Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sehlstedt, Elias - Sehore - Sehrab, riktigare sarab, arab. Se Hägring - Seiches - Seida, stad. Se Saida - Seide, lapp., afgudabild. Se Mytologi, sp. 176 - Seidel - Seidel [sa'j-], Philipp Ludwig von - Seidel [sa'j-], Heinrich - Seidel [sa'j-], August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
moderne krigaren" och "Norrlänningens hemlängtan"
sjöngos snart öfver hela landet, och detta vardt
äfven fallet med en stor mängd af deras yngre
syskon, bl. a. "Vackert så!", "En fluga i april",
"Salig farmor", "En filosof", "Gör så godt du kan"
m. fl. S. rörde sig nästan uteslutande inom den
humoristiska visan. Det är en mild, jovialisk humor,
som afspeglar sig i S:s visor; den satiriska strängen
fattas ej, men S:s satir är vänligt skalk-aktig,
ej skärande eller bitter, och oftast är det den
idylliska tonen, som behåller öfvertaget. Ett lifligt
natursinne hör med till denna lyrik, som naivt,
nästan barnsligt, fröjdar sig åt tillvaron och af
lifvet helst ser de goda eller glada sidorna. En
särskild del af S:s författarskap var hans på
blandad prosa och vers affattade humoristiska
skildringar från de resor han vid olika tider
företog inom Sverige. Dessa skildringar, merendels
först publicerade i kalendern "Svea", mottogos af
allmänheten med lika lifligt bifall som visorna, af
hvilka många offentliggjordes först på senare åren.
J. A. R-m*.
Sehore [sehå/o] 1. Sihor, stad i brittisk-indiska
vasallstaten Bhopal (Central-India-agency),
vid järnvägen Bhopal-Ratlam. 16,864
inv. (1901). Viktig handelsort.
J. F. N.
Sehrab, riktigare saräb, arab. Se Hägring.
Seiches [säj], fr., meteor., kallar man i
Schweiz egendomliga stigningar och sänkningar i
vattenhöjden i de större insjöarna, i synnerhet
Genéve-sjön. Fenomenet visar sig som en plötslig och
skenbart utan orsak uppkommen stigning i vattnets
höjd vid stranden. Efter denna stigning följer ofta
en motsvarande sjunkning under ytans medel-Diva,
och denna oscillation kan repeteras flera gånger
på ungefär lika mellantider. Forel, som gjort
detta fenomen till speciellt föremål för studium,
har visat, att vid sådana tillfällen sjöns vatten
är stadt i stående vibrationer, d. v. s. svänger
som en sträng eller en pendel och att således då
vågen är som högst på ena stranden, har den sitt
djupaste läge på ett ställe vid motsatta stranden. Å
de orter däremot, som ligga på en linje, som skär
midt itu sammanbindningslinjen mellan nämnda orter
och står vinkelrätt mot densamma, visar vattnet
ingen ovanligare rörelse; genom dem går en knutlinje
(nodlinje) för rörelserna. Om därför rörelsen är
starkast vid Nyon och Villeneuve, som ligga på en
linje gående i riktning från ö. till v., kan ingen
rörelse märkas vid Ouchy och Évian, belägna den
förra på norra och den senare på södra stranden
af Genévesjön och ungefär midtemellan de förra
orterna. I detta fall sammanfaller knutlinjen
med sjöns transversalaxel. Men äfven sådana
fall förekomma, då sjöns längdaxel är knutlinje
och rörelsen visar sig starkast på de ställen af
stränderna, där transversalaxeln går fram, itämligen
vid Ouchy och Évian, medan ingen rörelse är märkbar
i Nyon och Villeneuve. Fenomenet uppkommer, så ofta
lufttrycket undergår någon plötslig förändring. Denna
verkar nämligen som en stöt på vattenytan och sätter
vattenmassan i pen-delartade vibrationer. Företeelsen
kan i smått lätt eftergöras. Meddelar man ett kärl,
t. ex. ett tvättfat innehållande vatten, en kort stöt,
så börjar vattnet oscillera som en pendel fram och
tillbaka och fortfar därmed en lång stund. Motsvarande
rörelser har man funnit äfven i andra större sjöar,
t. ex. i de stora Canadiska sjöarna och, enligt hvad
redan T. Bergman omtalar, i Vättern, samt i slutna
hafsvikar, t. ex. Talantiviken (se Euripos).
