Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sardoniskt leende, Sardoniskt skratt. Se Risus sardonius - Sardonyx - Sardou [-do], Victorien - Sardu, flod. Se Gogra - Sarefat, ort. Se Sarpta - Sareh, träsk. Se Hamun - Sarekfjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
801
Sardoniskt leende-Sarekfjällen
802
Sardoniskt leende, Sardoniskt skratt. Se
Kisus sardonius. Sardönyx, miner., kallas den
färgvarietet af
0 ny x (se d. o.), där den
hvita och svarta färgen omväxlar
med brunröd karneol, benämnd sär der.
Ant. Sj.*
Sardou [-dö], V i c t o r i e n, fransk dramatiker,
f. 7 sept. 1831 i Paris, d. där 9 nov. 1908, studerade
först medicin, var därefter lektionsgifvare
1 filosofi, historia och matematik, medarbetade
i
flera tidskrifter m. m. samt skref 1854 för Odéon
enaktaren La taverne des étudiants, som föll platt
till jorden. Han lät emellertid icke däraf afskräcka
sig, utan fyra år senare, sedan han genom sin hustru
vunnit en vän och be-skyddarinna i aktrisen m:me
Déjazet (se denna), som själf förestod en teater och
kreerade flera af hjältinnerollerna i hans dramer,
kastade han sig ånyo in i elden och egnade sig
sedan uteslutande åt dramatiskt författarskap. Han
hade på denna bana exempellös framgång såväl i
Frankrike som i det öfriga Europa och i Amerika,
förtjänade stor förmögenhet och invaldes 1877 i
Franska akad. S. är det slutande seklets Scribe -
endast att hans teknik är ännu mera raffinerad än
denne redan så skicklige dramatiker. Genom talang och
of ning lärde han sig bygga ett teaterstycke efter
alla scenens fordringar; han brukar och missbrukar
alla knep och finter, förväxlingar, öfverraskningar,
allusioner på samtida politiska tilldragelser, alla
möjliga grofva effekter, endast de skänka honom
ögonblicklig succés. Han dref komediens frihet
att säga allt längre än t. o. m. Dumas fils - och
han missbrukade denna frihet. Han skref historiska
dramer från skilda perioder, från Bysans och italiensk
renässans, från den spanska inkvisitionens dagar och
den franska revolutionen med dekorationer och kostymer
så raffineradt genomförda in i de minsta detaljer, att
endast Europas största scener med oerhörda kostnader
kunnat sätta den nödvändiga apparaten i rörelse. Han
har skapat glansroller för framstående skådespelerskor
(först för Déjazet, sedan för Sarah Bernhardt, som
kreerat hufvudrol-lerna i "Fédora", "Théodora",
"Cléopåtre", "Gismonda", "La Tosca") för att på
detta sätt uppnå höjdpunkten af scenisk effekt. Han
förstår att förströ och roa sina åskådare^ hålla dem
i spänning, förmå dem att skratta. Han har försökt
sig i alla arter af dramer: vådevill, borgerligt,
historiskt, patetiskt drama, komedi och skådespel. Det
är endast en sak, som han aldrig lyckats att introlla
i sina dramer, antingen han uppträdt som allvarsman
eller han velat narra åskådaren att skratta, och det
är - ett verkligt djupare poetiskt innehåll. Hans
karaktärer äro maskiner, skickligt satta i rörelse,
men de intressera icke egentligen. Därför kunna
hans dramer icke heller räkna på någon längre
lifslängd. Många af dem te sig redan
Tryckt den 14/e 16
som bleknade teaterkulisser. Bland hans dramer kunna
nämnas Les pattes de mouche (1860; "En papperslapp",
s. å., med hvilket han slog igenom), Monsieur Garat
(s. å.; "Herr Garat", 1884), Premiéres armes de
Figaro (1860; "Figaros första vapenbragd", 1863),
Les femmes fortes (1861; "Qvinnans sanna styrka",
s. å.), Les ganaches (1862; "Gubbar", 1870),
Nos intimes (1862;’’Många vänner, lite vänskap",
s. å.), La papillonne (s. å.; "Fjärilsfebern",
s. å.), Les prés Saint-Gervais (s. å.; "En utflykt i
det gröna", s. å.), Les dia-bles noirs (1864), Don
Quichotte (s. å.), Les pom-mes du voisin (s. å.;
"Förbjuden frukt", 1865;, La famille Benoiton
(1865; "Familjen Benoiton", 1866, en af hans stora
framgångar), Les vieux garcons (1865; "De gamle
ungkarlarne", s. å.), Nos bons villageois (1866;
"Våra hyggliga landt-bor", s. å.), Maison neuve (1867;
"Ny firma", s. å.), Séraphine (1868; "Seraphine",
1869), Patrie (1869, i samarbete med Gallet;
"Allt för fosterlandet", 1872), Fernande (1870;
uppf. i Stockholm 1879), Rabagas (1872; "Rabagas"
å Dramatiska teatern 1896), som genom sina angrepp
på högtstående politiska personligheter (Gam-betta)
gaf anledning till våldsam polemik, Uoncle Sam
(1875; "Onkel Sam", s. å.), Ferréol (s. å.; uppf. i
Stockholm 1877), Dora (1877, uppf. i Stockholm 1879),
Les bourgeois de Pont-Arcy (1878; "Sqvallerherrskapet
i Pont-Arcy", 1879), Daniel Rockat (1880; uppf. i
Stockholm 1883), Divor^öns (1880; "Låtom oss skiljas",
1881, en af hans kvickaste komedier), Odette (1881;
uppf. i Stockholm 1882), Fédora (1882; "Feodora",
öfv. 1883), Théodora (1884), Georgette (1885;,
Le crocodile (1886), La Tosca (1887), La mar-quise
(1889), Belle-Maman (s. å.; "Lilla svärmor", s. å.),
Cléopätre (1890), Thermidor (1891, som för sina
angrepp på Robespierre efter tredje föreställningen
förbjöds i Frankrike och spelades i Bruxelles),
Madame Sans-Géne (1893; i samarbete med É. Moreau,
en af S:s största succéser, "Madame Sans-Géne"
å Dram. teat. 1895), Gismonda (1894), Marcelle
(s. å.; uppf. å Vasateatern 1898), Spiritisme
(1898), Pamela, mar-chande des frivolités (s. å.),
Robespierre (1899), Dante (1903; liksom den föregående
uppförd i London). Utom teaterstycken författade
han åtskilliga operettexter, romanen La perle noire
(1862) och den kvicka repliken Mes plagiats (1883)
samt det eleganta inträdestalet i Franska akad. Litt.:
H. Parigot, "Le théåtre d’hier". Se f. ö. Thieme,
"Guide bibliographiquiö de la littérature fran-9aise
de 1800-1906". J-M.
Sardu, flod. Se G o gr a.
Sarefat, ort. Se S a r e p t a.
Sareh, träsk. Se Hamun.
Sarekfjällen (ofta, men oriktigt, skrifvet S a r-j ekf
j allén), högfjällstrakt i Lule lappmark, Norrbottens
län, mellan Stora och Lilla Lule älf s vattendrag,
hvilken, om den än ej innesluter Sveriges högsta berg,
likväl kan betraktas som dess genuinaste fjälltrakt,
ty ingenstädes möter man en sådan mängd höga berg
sammanträngda eller så många och stora glaciärer på
ett så litet område, omkr. 2,000 kvkm. Fjällslätterna,
som omge högfjällen nästan på alla sidor, men finnas
äfven midt ibland dem, ligga på omkr. 800-1,200
24 b. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
