Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schwabenspiegel - Schwaber - Schwabiska förbundet. Se Schwaben, sp. 1234 - Schwabiska Jura. Se Jura - Schwabiska kejsare - Schwabiska kretsen - Schwabiska skaldeskolan - Schwabiska stadsförbundet. Se Schwaben, sp. 1233 - Schwabisk-sachsiska konkordian. Se Konkordieformeln, sp. 772 - Schwach [Jvakk], Conrad Nicolai - Schwacke, Karl August Wilhelm - Schwaiger, Jan - Schwalbach. Se Langenschwalbach - Schwalbe, Gustav Albert - Schwamm drüber! - Schwan, Olof - Schwan. 1. Hans Niklas S -- 2. Johan Gustaf S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lassberg (1840), Wackernagel (s. å.),
Gengler (2:a uppl. 1875) m. fl.
(N. H–tz.)
Schwaber, ett annat namn på germanfolket alemanner
(se d. o. och Schwaben, sp. 1232).
Schwabiska förbundet. Se Schwaben, sp. 1234.
Schwabiska Jura. Se Jura.
Schwabiska kejsare, gemensam benämning på de tyske
från Schwaben bördige konungarna, kejsarna af huset
Hohenstaufen, hvilka regerade 1138–1254.
Schwabiska kretsen, en af de tio kretsarna i det
forna Tyska riket. Se Schwaben, sp. 1234.
Schwabiska skaldeskolan, fordom en allmänt
förekommande benämning på de tyske minnesångarna på
1200-talet, på grund däraf, att de merendels betjänade
sig af den schwabiska munarten och att deras konst
omhuldades företrädesvis i Schwaben, vid Hohenstaufernas hof.
– Samma namn har sedan tillagts en grupp af
de yngre nyromantikerna på 1800-talet, förnämligast
Uhland, Kerner, Schwab, K. Mayer, vidare Hauff,
Pfizer, Waiblinger m. fl. Ett drag af idyll, afvoghet
mot främmande tendenser, hembygdskänsla och äfven
personliga förbindelser ena dem, ehuru skolbegreppet
knappast kan läggas på deras samhörighet. Jfr A. Mayr,
"Der schwäbische dichterbund" (1886), och Krauss,
"Schwäbische litteraturgeschichte" (2 bd, 1897–99).
(R–n B.)
Schwabiska stadsförbundet. Se Schwaben, sp. 1233.
Schwabisk-sachsiska konkordian. Se Konkordieformeln, sp. 772.
Schwach [ʃvakk], Conrad Nicolai, norsk författare,
f. 1793 i Ringsaker, d. 1860, assessor i Trondhjems
stiftsoverret 1830 och sorenskriver i Nedre Telemarken
1848, är lifsglädjens sångare i norsk diktning. Men
han är äfven högstämd patriot och ihågkommes nu blott
som sådan, särskildt genom dikten "Mens Nordhavet bruser".
Blott en mindre del af hans ymniga produktion föreligger i
Samlede digte (3 bd, 1837–46) och i
Digtninger, gamle og nye (1856).
I Trondhjem var han Videnskabsselskabets sekreterare
och författade dess historia (1845). Han utgaf
dessutom bl. a.
Trondhjems domkirkes historie og beskrivelse (1838) och
Udsigt över de tre nordiske rigers myntvæsen fra de ældste tider til nuværende samt grundrids af heraldikken (1842). –
Se Fr. Bull, "C. N. S." (1908).
K. V. H.
Schwacke, Karl August Wilhelm, tysk forskningsresande
och naturforskare, f. 29 juli 1848 i Alfeld,
Hannover, d. 11 dec. 1904 i Barbacena, Minas geraes,
företog 1873–1901 många resor inom ett stort
antal af Brasiliens stater och var under samma
tid i 15 år "resande samlare" för Museu nacional
i Rio de Janeiro. Han hopbragte högst betydande
växtsamlingar, som han till någon del själf i flera,
uppsatser beskref. Han blef 1891 lärare, sedermera
föreståndare vid farmaceutiska högskolan i Ouro Preto,
Minas geraes.
C. Lmn.
Schwaiger, Jan, tjechisk målare, f. 1854 i Neuhaus i
Böhmen, studerade i Prag, Brunn och Wien, där han var
elev af Makart, och blef professor vid akademien i
Prag. Fantasifull och originell, tillkämpade han sig
först småningom förtjänt erkännande. Han har utfört
väggmålningar i kapell och palats, men arbetar med
förkärlek i akvarell och äfven i teckning: Vederdöpare (med vimmel
af medeltidstyper, karakteriserade med kärnfull
och bred humor), Nöden, Rübezahls barn, bilder
till W. Hauffs "Phantasien im Bremer rathskeller",
Chaucer-scener m. m. En samling af hans arbeten i
urval utkom 1898 i Wien. Jfr monografier af Graul
(1894) och Fr. Taborsky (1904).
G–g N.
Schwalbach. Se Langenschwalbach.
Schwalbe, Gustav Albert, tysk anatom, f. 1 aug. 1844
i Quedlinburg, d. 1916, blef 1866 med. doktor i Bonn,
docent 1870 i Halle och 1871 i Freiburg im Breisgau,
e. o. professor i Leipzig 1871 samt ord. anatomie
professor 1873 i Jena, 1881 i Königsberg och 1883 i
Strassburg. S. utgaf en mängd afhandlingar inom
anatomien och antropologien. Hans läroböcker
Lehrbuch der neurologie (1881) och
Lehrbuch der anatomie der sinnesorgane (1886)
höra till de allra bästa i sitt slag. Bland hans
antropologiska arbeten märkas
Studien über Pithecanthropus erectus (1899),
Der Neanderthalschädel (1901) och
Die vorgeschichte des menschen (1904).
Dessutom redigerade S. "Jahresbericht für die fortschritte
der anatomie und entwicklungsgeschichte" (sedan 1897)
och "Zeitschrift für morphologie und anthropologie"
(sedan 1899). Han blef led. af Fysiogr. sällsk. i Lund
1896, af Vet. soc. i Uppsala 1905, af Vet. akad. 1906
och var hedersled. af Svenska läkarsällskapet.
R. T–dt.
Schwamm drüber!, ty., "svampen på!", ett ordstäf,
lånadt från operetten "Tiggarstudenten" (1882),
hvilket betecknar, hurusom man i den sociala
samlefnaden gärna suddar ut eller öfverskyler
besvärande omständigheter.
Schwan, Olof, orgelbyggare, f. i Säter (året
okändt), d. 1812, kom vid unga år i lära hos Gren och
Stråhle (se Gren, Jonas) och var Sveriges förnämste
orgelbyggare i slutet af 1700-talet. Hans största
verk var orgeln i Stockholms Storkyrka (med 56
stämmor; 1791–96). Dessutom byggde han i Stockholm
orglar i Maria kyrka (1777), Tyska kyrkan (1780),
Adolf Fredriks kyrka (1783) och Finska kyrkan (1792)
samt flera i Uppsala stift, Strängnäs och Kalmar
stift, Lunds stift (S:t Petri kyrka i Malmö, 1797),
Göteborgs och Västerås stift.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
