119 Septima-Sepulveda 120 Se'ptima (lat., ''den sjunde''), mus., sjunde tonsteget i den diatoniska skalan. Septiman är en dissonant och kan vara antingen liten (g - /), stor (g - fiss) eller förminskad (g - /ess). Se vidare Intervall. A. L.* Se ptim-ackörd, mus., ackord (fyrklang), bestående af grundton, ters, kvint och septima. Allteftersom septiman är stor eller liten, kallas ackordet stort eller litet septimackord. Är tersen liten, kvinten och septiman förminskade, kallas det förminskad! septimackord. Utom grundläget (ghdf; dominantseptimackord) har detta ackord tre ömvändningar, kallade efter septi-mans och grundtonens förändrade läge: kvint-sextackord (haf g), terskvartackord (dfgh) och sekundackord 1. kvartsext-ackord (fghd). A. L.* Septimäna, lat. (af se'ptem, sju), vecka. - Sep-timäna *in a'lbis. Se Hvita veckan. Septima^ca, lat. Se Simancas. Septimänien kallades urspr, den plats, som numera upptas af den sydfranska staden Béziers med område. Den var en romersk koloni, bildad af septimäni (af se'ptem, sju), d. v. s. veteraner från 7:e legionen. Sedermera kom namnet att beteckna det af västgöterna eröfrade södra Gallien, omfattande provinsen Aquitania secunda jämte Tolosa och Provincia Narbonensis. Af detta område, äfven kalladt Gothien, eröfrade Klodvig västra delen 507, hvarefter återstoden tillföll araberna 720, men fråntogs dem af frankerna 738-759. Se'ptimer, pass i Eätiska alperna, i schweiziska kantonen Graubiinden, förenar Oberhalbstein- och Bergelldalarna. Passet, som uppnår en höjd af 2,311 m., var, ehuru blott en stig, fordom mycket befaret. Numera färdas man hellre genom Ma-loggia- och Julier-passen. (J- F. N.) Septi'mius Sevérus, romersk kejsare. Se S e-v e r u s. Septimol [-ål], mus. Se Sep t öl. Septimo^tium (lat., "Sjuberget"), en af Festus (se d. o.) omnämnd beteckning för en af staden Roms äldre utvecklingsformer, som ej får förblandas med en senare benämning på Rom, "de sju kullarnas stad". Den enda erinring om denna stad - som skulle, utom af Palatinus, bestått af Esquilinus och västra delen af Coelius -, som bibehållit sig genom århundradena, var en med den i sammanhang stående religiös festlighet. Jfr bl. a. Wissowa, "Abhandlungen zur römischen religions- und stadtgeschichte" (1904). J- C. Se'ptisk (af se'psis, se d. o.), som åstadkommer förruttnelse. Septizönium. Se Rom, sp. 656 och pl. III, fig. 10. Septol [-ål] 1. Septimol (af lat. sefptem, sju), mus., grupp af sju likvärdiga noter, som gälla lika med 6 eller 8 af samma slag och /-.v öfverskrifvas med 7. Jfr K v a r t o l, K v i n t o l, S e x t o l och T r i o 1. Septöria, ~bot., svampsläkte af serien Sphcerop-sidales bland Fungi imperfecti, innehållande ett stort antal arter, växande i synnerhet i blad, där de åstadkomma döda fläckar, i hvilka pykni-derna framträda som svarta prickar. Många arter angripa och skada kulturväxter. Sålunda åstad- kommer S. graminum svartfläckighet på h vete- och hafreblad, S. piricola små gråa fläckar på päronblad, en sjukdom, som i Nord-Amerika, där den förorsakar betydande skador, kallas leaf spöt. S. Dianthi på trädgårdsnejlikor och S. Apii på selleriblad äro likaledes mycket skadliga parasiter. Andra arter lefva på blad af rosor, hortensia, cyclamen, azalea, acacia och andra prydnadsväxter, som därigenom i större eller mindre grad skadas och förlora i värde. G. L-m. Septuagesima, lat., den sjuttionde (näml. dagen före påsk), nionde söndagen före påsk, äfven benämnd Dominica in septuagesima eller Dominica infra septuagesimam. Namnet är oegentligt, i det söndagen septuagesima infaller på 64:e dagen före påsk. Olika meningar ang. uppkomsten af söndagens beteckning, antingen nu med septuagesima åsyftas själfva söndagen eller veckan eller perioden., ha framställts. Medeltida liturgiska skriftställare ville i namnet se en mystisk hänvisning till den sjuttioåriga babyloniska fångenskapen, hvilken skulle utgöra en förebild för människornas fångenskap under synden, från hvilken de befriades genom Jesu död och uppståndelse. Som förklaring är denna tolkning naturligtvis otillfredsställande. Med större rätt har man hållit före, att man för söndagarna septuagesima, sexagesima (den sextionde), quinquagesima (den femtionde) etc. tagit jämna tiotal för att få numerisk talföljd. Kanske har namnet också samband med den stundom iakttagna seden, att med septuagesima begynner den föreskrifna fyrtio dagar långa fastetiden för att på det sättet få fulla fyrtio dagar fasta före påsk, då torsdag, lördag och söndag såsom f astefria strängt taget ej finge medräknas. E. M. R. Septuaginta, lat., sjuttio, särskildt "de sjuttio uttolkarna" och deras grekiska öfversättning af gamla testamentet, den äldsta af alla kända bibelöversättningar. Se Bibelöfversättningar, sp. 244, Hebreiska språket och litteraturen, sp. 167, Hellenister, Makkabéerböckerna, sp. 583, LXX och Rabbinska språket och litteraturen, sp. 815. Se'ptum, lat., skiljevägg; i plur. sep t a, de skrankor, inom hvilka romerska folket röstade på komitierna, omröstningslokal, t. ex. Septa Julia (se Rom, sp. 661). Se'ptuor (språklig missbildning i analogi med lat. quattuor, se d. o.), mus., septett (se d. o.). Sepulchral chamber [sipa'lkr9l tjéYmbe], eng., hällkista (se d. o.). Sepulchrum, lat., graf; relikgraf (se Altare, sp. 723). Sepulkral (af lat. sepu'lchrum, graf), hörande till graf, begrafning, t. ex. sepulkrala riter, begraf-ningsbruk. Sepulveda [-po'l-], Lorenzo, spansk skald, dramatiker, f. under 1500-talet i Sevilla. Om hans betydelse vittna de många upplagor af hans arbeten, som under hans lifstid utkommo och af hvilka särskildt äro att omnämna Romances saca-dos de la historia antiqua (1551), Romances sacados de la historia de Espana del rey Don Alfonso (1562) och Los cuarenta cantos de Alonso de Fuentes (1579). Se Rivadeneiras "Biblioteca de