Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seidel [sa'j-], August - Seide-neida, lapp., "Seitflickan". Se Mytologie, sp. 176 - Seiditer, sekt. Se Arabien, sp. 1273 - Seidl [sajdl], Johann Gabriel - Seidl [sajdl], tyska arkitekter - Seidl [sajdl], Anton - Seidl [sajdl], Arthur - Seidlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1481
Seide-neida-Seidlitz
1482
1906), der neupersischen sprache (1890), der
ma-layischen sprache (1891; 2:a uppl. 1908),
der hauptsprachen Deutsch-Sädwestafrikas (1892;
2:a uppl. 1909), Theoretisch-praktische grammatik
der Hindustani-sprache (1893), Praktisches handbuch
der arabischen umgangssprache ägyptischen dialekts
(1894), Praktisches lehrbuch der arabischen
umgangssprache syrischen dialekts (s. å.),
Handbuch der Shambala-sprache in Usambara (1895),
Sua-hili-konversationsgrammatik (1900), Chinesische
konversationsgrammatik im dialekt der nordchinesischen
umgangssprache (1901), Systematisches wörterbuch der
nordchinesischen umgangssprache (Peking-dialekt)
(1901; 2:a uppl. 1904), Systematisches wörterbuch
der Suahili-sprache in Deutsch-Ostafrika (1902),
Grammatik der japanischen schriftsprache (1904), Die
Haussa-sprache (1906), Marokkanische sprachlehre
(1907), Wörterbuch der deutsch-japa-nischen
umgangssprache (1910-12) och La langue congolaise
(s. å.). Bland hans öfriga arbeten märkas
Anthologie aus der asiatischen volkslitteratur (i
"Beiträge zur volks- und völkerkunde", VII, 1898)
samt åtskilliga skrifter rörande tyska kolonierna
i Afrika och negrernas etnografi. Dessutom utgaf
han 1895-1903 "Zeitschrift liir afrikanische,
oze-anische und ostasiatische sprachen" och uppsatte
1898 tidskr. "Bibliothek der länderkunde" (tills med
R. Fitzner och A. Kirchhoff). K. V. Z.
Se’de-neida, lapp., "Seitflickan". Se Mytologi,
sp. 176.
Seiditer, sekt. Se Arabien, sp. 1273.
Seidl [sajdl], Johann Gabriel, österrikisk skald,
f. 1804 i Wien, d. där 1875, blef 1856 kustos vid
kejserliga skattkammaren, sedermera regeringsråd
och hofråd. 1872 tog han afsked. Från 1850 var
han ut-gifvare af "Zeitschrift fur österreichische
gym-nasien". Bland hans dikter, som utmärkas för
frisk och varm känsla samt otvungen versifikation,
må nämnas Dichtungen (1826 -29; ny uppl. 1836 -38),
Bifolien (1836; 5:e uppl. 1855), Natur und herz (1853;
3:e uppl. 1859); humoristiska och äkta folkliga
Gedichte in niederöster-reichischer mundart (1844)
och den nyare österrikiska folksången Gott erhalte
Franz den kaiser (1853). Han utgaf äfven noveller
m. m. Hans Gesammelte schrijten utkomnio i 6 bd
1876-81. Han var äfven vetenskapligt verksam. Se
vidare S:s Ausgewählte werke (Hesses förlag, 4 dlr)
med biografi af W. von Wurzbach.
Seidl [sajdl], tyska arkitekter. 1. G a b r i e l S.,
f. 1848 i München, d. 1913, studerade vid tekniska
högskolan i München och var maskintekniker, innan
han 1871 egnade sig åt arkitektur under ledning af
G. Neureuther. Han utvecklade sedan en storslagen,
mångsidig och betydelsefull verksamhet både på det
privata och det monumentala byggets område. Bland
hans arbeten märkas rådhusen i Ingolstadt (1882),
Forms (1884) m. fl. st., S. Anna-
kyrkan (1886 ff.) och Rupertkyrkan (1901), båda i
München, grefve Oriolas slott i Riidesheim, Lenbachs
och F. Kaulbachs villor i München, Konstnärshuset
där, flera moderna ölpalats, hvaribland Franziskaner
i München och Spatenbräu m. fl. i Berlin. Med frodig
skaparkraft och virtuositet talade han alla stilspråk
och löste de mest olikartade uppgifter. Hans senare
alster i München äro på samma gång hans största:
Nationalmuseum i Englischer garten (komponeradt 1894,
fullb. 1900), där ytterarkitekturen smidigt följer
byggnadens inre gestaltning och de olika stilelementen
hopsmälta till en behaglig och imponerande helhet
(se fig. 7 å pl. I till art. M ti n c h e n och
planritning i art. Museum, fig. 5), samt Deutsches
museum på Museiön i Isar (1906 f.), som bildar en
fast och sträng arkitektonisk enhet. S. blef led. af
Konstakademien i Stockholm 1901. - 2. Emanuel S.,
den föregåendes broder, f. 1856 i München, studerade
där och blef professor 1896. Hans verksamhet har varit synnerligen
rik; bland hans alster äro ett 10-tal slott och
ett 30-tal villor, dessutom skolhus och
flera ölpalats. Han höll sig hufvudsakligen
inom en frodig tysk barockstil; på senare tid
har han öfvergått till enklare former och
lagt an på materialets äkthet. Som dekoratör
har han utfört imponerande och måleriskt
verksamma utställningsinteriörer (i München 1888,
tyska afdelningen vid världsutställningen i Paris
1900, Heinemanns galleri i München m. fl.) och hela
komplexer (tyska byggnaderna på världsutställningen
i Bruxelles 1910) och Tierpark Hellebrunn i
München med dess olika byggnader (öppnad 1911).
1-2. G-g N.
Seidl [sajdl], Anton, österrikisk musiker,
f. 1850 i Budapest, d. 1898 i New York, studerade
vid Leipzigkonservatoriet och biträdde Wagner i
Baireuth vid utskrifningen af Nibelungendramernas
partitur, var kapellmästare vid Leipzigs stadsteater
1875-82 och vid Angelo Neumanns berömda kringresande
Nibelungenteater 1882-85, hvarpå han efter L. Damrosch
öfvertog ledningen af tyska operan i New York,
där han anförde äfven egen konsertorkester. S. var
meddirigent vid Baireuth-festspelen 1886 och ledde
Wagneroperan i London 1897. Han var en ypperlig dirigent och blef Wagners apostel i Amerika. Hans biografi skrefs på eng. af Krehbiel (1898, 1899) och Finck (1899).
E. F-t.
Seidl [sajdl], Arthur, tysk musikskriftställare,
f. 1863 i Munchen, idkade universitets- och
musikstudier, blef filos, doktor i Leipzig 1887,
verkade som kritiker i olika städer och är sedan 1903
musikdramaturg vid hofteatern i Dessau (med professors
titel). Han har utgett bl. a. V om musika-lisch
erhabenen (1887; ny uppl. 1907), Richard Strauss
(1895, med W. Klatte), Wagneriana (3 bd, 1901-02;
ny följd i 3 bd, 1914), Kunst und kultur (1902)
och Straussiana (1913).
Seidlitz [sa’jd-] 1. S e d l i t z,
by i reg.-omr. Briix i norra Böhmen, vid
Prag-Dux-järnvägen. Byn är bekant för sina
bittervattenskällor. - Seidlitzpulver, Svenska
farmakopéns Pulvis effervescens compositus
1. Pulvis aerophorus laxans, laxerande fräspulver. Se
Fräspulver. - Seidlitzsalt (Sedlitzsalt), ett salt,
som beredes ur bittervattenskällorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
