Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schlippenbach, von, adlig släkt i Östersjöprovinserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1097
Schlippenbach
1098
Trettioåriga krigets tidehvarf gingo i svensk tjänst
och där hastigt kommo sig upp. Han var son till
en adlig godsegare och sattes af fadern först i
en jesuitskola i Litauen, men kom sedan till Kiga,
som då var svensk besittning, trädde här i svenske
generalguvernören B. Oxenstiernas enskilda tjänst,
begaf sig efter Oxenstiernas död 1643 till Stockholm
och lyckades där hastigt vinna sådana förbindelser,
att han, när kriget mot Danmark kort därpå bröt
ut, fick inträda i G. Horns armé som löjtnant
vid gardet. Efter danska fälttågets slut och med
förvärfvad kaptensbeställning förflyttades han 1645
till Torstensons armé i Tyskland och avancerade
där ytterligare, blef adjutant hos K. G. Wrangel
samt togs, när pfalz-grefven Karl Gustaf efterträdt
Wrangel som gene-ralissimus, i den unge furstens
personliga tjänst som hofmarskalk. Karl Gustaf
använde honom under afvecklingen efter westfaliska
freden äfven i åtskilliga diplomatiska uppdrag. Vid
denna tid, under vistelsen i Niirnberg i och
för de där pågående förhandlingarna om den stora
freds-traktatens exekution, gifte sig S. med dottern
till en från Steiermark landsflyktig friherre
v. Praunfalk, och efter exekutionsrecessens af
slutande upptogs han ett par år af omsorger för
realiseringen af svärfaderns egendomar samt andra
enskilda angelägenheter, men 1653 återvände han till
Sverige och blef här hastigt en af de mest verksamma
personerna i de förvecklingar, som fyllde Kristinas
sista år som drottning. Han spelade en viktig roll
i de intriger, som störtade M. G. De la Gardie från
dennes ställning i Kristinas gunst, och likaså i
de hemlighetsfulla förhandlingarna mellan Kristina
och Karl Gustaf före den förras tronafsägelse,
öfverhopades af henne under de sista veckorna
före tronskiftet (maj-juni 1654) med belöningar:
fullmakt som öfverste vid lif-gardet, donationer,
värdigheten af friherre och samma dag (l juni 1654)
af grefve (med Sköfdesom grefskap) samt vann äfven den
blifvande konungens synnerliga bevågenhet. Omedelbart
efter Karl Gustafs tronbestigning utsändes S. (i
juli 1654) i en diplomatisk beskickning, som vunnit
mycken, men öfverdrifven ryktbarhet i den historiska
litteraturen. Hans uppdrag var att notificera
tronbestig-ningen vid de viktigare tyska hofven och
i samband därmed orientera sig om dessas ställning
till de många efter kriget sväfvande frågorna i Tyska
riket samt utröna möjligheterna för Sverige att knyta
nya förbindelser på olika håll. På sin rundresa
från Berlin öfver Dresden och Mainz till München
gick S. emellertid långt utöfver sin instruktion,
utbredde sig i storpolitiska kannstö-perier och
sökte - utan framgång - draga Sachsen och Bajern från
deras förbindelser med Österrike. Hans uttalanden i
Berlin till kurfursten Fredrik Vilhelm i sept. 1654
ha uppfattats som
bevis, att Karl Gustaf redan vid tronbestignin-gen
varit besiuten för ett stort eröfringskrig mot Polen
till fullbordande af Sveriges "östersjövälde",
men dessa uttalanden strida mot hans instruktion
och ha icke den betydelse för det polska krigets
tillkomsthistoria, som tillmätts dem. S. blef också af
konungen desavuerad, ehuru denne ej tycks ha fått full
kunskap om hans egenmäktighet. Först med sensommaren
1655, sedan kriget brutit ut, fick han åter
användning i diplomatiska värf, vid underhandlingar
med Branden-burg, och i dessa synes han småningom
ha återförvärfvat konungens förtroende. Han deltog
sålunda i det diplomatiska arbete, som ledde till de
viktiga fördragen mellan Karl Gustaf och kurfursten
1656, fick, när konungen bröt upp mot Danmark 1657,
kvarstanna för att söka fasthålla den vacklande
kurfursten vid förbundet med Sverige och betroddes
äfven med att söka anknyta fredsunderhandlingar
med Polen. Lönen för detta arbete blef utnämning
till president i Krigskollegium och inkallelse i
riksrådet, 1657. Han namnes bland deltagarna i ett
par af Karl Gustafs ryktbara rådsöfverläggningar
på tysk mark under juni och juli 1658, då frågan
"om andra kriget mot Danmark behandlades, följde
äfven konungen under det nya fälttågets första del,
på hösten 1658, men framträder icke särskildt vare sig
i rådsförhandlingarna eller i andra angelägenheter,
och 1659 fick han återvända till underhandlingarna
med Polen och Brandenburg; han var en af Sveriges
kommissarier vid den stora fredskongress, som ledde
till traktaten i Oliva (se d. o. 1). Vid återkomsten
därifrån till Sverige, på hösten 1660, belönades
han af Karl XLs förmyndarregering med utnämning till
president vid tribunalet i Wismar, men kom aldrig att
utöfva ämbetet. Han deltog i den viktiga uppgörelsen
om den nya regeringens ordning, sändes af regeringen
att möta drottning Kristina, som skyndat till Sverige,
och söka hejda hennes resa .- hvilket icke lyckades -
samt afgick i nov. 1660 på en ny beskickning till
Polen, denna gång för att förhandla om förbund
mellan Polen och Sverige. Förslaget härom tycks
ha väsentligen utgått från S. och ingått i vissa
äfventyrliga storpolitiska aktionsplaner. Men
S:s fartyg led skeppsbrott mellan Dalarö och
Landsort, och han själf drunknade. S. skildras
i traditionen som häftig, orolig och intrigant,
och han var uppenbarligen en lyckoriddarnatur, utan
egentligt fäste i Sverige. Han har också omtalats som
"gunstling" hos Karl X Gustaf, men knappast med rätta;
något större inflytande på konungen synes han icke
ha utöfvat. Litt.: E. Schmiele, "Zur geschichte des
schwedisch-polnischen krieges von 1655-1660, Graf
Christoph Karl von Schlippenbach" (Berlin, 1887-88);
Albert Graf v. Schlippenbach, "Zur geschichte
der Hohenzolle-rischen souveränität in Preussen"
(1906); N. Eden, "Schlippenbachs beskickning till
Tyskland 1654 -1655" (i "Historiska studier tillägnade
professor Harald Hjärne d. 2 maj 1908").
2. Wolmar Anton von S., den föregåendes kusins son,
militär, f. omkr. 1650, d., enligt uppgift, som
ej synes kunna genom svenska källor kontrolleras,
i Moskva i dec. 1739, deltog som kapten i Karl XI:s
krig mot Danmark 1676
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
