Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 1271-1272 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schweiz

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kantoner	Areal i kvkm.	Inv. 1910	Proc. improduktivt land
Nidwalden	274,76	13,788	23,2
Glarus	684,52	33,316	27,7
Zug	240,07	28,156	16,4
Fribourg	1,671,09	139,654	11,5
Solothurn	791,40	117,040	3,1
Basel-Stadt	37,07	135,918	36,1
Basel-Land	426,97	76,488	3,8
Schaffhausen	298,12	46,097	4,6
Appenzell A.-Rh.	242,49	57,973	4,0
Appenzell I.-Rh.	172,59	14,659	13,1
S:t Gallen	2,013,67	302,896	11,3
Graubünden	7,113,50	117,069	30,5
Aargau	1,403,48	230,634	4,7
Thurgau	1,005,77	134,917	17,5
Ticino	2,813,43	156,166	25,9
Vaud	3,212,38	317,457	14,8
Valais	5,235,20	128,381	44,2
Neuchâtel	799,60	133,061	13,4
Genève	282,11	154,906	18,5
Schweiz	41,298,36	3,753,293	22,4

Efter de omstörtningar, som framkallades af Helvetiska
republikens bildande (1798) och folkrörelsen 1830,
blef styrelseformen i de särskilda kantonerna
demokratisk-representativ, så att samtliga
medborgare afgjorde öfver författningarna och
valde sina lagstiftande representanter. Denna
folkrepresentation, som i de flesta kantoner
kallades Stora l. Kantonalrådet, tillkommo den rena
demokratiens suveränitetsrättigheter: lagstiftning,
val af de verkställande myndigheterna, uppsikt öfver
statsförvaltningen o. s. v. Till slutet af 1860-talet
gjorde sig inom flera af dessa representativ-kantoner
den sträfvan gällande att inskränka denna
folkrepresentations kompetens och på rent demokratiskt
sätt lägga afgörandet hos själfva folket, och
från denna tid vann småningom denna rörelse
genom en serie författningsändringar i de olika
kantonerna så mycken utbredning och framgång, att
representativdemokratien numera kvarstår oförändrad
endast i kantonen Fribourg. De nya formerna äro
väsentligen följande: 1) referendum, d. v. s. allmän
folkomröstning, obligatorisk eller fakultativ,
öfver alla lagförslag; 2) veto, rätt att genom
folkomröstning omintetgöra en af representationen
beslutad lag, stående närmast det fakultativa
referendum, en form, som f. n. finnes endast i S:t
Gallen; 3) initiativ, folkets rätt att framlägga
lagförslag; 4) folkomröstning öfver dekreterade
utgifter, som öfverstiga ett visst belopp, öfver
statslån etc. (finansiellt referendum); 5) direkta val
af de högsta verkställande myndigheterna. Härigenom
har Stora rådet l. Kantonalrådet numera nedsjunkit
till en blott lagstiftningskommitté, och afgörandets
tyngdpunkt är förlagd till samtliga medborgare. De
6 små kantonerna Glarus, Uri, de båda Appenzell och
de båda Unterwalden ha rent demokratiska former,
så att folkförsamlingen omedelbart stiftar sina
lagar och väljer sina ämbetsmän. – Den nu gällande
förbundsförfattningen är af 12 sept. 1848, reviderad
och genom allmän folkomröstning sanktionerad 19 april
1874, hvarefter den trädde i kraft 29 maj s. å. Genom
denna författning inskränktes de enskilda
kantonernas makt, gåfvos åt alla schweizare lika
rättigheter inför lagen, gafs förbundet rätt att
i statens intresse på sin bekostnad verkställa
eller subventionera allmänna arbeten (järnvägar,
vattenkorrektioner, skogsplantering, vägbyggnader,
säkerhetsarbeten mot bergras och laviner),
förklarades tull-, post-, telegraf- cch telefon-,
mynt-, mått- och viktväsendet, alkoholmonopol,
krutregale, banksedelmonopol, utrikespolitiken
för förbundsangelägenheter samt garanterades fri
utöfning af hvarje kristen gudstjänst, tryckfrihet,
församlingsrätt och petitionsrätt.
Förbundsförsamlingen (ty. bundesversammlung, fr.
assemblée fédérale), som består af två kamrar: nationalrådet
(ty. nationalrat, fr. conseil national) och
ständerrådet (ty. ständerrat, af stand, äldre
benämning på kanton, fr. conseil des états), utöfvar
lagstiftande makten och väljer den verkställande
myndigheten och förbundets domstol. Nationalrådet är
nationens representant (1 led. väljes i valkretsar
för hvarje 20,000-tal eller bråkdel öfver 10,000
af befolkningen, efter sista folkräkningen 1910
189 led.), ständerrådet representerar kantonerna
(hvarje helkanton väljer genom sin representation
eller direkt 2 led., hvarje halfkanton 1 led.,
summa 44 led.). Valen till nationalrådet ske direkt
sista söndagen i okt. och gälla för 3 år från 1:a
måndagen i dec., då nationalrådets konstituerande
möte hålles. Röstberättigad är hvarje schweizare, som
fyllt 20 år och i sin kanton icke är utesluten från
aktiv medborgarrätt. Valbar är hvarje röstberättigad
af världsligt stånd. Icke valbara till ständerrådet
äro medlemmar af nationalrådet och förbundsrådet samt
förbundsdomstolen. Valsätt, valperiod och arfvode
bestämma kantonerna. Medlemmar af nationalrådet
ha af förbundet 20 frcs i dagtraktamente samt
reseersättning till och från hufvudstaden. I allmänhet
utgöra nationalrådet och ständerrådet två kamrar med
lika behörighet och veto mot hvarandra; men i vissa
fall, då det gäller val af led. i förbundsrådet och
förbundsdomstolen samt af kanslern och kommenderande
generalen öfver armén, utöfning af benådningsrätt
m. m., sammanträda de under ordförandeskap af
talmannen i nationalrådet till en förbundsförsamling,
då nationalrådet med sitt mer än fyrdubbla antal har
öfvervikten. Förbundsförsamlingen har uteslutande
rätt att ingå fördrag och förbund med främmande
makter, att förklara krig och sluta fred, att
sanktionera kantonenas författningar, att vidtaga
åtgärder rörande neutralitet och intervention,
att organisera härväsendet samt lagstifta rörande
tull-, post-, telegraf- och telefon- och patent- och
myntväsendet, arbetarskydd i fabriksdrift, om mått
och vikt och ha uppsikt öfver vattenbyggnader och
skogspolis, jakt och fiske, öfver tillgodogörandet
af vattenkraft, öfver vägar och broar, i hvilkas
bevarande förbundet har intresse, m. m. Förbundslagar
och beslut, som ha allmänt intresse och icke kräfva
hastigt afgörande, skola föreläggas folket till
allmän omröstning, när 30,000 medborgare eller 8
kantoner genom sina representationer begära det
inom 90 dagar efter lagens publicering (fakultativt
referendum). Förbundsförsamlingen har lagtima
sammanträde en gång om året, i dec., till urtima
möte så ofta förbundsrådet besluter det eller 1/4 af
nationalrådet eller 5 kantoner fordra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>