107 Sensjöen-Sententiarii 108 Sensjöen, insjö, tillhörande Trysilelvens (Klar-älf vens) vattendrag, i Hedemarkens amt, Norge. 529 m. ö. h. 1,6 kvkm. Största djupet är 35 m. I S:s sydvästra hörn märkes Sensjöfos-sen, som på omkr. 300 m. längd har ett fall af 4,2 m. K. V. H. Sensjöfossen. Se Sensjöen. Senskyddare, till skydd för hästens senor å Fig. 1. Fig. 2. Fig. 3. frambenen använd damask (se d. o.), vanligen af tyg med läderbesättning. Den antingen spännes (se fig. 1) eller snöres (se fig. 2) på skenbenet för att under ridning eller transport förekomma stötar och slag, som kunna förorsaka allvarliga senskador eller s. k. öfver-ben. Fig. 3 anger, hur senskyd-daren skall placeras på hästens ben. B. C-m. Sens-moräl [san,-], fr. [fr. uttal samåra'1], eg. sedlig uppfattning, samvete, har i sv. (liksom någon gång i fr.) fått betydelsen innersta mening, andemening, lärdom, som kan hämtas ur en berättelse eller tilldragelse o. s. v. Sensomotöriska reflexer (af lat. se'nsus, sinne, och moftus, rörelse), fysiol, o. psyk., sådana rörelser, som framkallas af ett sinnesintryck, utan att yttringar af medvetandet påverka orsaks-förloppet (se K ef l ex 2). S-e. Sensorie'11 1. Sensörisk, som har afseende på sensorium (se d. o.). - Sensoriell reaktion. Se Reaktion. - Sensorisk afasi. Se Afasi. Sensorium, lat. ("sinnenas plats"), fysiol., en förr bruklig sammanfattning af de centra i hjärnbarken, som emottaga retningen från perifera sinnesorgan och omsätta denna i medvetna intryck. Vårt sensorium fördelar sig följaktligen på olika delar af hjärnbarken, alldenstund syn-, hörsel-, lukt-, smak- och känselcentra representera topografiskt skilda delar af hjärnbarken. Sålunda har synen sitt centrum i nackloben, hörseln i tinningloben, känseln i hjässloben, medan lukt- och smakcentra äro lokaliserade till vissa partier af hjärnhemisfärernas mediala, undre delar (det s. k. ammonshornet och gyrus hippocampi). Jfr Hjärnan. Begreppet sensorium, som härleder sig från äldre tider, då frågan om lokalisationen till hjärnan af kroppens funktioner ännu ej erhållit ett slutgiltigt svar, kan följaktligen icke upprätthållas i sin ursprungliga och odelade betydelse, utan representerar, på sätt här angetts, en samling topografiskt skilda ställen eller centra i stora hjärnans bark. G-s. Sensträckning, veter., en genom våldsamma ansträngningar uppkommen inflammation i böjse-norna eller deras förstärkningsband, som särskildt hos hästar ofta förorsakar långvariga och svårbot- liga hältor. Inflammationen blir stundom kronisk och förorsakar då förtjockning och sammandragning af senorna (s. k. sen kl a p p), som ger anledning till felaktiga benställningar, såsom raka kotor, öfverkotning och bockbenthet. Behandlingen är i början isomslag eller kalla omslag, sedermera våtvärmande omslag och i svårare, långvariga fall ingnidning af skarpa salfvor eller bränning. E. T. N. Sensualism (af lat. sefnsus, sinne), filos. 1. Den kunskapsteoretiska åsikt, som ej erkänner någon annan kunskapskälla än sinnesförnimmelserna (motsatser: rationalism och kriticism, se d. o.). Ansatser till en sensualistisk åsikt framträdde i antiken hos sofisterna, särskildt hos Pr ota göra s. Under medeltiden formulerades en liknande åsikt i påståendet: "Intet finnes hos förståndet, som ej förut uppträdt inom sinnena", en sats, som inom den nyare tiden upptagits af L ock e. Radikalast har sensualismen representerats af C o n d i 11 a c, som i "Traité des sensations" (1754) framställde medvetandet som endast en summa af sensationer. Ehuru äfven i vår tid sensualismen i viss mån omfattas af den positivistiska riktningens anhängare, kan åsikten i sin ensidighet anses vederlagd af Kant, som ådagalagt, att sensationerna på sin höjd endast ge innehållet i våra kunskaper, under det att formerna ega sin grund i det aprioriska medvetandet. Enligt de tänkare, hvilka som Boström anta en osinnlig verklighet som föremål för vår kunskap, kommer ej heller innehållet i kunskapen h. o. h. från sensationerna. - 2. Praktisk 1. etisk sensualism, den etiska åsikt, som sätter de sinnliga lustkänslorna som det högsta goda (se E u d em ön i sm), eller den lifs-riktning, som praktiskt tillämpar en sådan uppfattning. - 3. Estetisk sensualism, en riktning inom konsten, som med åsidosättande af den konstnärliga formens själfvärde och af konstens ideella innehåll ser konstens uppgift i att återge den verklighet, som uppfattas med våra sinnen. l-3. S-e. Sensuali'st, anhängare af sensualismen (se d. o.). Adj. S e n s u a l ^s t i sk. Sensualitet. Se Sensuell. Sensue'11 (senlat, sensuälis, af sefnsus, sinne), sinnlig, vällustig. - Sensualitet, sinnlighet, begär efter sinnliga njutningar. Sensuntepeque [-sontepe'ke], hufvudstad i C a-banas (se d. o. 1). Se'nsilS, lat., sinne, förnimmelseförmåga, känsla, mening. - Sensus communis. Se Sens c o m m u n. - S e n s u s i'n t i m u s, det inre sinnet. Se'nsu strPcto, lat. Se s. str. Sen-SUtur 1. S e n - s ö m, Ur., återförening genom styng med silkestråd af tvärskurna eller afslitna senändar. J. Å. Senta, astron., en af småplaneterna. Sente'ns (fr. sentence, lat. sentefntia), tanke-språk, kärnspråk, tänkvärdt yttrande, lefnads-regel. - S e n t e n t i ö s, som gärna yttrar sig i tänkespråk. Sentefntia jus farcit inter parrtes, lat., jur. Se Rättskraft, sp. 101. Sententiarii (Magi'stri sententiärum), namn på de framstående skolastiker, hvilkas skrifter ansa-