Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schumann [Jo-], 1. Robert Alexander S 2. Klara Josephine S - Schumann [Jo-], Maximilian - Schumann [Jo-], Johann Christian - Schumann [Jo-], Karl Moritz - Schumann [Jo-], Georg Alfred - Schumann-Heink [Joman-hajnk], Ernestine - Schumannplåtar - Schumannstrålar. Se Ultraviolett ljus - Schumen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1223
Schumann-Schumen
1224
men efter mannens död 1856 uppträdde hon åter och
hänförde publiken i Tyskland och England under
årtionden. 1863 bosatte hon sig nära Baden-Baden,
och 1878-92 var hon pianolärarinna vid Hochs
konservatorium i Frankfurt a. M. Hon var sedan
1870 led. af Mus. akad. i Stockholm. Hennes
kompositioner, som vittna om mycken begaf ning,
utgöras af preludier, fugor, sånger, en pianokonsert,
en trio m. m. Hon reviderade samlingsupplagan af
Schumanns verk och utgaf hans ungdoms-bref. Hennes
biografi skrefs af Litzmann (3 bd, 1902-08; flera
uppl.). 1. A. L. (E. F-t.) 2. A. L.*
Schumann [Jo-], Maximilian, preussisk ingenjörofficer,
pansarkonstruktör, f. 1827 i Magde-burg, d. 1889 i
Schierke (Harz), började som kapten i Mainz (sedan
1861) sysselsätta sig med pansar, frågan, besökte
1863 och 1865 England för pansar-studier och utförde
1866 en del försök i Mainz med ett pansarsky d dadt
"geschiitzstand". Han kommenderades därefter till
ingenjörkommittén i Berlin. Försök med ett i Tegel
uppställ dt pansartorn af valsadt järn blefvo 1870
afbrutna af kriget, men fortsattes efter dettas
slut och ledde till ett storartadt resultat. Detta
oaktadt tog dock S. afsked 1872, hvarefter han var
särskildt verksam för åstadkommandet af Grusons
hartgusstorn. 1878 framträdde S. med förslag till
pansarlavett (se P ansar t or n, sp. 1451) och
arbetade sedan tills, med Gruson. Skjutförsöken vid
Bukarest (dec. 1885-jan. 1886) ådagalade fördelarna
af S:s konstruktioner framför det franska S:t
Chamond-tornet, hans städse förbättrade konstruktioner
vunno öfverallt erkännande, och hans idéer om en i
följd af pansars användning nödvändig omgestaltning
af fästningsbyggandet (i Die bedeutung drehbarer
geschutzpanzer, 2:a uppl. 1885) slogo t. o. m. kanske
väl mycket an, hvilket förledde honom till ett utan
tvifvel för långt gånget underskattande af behofvet
af infanteri för försvaret af befästa ställningar
(Ser et h lin j en, se d. o.). Jfr Pansar,
sp. 1432, och Sommerfeldt, E Ii s se u s Janus.
L. W:sonM.
Schumann [Jo-], Johan n Christian Gottlob, tysk
pedagog, f. 1836 i Gröbitz vid Naumburg, d. 1900 i
Wernigerode, var skol- och seminarierektor på olika
ställen samt folkskolinspektör i Trier (1881) och
Magdeburg (1893). Hans pedagogiska läroböcker ha varit
mycket använda vid de tyska folkskollärarseminarierna:
Lehrbuch der pädagogik (3 bd, 1872; flera senare
upplagor) och Leitfaden der pädagogik (2 bd, 1875;
flera senare upplagor). S-e.
