Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sats - Satsanastigmat, fot. Se Fotografi, sp. 994 - Sat sapienti. Se Sapienti sat - Satsband, gramm. Se Kopula - Satsbindning. Se Sats - Satsdel. Se Sats - Satsfogning. Se Sats - Satsfräs, mek. tekn. Se Fräs, sp. 45 - Satsförkortning. Se Sats - Satslära, gramm. Se Syntax - Satsobjektiv, fot. Se Fotografi, sp. 994 - Satsskifva - Satsuma - Satsuporo, stad. Se Sapporo - Satter, Gustav - Sattler, Josef - Sattva. Se Guna 1 och Samkhya - Satura, fnlat. Se Satir - Saturnantia. Se Saturera - Saturation - Saturator - Satureja hortensis, bot. Se Kyndel - Saturera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Bland s. k. satsförkortningar märkes förnämligast
ackusativ med infinitiv, som speciellt i de
klassiska språken fått en vidsträckt användning;
jag ser honom komma är en sådan sats med två
objekt, honom och komma. Denna sats står på
gränsen till den s. k. sammansatta satsen
l. satsfogningen, hvarest en af satsdelarna
själf är en sats (bisats). Sammanfattningen af
en s. k. hufvudsats och s. k. bisats är sålunda
en sammansatt sats, där bisatsen motsvarar
en satsdel. Med satsbindning menas däremot
sammanfattningen af två eller flera koordinerade
satser (se ofvan och Koordination). S. k. attributiv
satsförkortning (lat. participium conjunctum)
och fristående satsförkortning (lat. ablativus
absolutus) äro resp. sammansatta attribut och
adverbial (ordfogningar). Jfr bl. a. Delbrück,
"Vergleichende syntax der indogermanischen
sprachen" (I och III, 1893 och 1900), Brugmann,
"Kurze vergleichende grammatik der indogermanischen
sprachen" (1904). I allmänhets. Paul, "Principien
der sprachgeschichte" (4:euppl. 1909), C. Svedelius,
"L’analyse du language’’ (1897), Noreen, "Vårt språk"
(V, 51 ff. 1904), "Inledning till modersmålets
betydelselära" (1901) och "Satsens hufvudarter"
(1903). – 2. Mus., i allmänhet, en mindre, afslutad
del af en komposition. I sin minsta form består satsen
ofta af endast fyra takter, som genom ytterligare
fyra (eftersats) utvidgas till en period. I
vidsträcktare mening talar man om hufvud- och bisats,
om genomförings- och slutsats i ett rondo eller
allegro, om genomföringar och mellansatser i en
fuga. Slutligen kallar man satser äfven de större
själfständiga stycken, hvilka bilda de särskilda
delarna af en cyklisk komposition (sonat, symfoni,
svit), hvadan man sålunda får namnen allegrosats,
andantesats, menuettsats, finalsats o. s. v. Med
sats menas äfven den harmoniska utarbetningen af
ett stycke; om denna noga öfverensstämmer med vissa
konventionella regler, kallas satsen ren. Sträng
sats är den, som är skrifven enligt den äldre
kontrapunktens strängare stämföringslagar, fri sats
den, som i detta afseende tillåter sig modernare
friheter. – 3. Boktr., någon viss större mängd af
det "uppsatta" (d. v. s. af sättaren till ord och
meningar ordnade boktryckstyper). Se Boktryckarkonst,
sp. 976 o. 983. – 4. Pyrotekn. Se Fyrverkeri.
1. K. F. J. 2. A. L.*
Satsanastigmat, fot. Se Fotografi, sp. 994.
Sat sapienti. Se Sapientisat.
Satsband, gramm. Se Kopula.
Satsbindning. Se Sats.
Satsdel. Se Sats.
Satsfogning. Se Sats.
Satsfräs, mek. tekn. Se Fräs, sp. 45.
Satsförkortning. Se Sats.
Satslära, gramm. Se Syntax.
Satsobjektiv, fot. Se Fotografi, sp. 994.
