Bland de skaror af lärare, som
han årligen samlade omkring sig på Nääs, spred han
en lifgifvande anda af kärlek till och vördnad för
uppfostrarens kall. Huru vaken hans uppmärksamhet var
för allt, som kunde bidraga att göra vårt skollif mera
friskt och naturligt, vittnade bl. a. äfven de kurser
för lekledare, för trädgårdsskötsel och för skolkök,
som han grundlade på Nääs, liksom han där ock kraftigt
verkade för den svenska gymnastikens främjande. Bland
hans många skrifter må nämnas Slöjdskolan och
folkskolan (1876-84; ty. öfv. 1883), Om slöjden såsom
uppfostringsmedel (i "Ur vår tids forskning", 1884;
eng. öfv. 1888), Handbok i pedagogisk snickerislöjd
(1890; eng. bearb. 1892, The theory of edu-cational
sloyd; it. bearb. 1893, Principi fondamen-tali
del lavoro manuale educativo; sp. bearb. s. å.j,
Tankar om slöjd, uppfostran och lärarebildning
(s. å.) och Den pedagogiska slöjden (1895). S. utgaf
"Slöjdundervisningsblad från Nääs" (1885-1907) samt
redigerade "Skrifter af uppfostringskonstens stormän"
(bl. a. Comenius’ uppfostringslära och Eousseaus
"Emile"). - 2. Sofia S., den föregåendes syster,
författarinna. Se Elkan, S. 1. S-e.
Salomon [salarna’], Louis E t i en n e F é l i-c i t
é, president i republiken Haiti, f. 1820 i Aux Gayes,
d. 14 okt. 1888 i Paris, deltog 1843 i revolutionen
mot presidenten Boyer och blef 1848 utrikes-,
finans-, justitie- och undervisningsminister under
presidenten Soulouque samt, när denne 1849 antagit
kejsarvärdighet, hertig af S:t Louis du Sud och
(1855) arméns högste befälhafvare. S. flydde vid
Soulouques fall 1855 till Frankrike, var 1867-70
Haitis minister i London, Paris och Madrid, tog
liflig del i partistriderna på 1870-talet och
var 1879-88 republiken Haitis president. Som sådan
tillämpade han den upplysta despotismens grundsatser;
förjagad genom ett uppror (juli-aug. 1888),
öfverlefde han blott några månader sitt fall.
V. S-g.
SaMomon Gabirol [-räl], judisk skald och filosof,
hvars fullständiga namn var Salomo b e n J u d a
Ibn Gabirol, men som hos de kristne skola-stikerna
är bekant under namnen Avicebron eller Avencebrol^
föddes i Cördoba eller Malaga 1020 och dog i Valencia
1070. Af hans skrifter må nämnas det etiska arbetet
Tikkun middath ha-nephesch (Om själens förädling),
en ordspråkssamling, Mibchar hapninim (Pärlbandet)
och hans filosofiska hufvudverk, Mekor chajjim, hos de
kristne skolastikerna bekant under namnet Fons vitce,
som af dem synnerligen ifrigt studerades. - Jfr Munk,
"Mélanges" (1857), och Abr. Geiger, "Gabiror (1867).
G. K-n.
Salomönisk dom, en vis, rättrådig och fyndig dom
(efter konung Salomo).
Salomonsen, Karl Julius, dansk läkare, f. 6 dec. 1847,
tog med. examen 1871 och doktorsgraden 1877 på
afh. Studier över blodets jorraad-nelse. Han hade
tidigt egnat sig åt bakteriologiska studier och
under en vistelse i Bres-lau 1877 gjort viktiga
undersökningar öfver tuberkulosens smittsamhet, hvilka
jämte andra forskares arbeten blefvo banbrytande för
Kochs upptäckter rörande tuberkulosens etiologi. 1883
blef han docent i bakteriologi och inrättade s. å. ett
laboratorium, där bakteriologisk undervisning gafs åt
medicinare från alla de skandinaviska länderna. Hans
Ledetraad for medicinere i bakteriologisk teknik
(1885; flera uppl.) öfversattes till olika språk. S.,
som studerat vidare hos Eob. Koch i Berlin och
Pasteur i Paris, blef 1893 professor i patologi samt
föreståndare för ett nytt laboratorium, som inrättats
på hans initiativ. Tack vare honom upprättades
därjämte 1902 danska statens seruminstitut, hvars chef
han var till 1909. S. är led. af Fysiogr. sällsk. i
Lund (1911). E. Ebg.
Salomonsen, Olaf Christian, norsk jurist, f. 7
mars 1861 i Aas, Smaalenene, juris kandidat 1882,
sedan 1911 lagman i Borgarting og Agder, har utgett
bl. a. Das norwegische schwur-gericht (1908) och det
för norsk rättspraxis betydelsefulla verket Den norske
straffeproceslov med kommentar (2 bd, 1911-13). ’
K. V. H.
Salomon von Golaw [-fann gå-], pseudonym för Fr. von
Logau (se denne).
Salomonöarna (äfven Nya-Georgien-arkipelagen), en
till Melanesien (se Oceanien, sp. 436) hörande
ögrupp i Stora oceanen, ö. om Nya Guinea, mellan 5°
och 11° s. br. Gruppen omfattar sju större och en
mängd smärre öar, hvilka äro tillsammans ordnade i två
parallella rader. Omkr. 43,900 kvkm. Alla öarna äro
långsträckta och smala, höga och bergiga, beroende
på, att de genomdragas af två jämlöpande arkeiska
bergskedjor. På många ställen uppträda äldre eruptiv
(grönsten, diorit, diabas, gabbro och serpentin),
men i regel äro dessa äldre bildningar fullständigt
täckta af ungvulkaniska klippmassor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
