245 Seydel-Seymour 246 ler allt detta, men ej som en summa, utan som ett helt, hvars centrum är Gud själf. Den är en total gudsgemenskap, ett "lif i Gud, ur Gud och för Guds skull". Det religionsfilosofiska gudsbegreppet är ett annat än det metafysiska. Det gäller i religionsfilosofien ej att teoretiskt spekulera öfver alltings yttersta grund och det absolutas begrepp, utan att fatta den verklighet, som kan frälsa oss genom ett absolut underordnande af vårt lif därunder. - En fullständig förteckning öfver S:s skrifter är bifogad "Religionsphilosophie im umriss". S-e. Seydel [sa']-], Max von, tysk rättslärd, f. 1846 i Germersheim, d. 1901 i München, där han sedan 1881 var professor i statsrätt, behandlade i flera utförliga arbeten den bajerska stats-och förvaltningsrätten samt bearbetade såväl Tyska rikets statsrätt som den allmänna statsläran, därvid häfdande de särskilda staternas själfständiga statliga rättsställning. Därjämte deltog S. i redaktionen af "Annalen des Deutschen reichs", "Blätter fur administrative praxis" och "Kritische vierteljahrsschrift". S. var äfven skald, under pseudonymen Max Schlierbach (Gedichte, 1872, 2:a uppl. 1900; ny följd 1880, 2:a uppl. 1900). KM- Seydewitz Jsa'j-], Otto Theodor von, preussisk politiker, f. 1818 i Gross-Badegast (An-halt), d. 1898 i Breslau, inträdde 1840 i preussisk statstjänst och hade avancerat till "landes-hauptmann" i Oberlausitz, då han 1867 invaldes i riksdagen, af hvilken han var medlem 1867-84 och 1887-90. Som ledare för dess konservativa parti spelade han en visserligen ej framträdande, men dock inflytelserik roll. 1879 var han riksdagens president. Sedan 1891 var han led. af preussiska herrehuset. 1879-94 var han öfverpresi-dent i Schlesien. N. H-tz. Seydlitz [sa'jd-], FredrichWilhelmvon, friherre, preussisk kavallerigeneral, f. 1721 i Kalkar nära Kleve, d. 7 nov. 1773 i Ohlau, tilldrog sig som ung officer i andra schlesiska kriget Fredrik II:s uppmärksamhet. Utnämnd till kyras-siäröfverste 1755, bidrog S. vid Ko-lin (1757) verksamt vid preussiska återtågets betäckning. Han belönades omedelbart efteråt med utnämning till generalmajor. Vid Ross-bach (s. å.) stod han i spetsen för hela det preussiska kavalleriet och af-gjorde genom snabba och glänsande anfall slagets utgång. Dagen därpå blef han generallöjtnant. Af afgörande betydelse blefvo likaledes hans insatser vid Zorndorf och Hochkirch (1758). I slaget vid Kunersdorf (1759) blef han svårt sårad och måste söka en tids hvila. Men 1761 drog han åter i fält. - Många berättelser finnas om S:s djärfhet och rådighet; han var mycket popu- lär inom armén och ansågs med rätta som sin tids ypperste rytterianförare; i denna egenskap har han få jämlikar i hela krigshistorien. - Efter fredsslutet blef han generalinspektör för schlesiska kavalleriet (1763) och general (1767). Hans högkvarter i Ohlau betraktades som ett slags högskola för det preussiska kavalleriet. En staty af S. restes 1784 i Berlin. - Biogr, af Yarnhagen (1837) och Buxbaum (3 uppl. 1905). Jfr Bismarck, "Die königlich preussische reiterei unter Friedrich dem grossen" (1837), och Köhler, "S. in seiner bedeutung fiir die reiterei" (1874). N H-tz. Seydlitzpulver [sa'jd-], /arm. med. Se Fras-pulver. Seyffert [sa']-], Moritz, tysk skolman och klassisk filolog, f. 1809 i Wittenberg, d. 1872 i Potsdam, professor vid Joachimthalgymnasiet i Berlin 1846-71, verkade reformerande på gymnasialundervisningen, särskildt i fråga om latinsk grammatik och stilistik, genom många i en mängd uppl. utgifna läroböcker. Han ombesörjde utgif-ningen af Ellendts äfven för svenska skolundervisningen betydelsefulla latinska grammatika fr. o. m. 4:e uppl. och omarbetade småningom denna bok (50:e uppl. 1906, ombesörjd af S:s son M. A. S. och W. Fries). Själf sammanskref han bl. a. Palcestra ciceroniana (1841; 8:e uppl. 1883), öfningar för öfv. från ty. till lat., Progymnasmata (1859; 5:e uppl. 1886), Hauptregeln der griechi-schen syntax (1861; 29:e uppl. 1904; samt utgai skoluppl. af latinska och grekiska författare. (J.C.) Seymour [s^möa], namn på flera orter i nordamerikanska unionen, bl. a. - 1. Stad i Indiana, vid Big blue river. 6,305 inv. (1910). - 2. Stad i Connecticut, vid Naugatuckfloden. 4,786 inv. (1910). Tillverkning af metallvaror och papper. J- F. N. Seymour [si'mö9], engelsk adelssläkt, som på 1200-talet omtalas i Monmouthshire och urspr, bar det normandiska namnet S:tMaur. En Roger S. gifte sig på 1300-talet med dottern och arfta-garinnan till lord Beauchamp de Somerset, hvarigenom släkten erhöll vidsträckta gods, särskildt i Somersetshire och Devonshire. Politiskt framträdde inom släkten först sir John S., som tillhörde Henrik VILs och Henrik VIILs förtroendemän samt hade väsentlig andel i undertryckandet af 1497 års resning i Cornwall. Hans äldste son, protektorn Edward S. (se S. 1), blef 1537 earl af H e r t f o r d och 1547 l:e hertig af Somerset, men i samband med hans afrätt-ning gick släkten förlustig titlarna genom parlamentsbeslut. Earltiteln af Hertford återgafs 1559 hans äldste son i andra giftet (se S. 4), och dennes sonson (se S. 5) blef 1640 markis af Hertford och 1660 2:e hertig af Somerset. Charles S., 6:e hertig af Somerset (f. 1662, d. 1748), för sin högdragenhet kallad "den stolte hertigen", stod högt i gunst hos drottning Anna, bidrog 1711 till Marlboroughs störtande och hade 1714 betydlig andel i tryggandet af Hannoverska husets tronföljdsrätt vid Annas död. Med hans son utslocknade 1750 den yngre ättgrenen, och hertigvärdigheten öfvergick då till lordprotektorns ättlingar i dennes första äktenskap, hvilka urspr, åsidosatts till följd af protektorns första hustrus äktenskapsbrott. Till denna äldre linje, hvars hufvudman sedan 1611 innehade baronetvärdighet, hörde sir