243 Seychellerpalmen-Seydel 244 lin (70 kvkm.), Silhouette (23 kvkm.), La Digue (8 kvkm.), Denis, Curieuse och F é l i c i t é. De anses vara rester af en forntida kontinent, Lemuria (se d. o.). Detta skulle bl. a. bevisas däraf, att de innehålla en grund af granit och att de afrundade bergen tyda på hög ålder. De centrala bergen omges af slätter af korallsand; korallref till betydlig omfattning ligga utanför alla öarna och göra dem svåråtkomliga. På Mahé når högsta toppen Morne Seychel-lois 988 m., och äfven Silhouette har en topp på 752 m. Floder, ofta med vackra vattenfall, förekomma i mängd (ensamt på Mahé 133). Klimatet är ganska hett (27°-29° i årsmedium) och regn-mängden stor (2,450 mm.). Det mesta regnet faller under nov.-april, medan juli och aug. ha den minsta nederbörden. Malaria lär dock ej förekomma, men smittkoppor ha härjat några gånger, och äfven lepra är icke obekant (de sjuke interneras på ön La Providence). öarna voro förr bevuxna med härliga skogar; nu återstår dock ej mycket däraf. Floran är i allmänhet afrikansk, dock med flera endemiska arter, bl. a. Seychellerpalmen (Lodoicea Sechellarum, se d. o.), som dock numera finnes endast på Praslin och Curieuse, skyddad af regeringen. De högsta bergen klädas af ett annat endemiskt träd, Wormia }er-ruQinea. Faunan är likaledes af intresse genom sina många endemiska arter, bl. a. en jättesköldpadda, som nu finns endast på Aldabraöarna, en af de största snäckorna (Helix studeriana) m. fl. Liksom Mauritius, Réunion och Rodriguez voro öarna obebodda, när de först besöktes af européer, men rester af byggnader visade, att de tidigare varit bebodda. Den nuv. befolkningen består hufvudsakligen af franska kreoler (ditkomna från Mascarenerna), negrer, indier och kineser. - Franskt språk och romersk-katolsk religion äro rådande. Hufvudnäringen är plantageodling. Utom kokospalmen och sockerröret odlas kakao, vanilj, kaffe, kryddnejlikor, bomull, tobak, ris, kanel, sydfrukter etc. Äfven fisket är af vikt, bl. a. sköldpaddfångst. S. förvaltades förr från Mauritius, men fingo 1888 egen administration och egen guvernör, jämte ett verkställande råd af 3 pers. och ett lagstiftande råd (6 pers.). Det fanns 1912 24 folkskolor och 3 högre skolor för gossar och för flickor. Koloniens inkomster voro 1913 37,144 pd st., dess utgifter 37,245 pd och dess skuld 13,269 pd. Importen hade s. å. ett värde af 83,330 pd, exporten af 165,614 pd, mest guano, kopra, vanilj, kokosolja, kanelbark, sköld-paddskal och sköldpaddkött samt essensoljor. Till kolonien anlände 1913 fartyg om 323,287 ton. Det franska bolaget Messagéries maritimes' ångare jämte engelsk-indiska besöka kolonien hvarje månad. Telegrafförbindelse finnes med Mauritius och med Europa. Administrativt höra till kolonien S. äfven Amiranterna, Aldabraöarna och en del andra små-öar i Indiska oceanen. Med dessa sina "depen-dences" har kolonien S. en areal af 404 kvkm. och en befolkning af 26,000 pers. (1911), hvaraf omkr. 20,OCO på de egentliga S. Hufvudstad är Port Victoria på östra sidan af Mahé, med särdeles god hamn och omkr. 8*000 inv. - S. upp-. täcktes i början af 1500-talet af portugiser, som kallade dem Los Sete Irmäos, togos af Frankrike 1744, men började befolkas först efter 1768. Under revolutionskrigen intogos de af England, som fick behålla dem i Parisfreden 1814 mot villkor, att katolska religionen samt franskt språk och fransk rätt skulle lämnas okvalda. J- F. N. Seychellerpalmen [sej-]. Se Lodoicea Sechellarum. Seydel [åa'j-]f Rudolf, tysk filosof, f. 1835 i Dresden, d. 1892 i Leipzig, aflade teol. kandidatexamen i Leipzig och blef på sin prisbelönta afh. Schopenhauers philosophisches system, dargestellt und beurtheilt filos, doktor 1856. Ifrig frimurare, utgaf han under förhoppning att inom denna orden kunna åstadkomma en sammanslutning af religiösa sanningsälskare, hvarigenom den ideala kyrkan skulle förverkligas, Reden uber jreimauerei an denkende nicht-maurer (1859; 2:a uppl. 1860) och Katholicismus und jreimaurerei (1862; 2:a uppl. s. å.). Men hans förhoppningar gingo ej i uppfyllelse, och han slöt sig till "Der deutsche pro-testantenverein" för att inom den bestående kyrkan söka införa den friare andan. För föreningens syften höll han populära föredrag, bland hvilka Der historische Jesus und die möderne kritik (1868j och Uber die evangelischen wunder' berichte (1870) intagits i hans samlade arbeten. S., som blifvit docent i filosofi i Leipzig på grund af afh. Der jortschritt der metaphysik innerhalb der schule des ionischen hylozoismus (1860), utgaf 1866 Logik öder wissenschaft vom wissen och blef 1867 e. o. professor där. Fortfarande var det dock de religiösa frågorna, som mest ådrogo sig hans intresse. En inledning äfven till religionsfilosofien var hans Prolegomena zur philosophischen ethik (1867); religionshistoriska frågor behandlade han i Die religion und die religionen (1872); ett etiskt system framlade han i tithik öder wissenschaft vom seinsollenden (1874); i Das evangelium von Jesu in seinen verhältnissen zu Buddha-sage und Buddha-lehre (1882) och Die Buddha-legende und das leben Jesu nach den evangelien (1884) sökte han historiskt uppvisa buddistiska inflytanden på den ursprungliga kristendomen, hvars grundtankar han ock framställde i Vom christenthum Christi (1889). Hans mest betydande arbete är dock Religionsphilosophie im umriss (postumt, 1893). Som tänkare är han besläktad med Schel-ling, hvars intellektuella åskådning han antar som kunskapsorganet för vår uppfattning af det absoluta. Förutom af sin lärare C. H. Weisse är han mest påverkad af Schleiermacher och Goethe. Han bekämpade D. Strauss i Vber glaube und unglaube U874; 3:e uppl. s. å.), materialismen i Die ge-dankenlosigkeit des materialismus (i "Die leuchte", 1874), men ock nykantianismen i Der scJiliissel zum objektiven erkennen (1889). S. fattar religionsfilosofien som "vetenskapen om religionsidealet såsom sådant". Den grundar sig på en praktisk tro, på postulat, som äro oumbärliga för det lif vi ej vilja uppge. De religionsfilosofiska påståendena äro därför ytterst värdeomdömen. S. opponerar sig både mot en ensidigt teoretisk religionsuppfattning och mot en vare sig estetisk uppfattning af religionen som blott bestående i religiös känsla eller en ensidigt praktisk eller moralisk, som identifierar religionen med viljans absoluta underordnande under det gudomliga. Religionen innehål-