Schumann [jo-], Kari Moritz, tysk botanist, f. 17 juni
1851 i Görlitz, Schlesien, d. 22 mars 1904 i Berlin,
blef filos, doktor i Breslau 1873 och docent där
1875 samt var assistent vid där-varande botaniska
trädgård 1872-76, blef kustos vid botaniska museet
i Berlin 1884, med professors titel från 1892, och
docent vid universitetet 1893. S:s höga begåfning
och utomordentliga energi som vetenskapsman inses
till fullo af den enastående produktion han under
18 års författarverksamhet medhann, omfattande ett
betydande antal stora och betydelsefulla verk inom
olika grenar af botaniken. Bland hans fytografiska
och systematiska arbeten märkas främst Die flora
der deutschen ostasiatischen schutzgebiete (1887),
Die flora von
Kaiser Wilhelms-land (1889), Die flora von
Neu-Pommern (1898), Gesammtbeschreibung der
Kak-teen (1897-98), Iconographia Cactacearum
(1900 -04). Därjämte bearbetade han i Engler och
Prantls "Die natiirlichen pflanzenfamilien" 11
familjer, hvaribland de stora grupperna Rubiaceae,
Bignoniaceae, Apocynacese, Asclepiadacese, Malva-ce3ö,
och äfven i "Flora brasiliensis" äro flera af
desamma framställda af S. (1886-97) samt dessutom
Musaceae, Marantacese och Zingiberaceae i Englers
"Pflanzenreich" (1900-04). Inom biologien märkas
Die ameisenpflanzen (1889) och Vber ajrikanische
ameisenpflanzen (1891). Inom morfologien utgaf
S. flera omfattande arbeten, såsom Beiträge
zur vergleichenden bliithenmorpho-logie (1887),
Untersuchungen uber das borragoid (1889; så kallar han
det för Borraginaceae egendomliga sicksack-knippet),
Blilthenmorphologische studien (s. å.), Beiträge
zur kenntniss der mono-chasien (s. å.), Neue
Untersuchungen uber den blil-thenanschluss (1890; om
blommornas ordning och hopfogning i blomställningarna)
samt Morpholo-gische studien (1892, 1899). Flera
läroböcker ut-gingo från S:s hand, bland dem Lehrbuch
der systematischen botanik, phytopaleontologie und
phytographie (1894). Han utgaf "Monatsschrift fur
kakteenkunde" 1892-1904 och "Just’s botanischer
jahresbericht" 1898-1903. C. Lmn.
Schumann [jo-], Georg Alfred, tysk musiker,
f. 1866 i Königstein, studerade i Dresden och vid
Leipzigkonservatoriet, var kör- och orkesterdirigent
i Danzig 1890-96 och i Bremen 1896-99, blef 1900
dirigent för den berömda Singakademie i Berlin
och 1913 Max Bruchs efterträdare som föreståndare
för kompositions-mästarskolan. Han har komponerat
körverken Preis- und danklied3 Ruth, Sehnsucht, Das
tränen-krilglein m. fl., motetter, manskörer, visor,
2 symfonier, uvertyrer, kammarmusikverk, pianostycken
m. m., i flytande klassicistisk stil, men med lutning
åt den ungtyska riktningen. Som pianist i en trio
(med Halir och Dechert) har han konser-terat äfven
i utlandet. E. F-t.
Schumann-Heink [jöman-hajnk], Ernestine, österrikisk
operasångerska, född R ö s s l e r, f. 1861 nära
Prag, var 1878-82 anställd vid Dresdens hof opera,
gifte sig med en löjtnant Heink och öfvergick 1883
till operan i Hamburg, gaf framgångsrika gästspel i
Paris, London och Amerika samt tillhörde 1899-1904
Berlins hofopera. Efter skilsmässa blef hon om
gift 1893 med skådespelaren Paul Schumann och som
änka 1905 med Mr. William Rapp i New York, där
hon alltmer öfvergått till konsertverksamhet. Från
1896 har fru S. medverkat vid Wagner-festspelen i
Baireuth. Hon eger en djup altröst med ovanligt mjuk
och fyllig klang. Till hennes roller höra Orfeus,
Carmen samt Wagners Ortrud, Er da och Waltraute.
E. F-t.
Schumannplåtar, fot., för spektrumfotografering,
speciellt för fotografering af spektrets ultravioletta
område, afsedda bromsilfverplåtar med ingen eller
ytterst ringa gelatinhalt. J- Htzg.
Schumannstrålar. Se Ultraviolett ljus.
Schumen (S u m e n), nu officiellt bulgariskt namn
på Sch u ml a (Sumla), stad i Bulgarien, vid foten
af Balkan och vid Yarna-Russe-järnvä-
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
