Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 1055-1056 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schiras - Schirbin - Schire - Schir-hasch-schirim, hebr. Se Höga visan - Schirmer, August Wilhelm Friedrich - Schirmer, tysk-norsk arkitektfamilj - Schirren, Carl Christian Gerhard

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

murar och bastioner, samt bär ännu spår af
jordbäfningar, hvaraf det hemsöktes senast 1824 och
1853. S. var i synnerhet från 1200-talet till slutet
af 1300-talet, då det eröfrades af Timur, medelpunkten
för Persiens kultur, dess poesi och vetenskap. I
närheten af S. ligga de båda skalderna Hafiz’ och
Saʿdis grafvar, hvarjämte staden har många helgedomar
öfver imamer. 60 km. n. ö. om S. ligga ruinerna af
Persepolis och längre i n. ö. ruinerna af Pasargadæ.
(J. F. N.)

Schirbin (eng. Sherbin), stad vid Damiette-armen af
Nilen, nära Damiette. 25,473 inv. (1907).

Schire (eng. SJiire], sjön Njassas aflopp till
Sambesi i östra Central-Af rika, utgår vid Fort
Johnston från Njassas sydändå och ingår nästan
omedelbart i en grund vattensamling, Malombe
(Pa-Malombe), omkr. 30 km. bred och 20 km. lång. En
rörlig sandbank spärrar denna sjö närmast Njassa, men
hindrar ej sjöfarten. Nedanför Malombe är S. djup,
men den går snart in i ett bergland och bildar en
mängd forsar och fall (bl. a. Murchison-fallén), som
göra dess mellersta lopp otrafikabelt; från stationen
Katunga nedanför fallen kunna grundgående ångare
vid högvatten (jan.-mars) gå till Sambesi. Omkr. 200
km. ofvanför föreningen med denna flod, vid Chiromo,
mottar S. från v. ett litet tillflöde, Ruo, från
Mlandjeberget. S. går där genom en stor kärrtrakt,
Elefantträsket, ett tillhåll för vilda djur. Sceneriet
vid nedre S. är mycket pittoreskt, där utlöpare från
den om-gifvande platån bilda djärfva klipputsprång,
som hänga ut öfver vattnet, och floden är fylld
med små holmar. Flodens längd är omkr. 600 km.,
dess fall 360 m. Nedre loppet, från Port Herald, går
genom portugisiskt område, det öfre tillhör Brittiska
Njassalandprotektoratet. Från Port Herald, hvarifrån
floden året om är segelbar, går järnväg förbi Chiromo
till Blantyre.

Wbg.

Schir-hasch-schirim, hebr. Se Höga visan.

Schirmer, August Wilhelm Friedrich, tysk målare, f. 1802 i
Berlin, d. 1866 i Nyon vid Genévesjön, var först
porslinsmålare, blef elev af K. F. Schinkel samt 1839
lärare och 1843 professor vid Berlins akademi. Han
besökte tre gånger Italien, där han tog intryck af
Kock, Reinhart och Turner. S. är mest bekant genom
sina egyptiska och grekiska historiska landskap,
väggmålningar i Berlins nya museum, framstående
prof på hans idealiserande konstriktning.

O. G–g.*


Schirmer, Johann Wilhelm, tysk målare, f. 1807
i Julich, d. 1863 i Karlsruhe, var först bokbin
dargesäll, kom 1825 till Düsseldorf och blef
där elev af akademien under W. Schadow. Han vände
sig först till historiemåleriet, men öfvergick,
påverkad af K. F. Lessings inflytande, till
landskapsmåleriet. 1839 blef han professor vid
Düsseldorfs akademi samt 1853 professor och
1854 direktor vid konstskolan i Karlsruhe. S. företog
åtskilliga studieresor, bl. a. en till Italien
1839–40, hvilken för honom blef af stor
betydelse. Typiska för hans stiliserade landskap
med bibliskt figurstaffage äro 10 oljemålningar ur
Abrahams historia (1859–62; i Berlins nationalgalleri)
samt bibliska landskap (26 st.) och bilder till den
barmhärtige samariten (4 st., utförda i kolteckning
1855–57; i Kunsthalle i Karlsruhe). Målningar af
S. finnas i många museer i Tyskland.

I norska nationalgalleriet representeras
han af en serie italienska landskap i
akvarell samt af teckningar och raderingar.

(G–g N.)

Schirmer, tysk-norsk arkitektfamilj. 1. Heinrich
Ernst S., f. 1814 i Leipzig, d. 1887 i Giessen,
studerade i München och Dresden och reste 1838 på
inrådan af landskapsmålaren J. K. Dahl till Norge. I
Kristiania blef han anställd vid slottsbyggnaden, där
han utförde inrednings- och dekoreringsarbeten, fick
sedan i uppdrag att undersöka Trondhjems domkyrka,
gaf det första förslaget till dess återställande
och ledde restaureringsarbetet 1869–71. S. uppförde
Gaustads hospital m. fl. byggnader af liknande art,
Vestre Åkers kyrka, S:t Olofs kyrka och rikshospitalet
i Kristiania, börsen och realskolan i Trondhjem
m. m. 1883 flyttade han tillbaka till Tyskland.
– 2. Herman Major S., den föregåendes son, f. 1845
i Kristiania, d. 1913, studerade för fadern samt
i Dresden 1866–68, byggde Frognersceteren, Hotel
royal i Kristiania, kyrka i Hamar, kreditbanken i
Bergen m. m. 1873 blef han lärare vid Kristiania
Kunst- og haandverksskole, hvars nydaning från den
gamla "Tegneskolen" förnämligast är hans verk. Han
blef riksantikvarie (den förste innehafvaren i
Norge af detta ämbete) efter att sedan 1898 ha
tillhört styrelsen för Föreningen til norske
fortidsmindesmerkers beväring. Han utgaf en
studie öfver Kristkirken i Nidaros (1885) samt
Femti daterede norske bygninger fra middel-alderen
(1887) m. m. – 3. Adolf S., den föregåendes broder,
f. 1850 i Kristiania, studerade i Berlin och
Paris, har byggt konstmuseet och nya tullhuset i
Kristiania, sparbank i Trondhjem m. m. Hans hustru
(sedan 1878), Hildur S., född Koch, f. 1856,
d. 1914, var sångerska och sånglärarinna.

1–3. G–g N.

Schirren, Carl Christian Gerhard, baltisk-tysk
historiker, f. 20 nov. 1826 i Riga, d.
11 dec. 1910 i Kiel, blef 1858 professor i
geografi vid universitetet i Dorpat och verkade såsom
sådan med framgång, ej minst därigenom,
att han införde studiet af statistik vid detta
universitet. Han drogs emellertid öfver till
rent historiska studier och blef 1863 professor i
historia i Dorpat. S:s vetenskapliga verksamhet som
historiker utöfvades till en början väsentligen på den
baltiska historiens område. Han utgaf 1861–81
det viktiga urkundsverket Quellen zur geschichte
des untergängs livländischer selbständigkeit.
Aus dem schwedischen Reichsarchiv zu Stockholm
(8 bd), som 1883 följdes af ny serie Neue
quellen zur geschichte des untergangs livländischer
selbständigkeit. S. skref vidare åtskilliga
värdefulla afhandlingar i den baltiska historien.
S. uppträdde med stor energi som försvarare
af de baltiska provinsernas rättigheter och
autonoma ställning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>