NORDISK FAMILJEBOK KONVERSATIONSLEXIKON OCH REALENCYKLOPEDI

Sekt. 1. (Af lat. se'cta, anhang, af se'qui, följa). Religiöst samfund eller parti, som skiljer sig från det härskande kyrkosamfundet genom att framdraga och lägga hufvudvikt vid någon tillförne underordnad eller förnekad lärosats. Det kristna sektväsendet har utvecklat sig mångfaldigast inom protestantismen, framför allt i Amerika, samt vidare i Ryssland. — Sekterisk, som tillhör någon sekt. — Sekterism, sektväsen, sektanda, partisinne. — Sekterist, anhängare af en sekt. — 2. (Af sp. vino seco, torrt vin) Gammal benämning på starkt, sött vin, beredt af drufvor, hvilka man efter mognaden låtit hänga så länge, att de delvis torkat. Uttrycket används mest om muskatviner från Madeira och Spanien. Jfr Muskat. I Tyskland beteckning för hvitt musserande vin (se Mussera) i synnerhet af inhemsk tillverkning. Sektion (lat. se'ctio, af secare, skära), afskärning; afdelning (inom ett ämbetsverk, inom en fakultet, se d. o., vid en kongress o. s. v.). 1. Mat. Afskärningen mellan en buktig yta och ett plan. En sådan sektion kallas äfven plansektion eller snitt. Går planet genom normalen, kallas sektionen normalsektion, eljest sned sektion. Är den buktiga ytan konisk, blir sektionen en konisk sektion (se d. o.). — 2. Krigsv. I tyska armén var sektion (numera gruppe) förr benämning på den minsta vid infanteriet förekommande taktiska afdelningen, motsvarande halftroppen i svenska armén. I franska armén betecknar sektion en fjärdedel af kompaniet, eller den enhet, som i Sverige benämnes pluton. Section hors rang kallas den afdelning, som vid ett franskt regemente bildas af handtverkare, skrifvare, kuskar o. a. Ammunitions- och trängkolonner delas i Sverige i sektioner, bestående af ett större eller mindre antal vagnar och förda af underbefäl. Sektion kallas ock område inom en fästning, där befälet föres af en särskild underbefälhafvare (sektionschef eller batterichef). — 3. Med., liköppning. <tab>1. (I. F.) 2. C. O. N. Sektionsfilter, fot. Se Ljusfilter. Sektor (af lat. secare, skära), ”skärare”. 1. Mat. Sektor till en kroklinje med medelpunkt kallas i allmänhet den del af kroklinjens yta, som begränsas af två genom medelpunkten dragna linjer och kroklinjen själf. Vanligen begagnas ordet dock liktydigt med cirkelsektor (se d. o.) och utmärker således den figur, som begränsas af en cirkelbåge och de genom dennas ändpunkter dragna radierna. Dess yta är lika med halfva produkten af bågen och radien. Om sfärisk sektor se Sfär. — 2. Astron. Ett astronomiskt vinkelmätningsinstrument, vid hvilket den för vinkelmätningen afsedda graderade cirkeln är ersatt af en del af en sådan. Allteftersom denna sektor omfattar 90°, 60° eller 45°, kallas den kvadrant, sextant eller oktant (se dessa ord). Särskildt bekant i vetenskapens historia, genom Bradleys upptäckt af aberrationen och nutationen, är den s. k. zenitsektorn, ett instrument, afsedt för mätning af små zenitdistanser och med en limb af endast några få grader. Med undantag af sextanten, som används inom navigationen, har man numera öfvergett dessa mätinstrument, emedan deras osymmetriska konstruktion medförde flera olägenheter med afseende på observationernas noggrannhet. Jfr Astronomiska instrument, sp. 288 och 296 samt fig. där. <tab>1. (I. F.) 2. K. B. (B—d.) Sekular, Sekularisk, Sekulär (lat. sæcularis, af sæculum, se d. o.), som hänför sig till ett århundrade, som sker eller infaller hvart hundrade år, hundraårs-; i långa tidsperioder fortgående; beståndande (t. ex. sekularverk); världslig (i motsats till andlig, kyrklig). — Sekularabbot, världslig abbot, till skillnad från andlig abbot (jfr Abbot och Sekularisation). — Sekularfest, hundraårsfest. — Sekularpräst, inom katolska kyrkan präst, som ej aflagt ed för lifstiden, i motsats till präst, tillhörande en munkorden (se Regulares). — Sekularspel (se Ludi, sp. 1230). — Sekularsång, sång för ett hundraårigt minne. — Sekulära kallas i astronomien de fenomen, särskildt de perturbationer, som ha mycket långa perioder, merendels omfattande flera tusen år, så att vi icke med våra iakttagelser kunna konstatera fenomenens periodicitet, utan endast uppfatta en åt samma led skeende förändring, som i den matematiska analysen motsvaras af en proportionellt mot tiden växande term med en mycket liten koefficient (sekulär term). Sådana fenomen äro