restaurerades 1857 med ringa arkeologisk noggrannhet, men den utomordentliga skönheten hos några af dess detaljer, såsom jungfrugården (fig. 2), ambassadörernas sal, lifgardets gård (patio de la montería) och ingången till de moriska kungagemaken (se fig. i art. Alcázar), täflar med Alhambras. Arkitektoniskt märkliga äro ock Casa Lonja, urspr, börsbyggnad (1583--98), nu jämte handelskammare inrymmande det indiska arkivet, den fullständigaste samling handlingar rör. upptäckten, eröfringen och förvaltningen af Spanska Amerika och Filippinerna (32,000 legajos l. portföljer), Casa del ayuntamiento (stadshuset, se fig. 3), 1526--64, med stadsmuseum och bibliotek, Casa de Pilatos (från början af 1500-talet), tillhörigt hertigen af Medinaceli, med bibliotek och konstsamlingar, Patio de los Naranjos (Orangegården), gården till den gamla moriska moskén, omedelbart n. om katedralen, Biblioteca Colombina, ö. om den förra, ett af Fern. Columbus bildadt bibliotek (42,000 bd och flera handskrifter), rikt på arbeten rörande Amerikas upptäckt. Den af Alfons X 1256 inrättade skolan blef 1502 universitet (i ett f. d. jesuitkollegium), med 3 (sedan 1868 4) fakulteter och omkr. 1,100 stud. samt bibliotek. Öfriga bildningsanstalter äro ett institut, en teknisk skola, prästseminarium och lärarseminarium samt ett provinsmuseum (i ett f. d. kloster) med oskattbara verk af S:s målarskola (1500--1600-talen): Velasquez, Murillo (båda födda i S.), Zurbarán, Roelas, Herrera d. ä., Pacheco, Valdés Leal, Goya, Martin de Vos m. fl., i förening med konstakademi (1849) och arkeologiskt museum (1867). -- Staden har en icke obetydlig industri: tillverkning af maskiner, tobak (en mycket stor cigarrfabrik, som sysselsätter omkr. 5,000 kvinnor), choklad, tvål, öl, likörer och siden. De kgl. artilleriverkstäderna och järngjuterierna äro mycket betydande. Förstaden Triana på högra sidan af Guadalquivir är nästan uteslutande bebodd af de fattigare klasserna och ett bekant tillhåll för zigenare. Den har sedan urminnes tider varit krukmakares förstad, men lergodsindustrien har de senaste årtiondena fått flera stora fabriker i olika delar af staden, och i det sekulariserade kartusianklostret Cartuja sysselsätter en engelsk firma flera tusen personer. Staden exporterar vin, sydfrukter, järn-, koppar- och blymalmer, kvicksilfver, olja, korkbark och ull samt inför kol, trävaror, järn, kolonial- och manufakturvaror, lin och hampa. Historia. S. var urspr. en iberisk besittning och kallades af romarna Hispalis eller Colonia Julia Romula. Under Augustus erhöll S. ställning som romerskt municipium. I vandalernas rike var S. hufvudstad. Under västgoternas välde kom det 531 och eröfrades 712 af araberna. Sin högsta blomstring nådde staden som en af den arabiska kulturens medelpunkter i Spanien. I abbasidernas kalifat under 1000-talet var S. hufvudstad, och dess folkmängd skall då ha stigit till 400,000. 1091 föll staden i almoravidernas händer och besattes 1147 af almohaderna, i hvilkas välde det äfvenledes var hufvudstad. Efter långvarig belägring eröfrades den 1248 af Ferdinand af Kastilien. Ehuru den kastilianska eröfringen krossade den rika moriska kulturen, lyckades staden dock åter under 1500- och 1600-talen vinna stort uppsving. Detta betingades af, att den 1501--1720 egde uteslutande rätt till handeln på Amerika. I S. residerade sedan 1500-talets början Indiska rådet, den högsta förvaltningsmyndigheten för kolonierna. Sin ställning som transoceansk handelsstad förlorade S. genom Guadalquivirs uppgrundning på 1700-talet. I S. slöts 1729 en allianstraktat mellan Spanien, Frankrike och England. Staden plundrades 1810 af fransmännen. Där bildades 1808 centraljuntan, och dit flydde 1823 cortez. S. utgjorde 1873 den främsta stödjepunkten för den federalistiska rörelsen. Litt.: Gallichan, "The story of S." (1903). 1. (J. F. N.) 2. Wbg. E. N-nn. Sevlijevo, befäst bulgarisk stad n. om Balkan, okrug Tirnovo, vid Rusica, en biflod till Jantra. 9,712 inv. (1905). (J. F. N.) Sevojoki, kronopark i Jukkasjärvi socken, Norrbottens län, tillhör Jukkasjärvi revir af Luleå öfverjägmästardistrikt. Kronoparken har enligt bestämmelserna i K. M:ts befallningshafvandes i Norrbottens län afvittringsutslag för Jukkasjärvi socken 30 dec. 1896 bildats af gammal kronomark. Areal 18,350 har (1910). S-r. Sevo mons [måns], lat. Se Seveberget. Sèvre [sävr], två floder i nordvästra Frankrike: 1. S.-Nantaise [nãtäs] rinner upp på la Gâtine i dep. Deux-Sèvres, flyter i nordvästlig riktning på gränsen mellan Vendée och Maine-et-Loire samt faller fr. v. ut i Loire, inom Loire-inférieure, midt emot Nantes. Längd 136 km. -- 2. S.-Niortaise [niårtäs] rinner upp i dep. Deux-Sèvres, flyter i västlig hufvudriktning genom Charente-inférieure och faller ut i Atlantiska oceanen, 18 km. n. om La Rochelle. Längd 150 km. S. är segelbar för mindre farkoster från Niort (70 km.) och för större fartyg från Marans (17 km.), hvarifrån Canal de la Vendée går till La Rochelle. (J. F. N.) Sèvres [sävr]. 1. Deux-Sèvres [dö-], departement i västra Frankrike, bildadt af delar af de forna prov. Poitou, Aunis och Saintonge samt uppkalladt efter de båda floderna Sèvre-Nantaise och Sèvre-Niortaise. 6,054 kvkm. 337,627 inv. (1911). Norra delen, la Gâtine [-ti'n], är kuperad och har mager jordmån; södra delen, la Plaine [plän], är en dels träskartad, dels mycket bördig slätt. Jordbruket och boskapsskötseln äro betydande. Bergsbruket ger järn, stenkol, antimon och salpeter. Handeln är liflig, men industrien mindre viktig. Dep. är deladt i 4 arrondissemang: Niort, Bressuire, Melle och Parthenay. Hufvudstad Niort. -- 2. Stad i franska dep. Seine-et-Oise, vid Seine, mellan Paris och Versailles. 9,317 inv. (1911; i hela kommunen 9,465). S. är berömdt för sin stora, staten tillhöriga porslinsfabrik, som, anlagd 1745 i Vincennes af markis de Fulvy, flyttades till S. 1756 och inköptes af Ludvig XV 1759. Fabrikatet från S. kommer icke i handeln (med undantag af hvad som utställes i försäljningssalen i fabriken), utan utdelas till museer eller som belöningar eller som gåfvor till främmande furstar och diplomater. Fabrikens nuv. tillverkning utmärkes för massans ovanliga jämnhet och glasyrens renhet. Sedan 1875 finnas i S. äfven en ateljé för glasmosaik och emaljmåleri och sedan 1896 en skola i keramik. Det 1824 af Brongniard bildade keramiska museet innehåller