R. R.*
Seida, stad. Se Saida.
Seide, lapp., afgudabild. Se Mytologi, sp. 176.
Seidel [sa’j-], ty., äfven Seitel (af lat. situla,
kruka), ett förr i åtskilliga tysktalande länder
förekommande rymdmått för våta varor, i Österrike
(till 1876) = 0,354 l. (1½ seidel kallades där en gross-seidel),
i Bajern (till 1872) = 0,535 l.; numera större,
med handtag och fällbart lock försedt dricksglas
(0,4 eller 0,5 l.) för utskänkning af öl (sv. sejdel).
Seidel [saj-], Philipp Ludwig von, tysk matematiker,
f. 1821 i Zweibriicken, d. 1896 som professor i
München (sedan 1854), delar med Stokes äran af
upptäckten, att en oändlig serie, hvars termer
äro kontinuerliga funktioner, kan framställa
en diskontinuerlig funktion. S. gjorde äfven en
värdefull undersökning af villkoren för en möjligast
noggrann afbildning genom ett optiskt system.
I. F.
Seidel [sa’j-], Heinrich, tysk skald, f. 25 juni
1842 i Perlin, Mecklenburg, d. 7 nov. 1906 i
Gross-Lichterfelde, studerade ingenjörvetenskap
och var en framstående förmåga på det tekniska
området, men egnade sig sedan 1880 h. o. h. åt
litteraturen. S. var en af Jean Pauls efterföljare,
som uppsökte hvardagslifvets små tilldragelser och
förhållanden för att med intim skildring, fylld af
humor och glädje, -förhärliga äfven det obetydligaste
i naturlifvet eller människornas värld. Han hade
icke stor kraft eller betydande fantasi, men idyllisk
målning och sirlig, flytande framställning. Berömdast
af hans noveller är Le-berecht Hühnchen (i en
samling 1882, många uppl.; med senare fortsättningar
i sammelupplaga 1900), som bl. a. är synnerligen
flitigt nyttjad vid skolundervisningen i tyska. Af
S:s öfriga omtyckta arbeten kunna nämnas Aus der
heimat (1874), Von Perlin nach Berlin (1894; samlad
uppl. 1903); dikterna Glockenspiel (1889; ny samling
1893) och Reinhard Flemmings abenteuer zu wasser und
zu lande (3 bd, 1901-06). S:s Gesammelte schriften
(19 bd, 1894-1906), ErzäJilende schriften (l bd,
1899-1900), Phantasiestiicke (1903; alla S:s sagor)
och Gedichte (s. å.; samlade dikter) äro likaledes
mycket spridda. - Hans broder Paul S., f. 1858,
sedan 1894 dirigent för konstsamlingarna i de
preussiska k. slotten, sedan 1896 öfver-direktor
för Hohenzollernmuseet, har författat åtskilliga
arbeten rörande preussiska hofvets förhållande till
konsten, särskildt målarkonsten, och utger sedan 1897
den af honom grundlagda "Hohen-zollern-jahrbuch".
R–n B.
Seidel [sa’]-], August, tysk orientalist, f. 29
sept. 1863 i Helmstedt, generalsekreterare i Deutsche
kolonialgesellschaft i Berlin dec. 1889-dec. 1903, är
mest bekant som författare till hvarjehanda populära
handböcker i de mest olika, exotiska språk. Hit höra
Grammatik der javanischen umgangssprache (1890; 3:e uppl. 1909),
Praktische grammatik der Suaheli-sprache (1890; 2:a uppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
