Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schauenburg. Se Holstein och Schaumburg - Schau-hsing - Schaukal, Richard - Schaum - Schauman, svensk-finsk, urspr. kurländsk adlig ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
965
Schauenburg-Schauman
966
Schauenburg. Se H o l s t e i n och S c h a u m-burg.
Schau-hsing, stad i kinesiska prov. Tsche-kiang nära
sydkusten af Hang-tschöuviken, vid en kanal, som
förenar denna vik med floden Tsien-tang. Omkr. 500,000
inv. (J. P. N.)
Schäu’kal, Richard, österrikisk författare, f. 27
maj 1874 i Brunn, studerade där och i Wien, hvarest
han 1898 promoverades till juris doktor, inträdde
1897 i förvaltningstjänsten, där han f. n. är
ministerialråd i departementet för offentliga
arbeten. - S. började som dekadent lyriker med
ungdomligt lefnadströtta dikter och sökte i Verlai-nes
spår förena impressionism med sträng form. Till hans
första skede höra diktsamlingarna Ge-dichte (1893),
Verse (1896), Meine gärten (1897), Tristia (1898),
Tage und träume (1899), Sehnsucht (1900), Intérieurs
aus dem leben der zwanzigjahri-gen (1901) och novellen
Mimi Lynx (1904). Småningom vände han sig kritiskt mot
denna stämningsdiktning och den konstnärliga teori,
som låg bakom och enligt hvilken skalden var blott
en eolsharpa. I lyrik, drama och berättelse likaväl
som i litteraturanalytiska verk har S. förhärligat
gångna tiders enhetliga kultur och stil, men angripit
samtidens kulturbarbari, som kallas framsteg, dess
litteratörväsen, dess mekaniska, själlösa, råa’
modernitet. Af hans arbeten, som numera klädas i en
form, som närmar sig den tyska litteraturens stora
traditioner, kunna nämnas E. T. A. Hoffmann (1904),
Grossmutler (1906; 2:a uppl. 1911), Kapellmeister
Kreisler (1906), Giorgione (s. å.), Literatur (s. å.),
novellerna Eros-Thanatos (s. å.; 2:a uppl. 1911),
Leben und meinungen des herrn Andreas von Balthesser
(1907; 7:e uppl. 1913), Die mietwohnung (1907; 3:e
uppl. 1911) och Schlemihle (1907; 2:a uppl. 1908),
Dehmels lyrik (1907), diktsamlingen Das buch der seele
(1908), V om geschmack (2 uppl. 1910), Neue verse
(1912), Die märchen von Hans Bur. gers kindheit
(2 uppl. 1913), Zettelkasten eines zeitgenossen
(2 uppl. 1913), Kindergedichle (1914) och Herbst
(s. å.). S:s senaste diktsamlingar, Kriegslieder
aus Österreich (I; s. å.) och Eherne sonette (flera
uppl. 1915), tillhöra världskrigs-litteraturen. S. har
äfven gett ut urval af Heines och E. T. A. Hoffmanns
verk samt tolkat arbeten af Verlaine, Hérédia,
Mérimée och Barbey d’Aurevilly. S:s Ausgewählte
gedichte (2 bd, 1904) utkom 1909 i 2:a uppl.
R-n B.
Schäum, ty., vispad grädde och ägghvita. Jfr Choklad,
sp. 231.
SchäiTman, svensk-finsk, urspr, kurländsk adlig ätt,
naturaliserades i Sverige 1686 och introducerades
1697 med överstelöjtnanten Henrik J o-ha n
S. (f. 1649, d. troligen mellan 1710 och 1720) samt
immatrikulerades på finska riddarhuset 1818.
1. Frans Ludvig S., sonsons sonson till den
ofvannämnde Henrik Johan S.3 finsk teolog,
landtdagsman, f. 24 sept. 1810 i S:t Marie socken
vid Åbo, d. 28 juni 1877 i Borgå, blef student
1827, filos, kandidat 1831, filos, magister
1832, teol. kandidat 1834, teol. licentiat 1836,
teol. adjunkt 1838 och teol. doktor 1840. Efter
utgifvandet af afh. De constitutione regiminis
eccle-siastici, singulari Fennice ratione habita var
han 1847-65 professor i praktisk teologi, hvarjämte
han 1853-65 var teol. fakultetens dekanus. Utom
smärre uppsatser publicerade S. Handbok i Finlands
kyrkorätt (I, 1853) samt redigerade "Tidskrift
för finska kyrkan" (1858-59). Men tillika togs
hans förmåga i anspråk för praktiska värf. Han
kallades till led. i kyrkolagskommittén 1852 och i
kommittéerna för läroverkens omorganisation (1855),
för reglering af kommunalförvaltningen i landet
(1859) och för J granskningen af förslaget för
folkskoleväsen-1 det i landet (1861- 62). Utsedd
att 20 sept. 1856 tala vid en universitetsfest med
anledning af Alexander II:s kröning, tolkade S. de
förhoppningar om raskt framåtskridande i olika
riktningar, som vid denna tid vaknat hos Finlands
allmänhet, i ord, som i landet mottogos med dut
lifligaste bifall. Främst yrkade han på landtdags
sammankallande. S. var därefter en af de främste
bland dem, som arbetade på det konstitutionella
statsskickets återupprättande i Finland. Han
valdes till medlem af det s. k. Januariutskottet
1862 och till representant i prästeståndet vid
landtda-gen 1863-64. 1865 blef han biskop i Borgå
och var därigenom själfskrifven representant vid
landt-dagarna 1867 och 1872. Såväl genom vältalighet
som genom insikter i stats- och kyrkorättsliga
frågor utöfvade han mäktigt inflytande i sitt
stånd. Strängt fasthållande kyrkans lära, var han
dock tolerant mot främmande trosbekännare och varmt
hängifven religionsfrihetens grundsats. Från denna
ståndpunkt arbetade han för ny kyrkolag för Finland
och för skolans skiljande från kyrkan. Ett af honom
som medlem i kyrkolagskommittén ut-arbetadt Förslag
till kyrkolag för storfurstendömet Finland (1863)
låg till grund för 1869 års kyrkolag, ehuru hans
frisinnade synpunkter icke i allt blefvo genomförda. I
tidningar publicerade S. uppsatser i statsrättsliga
och politiska frågor, hvilka han jämte flera af sina
tal utgaf under titeln Tal och uppsatser rörande
statsrättsliga förhållanden i Finland (1876). Som
biskop i Borgå stift verkade S. nitiskt för allvar
och plikttrohet bland stiftets prästerskap. Han
fortsatte där sina teol. arbeten, hvilkas frukter
framträdde i "Sanningsvittnet. Theologisk och kyrklig
månadsskrift" (1869-73) och i ett ofullbordadt arbete
öfver Praktiska theo-login (1874-77).
2. Berndt Otto S., den föregåendes broder, publicist
och konstvän, f. 17 maj 1821 i Helsingfors, d. där
28 mars 1895, blef student 1837, idkade studier vid
universitetet i Uppsala 1842-43 och var 1849-67 (sedan
1854 ord.) amanuens vid universitetsbiblioteket i
Helsingfors. Han författade texten till Fotografier af
finska målares taflor I-777 (1862-65), Fotografialbum
från konstföreningens expositioner 1879, 1880 och
1881 m. m. För den finska konsten verkade han med
outtröttligt nit. Finska konstföreningen, hvars
intendent han var 1869-87, fick genom hans be-
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
