109 Sentcntiös-Separat 110 gös innehålla normerande utlåtanden (sententice) i andliga ting. Sententiös. Se Sentens. Sentéra [san^t-j, lat. sentire, uppfatta, lägga märke till, gillande fästa sig vid. Senticösee, bot. Se Rosacese. Sentiment [oftast uttaladt saijtima^; fr., af lat. sentire, känna], känsla, känslighet, känslofullhet. - Sentimental, känslosam, tillgjordt eller öfverdrifvet känslofull. - Sentimentalitet, känslosamhet, särskildt den sinnesstämning, hvarunder människan med förkärlek uppsöker hvad som företrädesvis är egnadt att elegiskt beröra hennes medkänsla. Den urartar ofta till onatur och osanning i såväl känsla som uttryck. Schiller betecknade med sentimental diktning en form af poetisk framställning, som i motsats till den naiva karakteriseras genom det subjektivas öfvervikt öfver det objektiva Sentinum, fornitalisk stad i Umbrien s. om det nuv. Sassoferrato. Man har blottat grundvalarna till stadsmurar samt hus med mosaikgolf och delvis märkliga inskrifter från senare hälften af 200-talet e. Kr. Yid S. slogo romarna under Quintus Fabius Rullianus och Decius Mus 295 f. Kr. samniter och galler. S. förstördes af Octavianus' trupper 41 f. Kr., men fortfor under kejsartiden att finnas till som ett municipium (ej colonia). Jfr T. Buccolini, "Notizie degli scavi" (1890). J-C. Sentis (S ä n t i s), bergstopp, tillhörande Appen-* zell-alperna, belägen på gränsen mellan kantonerna S:t Gallen och Appenzell. Dess högsta topp, Hoher Sentis (2,504 m.), erbjuder en storartad utsikt och bestiges årligen af en mängd turister. En meteorologisk station anlades 1887 nära själfva spetsen. (J- F. N.) Senusi-orden, muhammedansk orden eller sekt, stiftades 1835 i Mekka af en algerisk lärd S i d i Muhammed bin Ali es-Senusi (f. i närheten af Mostaganem omkr. 1792, d. antagligen 1859), men då hans försök att vinna araberna för hans reformer slogo fel, förlade han sin verksamhet till Barka och grundlade på bergsplatån, 20 km. ö. om Bengazi, sin första zäwija, på en gång kloster, moské, akademi, sjukhus och fästning. Massor af flyktingar och politiskt missnöjda strömmade till från Nord-Afrikas muhammedanska stater, det ena klostret uppstod efter det andra, och inom få år var hela trakten öfversållad af nybyggnader tillhöriga senusiterna, hvilka kunde betrakta sig som landets egentliga herrar. För större trygghets skull flyttades högkvarteret 1855 till oasen Faredga, n v. om Siwa, där, i Djagbub, stiftarens son, Si d i el-Mahdi (f. på 1840-talet, d. 1902), hade sin hufvudstad med kloster, kaserner, arsenaler, magasin och verkstäder, och där han utöfvade en makt, som gjorde sig kännbar från Eufrat och Tigris till Marokko och långt in i Sudan. I synnerhet i Wadäi vunno de senusitiska lärorna många anhängare. Dels för att komma närmare detta land, dels för att så mycket som möjligt utestänga sina lärjungar från europeiskt inflytande flyttade Sidi el-Mahdi 1895 till Bilad el-Djöf i oasen Kufra, men icke desto mindre är Djagbub med sitt bibliotek på omkr. 8,000 bd fortfarande senusiordens förnämsta zäwija. De underordnade medlemmarna af orden, hvilka alla äro inregistrerade, äro skyldiga sina närmaste öfverordnade, mukaddem och wekil, i hvarje provins blind lydnad, och dessa äro endast viljelösa slafvar inför stormästaren eller kalifen, såsom han låter kalla sig. Denne står i förbindelse med alla klosters föreståndare, har agenter i Mekka, Kon-stantinopel, Paris och sannolikt i andra hufvud-städer i europeiska länder, som stå i beröring med den muhammedanska befolkningen, och ingenting af vikt försiggår i Europa eller offentliggöres i tidningar, hvarom han är okunnig. Orden har skenbart intet politiskt mål: dess syfte är att sammanföra hela den muhammedanska världen till ett teokratiskt samfund oberoende af all världslig myndighet, den fördömer våldsamheter och hvarje politisk agitation och råder sina förföljda bröder icke till uppror, utan till frivillig landsflykt, men dess fasta organisation gör den till en fruktansvärd motståndare. Kalifens välrustade arsenaler i Djagbub inge respekt, och senusiternas inflytande har gett sig till känna i flera upproriska rörelser, i en tilltagande fanatism hos den muhammedanska befolkningen emot de kristna och framför allt i den olyckliga utgången på europeiska expeditioner till Sahara. Jfr H. H. v. Schwerin, "Mu-hammedanismen i Afrika" (1892), Mohammed ben Otsmane el-Hachaichi, "Voyage au pays des Senoussia" (öfv. af Serres och Lasram, 1903; 2:a uppl. 1912), Graefe, "Der aufruf des scheichs der Senusija zum heiligen kriege" (i "Islam", III, 141 ff.) och "Nachträgliches und neues iiber die Senusija" (ibid., 312 f., med rikhaltiga litteraturhänvisningar). K. V. Z. Senza [serntsa], it., utan, används i flera musiktermer: S. flöri, utan prydnader, S. pedäle, utan pedal, S. refplica (S. repetiziöne), utan omtagning, S. sordini, utan dämmare, S. tefmpo, utan bestämdt tidmått, o. s. v. A. L.* Senäte, f. d. jordebokssocken i Skaraborgs län, är införlifvad med Otterstad. Séo de Urgel [se'å de orche'1]. Se Urgel. Séon [sel7], Alexandre, fransk målare, f. 1855 i dep. Loire, studerade för bl. a. Puvis de Chavannes och blef dennes medhjälpare. Han har utfört dekorativt hållna målningar af allegoriskt innehåll, ofta poetiskt uppfattade (Drömmen, 1900, Orfeus, 1911, m. fl.). G-g N. Seoni [seåVni]. 1. Distrikt i brittisk-indiska Centralprovinserna, divisionen Jabalpur, utgörande en del af Satpuras platåland, rikt skogbevuxet, men med mycket bördiga och vackra dalar. 8,303 kvkm. 395,481 inv. (1911). - 2. Hufvudstad i nämnda distrikt, vid järnvägen Bombay-Allahabad. 11,864 inv. (1901). Sepalodi (af nlat. se'palum, foderblad, och grek. ei!dos, utseende), bot., missbildning, bestående af ombildning af kronblad eller andra blomdelar till foderbladlika organ. Den som kuriositet odlade gröna rosen, Rosa viridiflora, är ett exempel härpå. . G. L-m. Se^alum, nlat., bot., foderblad (petalum, kronblad, tepalum, perigonblad). Separäbel (lat. separäbilis), åtskiljbar. - S e p a-rabel sammansättning, språkv. Se K o m-p o si t u m, sp. 706. Separat (af lat. separäre, skilja; jfr Separera), afskild, särskild. - Separatfred, särfred.