Satsskifva, artill., en till ett dubbelrör
hörande cirkulär metallring, i hvilken finnes
inpressad en krutsats med noga beräknad
förbränningshastighet. Krutsatsen fattar å ett
bestämdt ställe eld i skottlossningsögonblicket
och förbrännes successivt likt en stubin under
projektilens gång genom luften.
Genom att satsskifvan vid temperingen vrides
i ett visst mot skjutafståndet svarande läge,
kan krevaden fördröjas, tills projektilen
kommit i målets närhet. Jfr Brandrör.
G. af Wdt.
Satsuma, distrikt, förr provins i sydvästra delen
af japanska ön Kiushiu, hvarest sedan 1500-talet en
fajansindustri blomstrade, hvars alster från dess
bästa tid (omkr. 1800) höra till de mest eftersökta
och dyrbara produkterna af den japanska keramiken. (Se
Japan, pl. IV.) Hufvudort: Kagoshima (se d. o.).
J. F. N.
Satsuporo, stad. Se Sapporo.
Satter, Gustav, österrikisk pianist, f. 1832 i
Wien, utvecklade sig tidigt till pianovirtuos
och tonsättare. Sina första lagrar vann han
1854 på en konsertresa till Amerika. Återkommen
till Europa 1862, vistades han i Wien, Dresden,
Hannover, Köpenhamn, Göteborg och slutligen
Stockholm, dit han kom 1867 och där han en tid
verkade som pianolärare. Senare återvände han till
Amerika. S. gjorde sig omtalad ej blott för sitt
färdiga, klara och eleganta spel, utan äfven för
sin mindre vanliga improviseringsförmåga. Bland hans
pianokompositioner blefvo Elfentraum och Spinnerin på
sin tid rätt mycket spelade. Af öfriga kompositioner
omtalas operan Olanthe, flera uvertyrer, symfonier,
kvartetter m. m.
A. L.*
Sattler, Josef, tysk konstnär, f. 1867 i
Schrobenhausen i Bajern, studerade vid akademien
i München, blef bokillustratör och intog snart en
framstående plats som tecknare. Han upptog gamla tyska
tecknares framställningssätt (främst Dürers). Bland
hans bilder märkas teckningar i tidskr. "Pan", många
exlibris, serier af kompositioner: Bondekriget,
En modern dödsdans, Min harmoni, Vederdöparna. Han
utförde 1904 års praktupplaga af Nibelungenlied,
där hela utstyrseln, såväl tryckstilar,
initialer, vinjetter som större illustrationer
äro S:s verk. Han har äfven komponerat bokband.
G-g N.
Sattva. Se Guna 1 och Samkhya.
Satura, fnlat. Se Satir.
Saturantia. Se Saturera.
Saturation (af lat. satur, mätt), tekn., mättning
af en vätska med en gas för reningsändamål eller
i syfte att tillvarataga biprodukter. Särskildt
betecknas som saturation den procedur, hvarigenom
vid hvitbetsockerfabrikation öfverskott af kalk
aflägsnas ur sockersaften genom fällning med kolsyra.
G. H-r.
Saturator l. Saturatör (af lat. satur,
mätt), tekn., apparat för inledning af en gas
i en vätska, hvarigenom i allmänhet åsyftas
att genom en kemisk reaktion mellan den inledda
gasen och vätskan åstadkomma en förändring i deras
sammansättning, t. ex. så, att gasen befrias från
någon däri ingående beståndsdel eller vätskan renas
genom utfällning af i densamma ingående lösta
ämnen. Vid koksfabrikation tillvaratar man i en
dylik apparat ammoniak genom att låta koksgasen
passera genom svafvelsyra (se Koks, sp. 509), och
inom sockerindustrien befrias den med kalk skedade
sockersaften från öfverskjutande kalkmängd genom
kalkens fällning medelst kolsyra (s. k. saturation).
G. H-r.
Satureja hortensis, bot. Se Kyndel.
Saturera (af lat. satur, mätt), kem., mätta (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
