Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sfygmograf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
261
S. G. D. G.-Shadwell
högt. Värdefull kammarmusik äro hans 2 pianokvintetter
och hans melodiskt sköna, men väl mycket orkestralt
hållna stråkkvartett i Dess dur (introducerad
i Stockholm 1890). Af orkestersaker märkas 2
symfonier samt Epitalamio sinfonico, An-dante
solenne och några uvertyrer. Han skref vidare en
pianokonsert (Stockholm 1889), M essä da requiem
för barytonsolo, kör och orkester (1897; Stockholm
1910), pianosaker (bl. a. en svit i H moll),
motetter och sångromanser (Melodie liriche m. fi.).
E. F-t.
S. G. D. G., förk. för fr. sans garanfie du
gouvernement, utan regeringens garanti (på patent).
Sgersch 1. S g j er se h, stad. Se Z g i e r z.
Sgrafféra (it. sgraffiäre, rista, kratsa), eg. genom
ristning med ett hårdt verktyg åstadkomma en teckning;
ange skuggorna å en teckning, en gravyr och äfven
en målning, genom parallella streck eller hvarandra
korsande strecklag; beteckna de heraldiska färgerna
genom streck eller punkter, t ex. blått genom
parallella, vågräta linjer, rödt genom parallella,
lodräta, guld genom punktering (äfven kalladt b
l a s o n e r i n g, se d. o. med fig.). - S gr
af f iäto, ett i den äldre italienska keramiken
från 1300-1400-talen användt dekorations-sätt för
lergods. Det i rödbränd lera utförda föremålet
öfverdrages med en tunn hvit massa; genom denna
ristas orneringen, som alltså framstår i rödt mot
hvit omgifning. Det hela öfverdrages med genomskinlig
blyglasyr. Liknande förfaringssätt användas äfven
inom det mödorna gröfre krukmakeriet, jämväl i
Sverige. Den fördjupade orneringen anbringas härvid
direkt i godset, hvarefter alltsammans öfverdrages
med färgad glasyr. Enär denna lägrar sig tjockare i
fördjupningarna, framstår teckningen i mörkare ton
mot en ljusare omgifning. - Sgraffito, en i Italien
och äfven i Tyskland under renässansperioden använd
metod för utförande af dekorativa rumsmålningar
i en färg. Väggen öfverdrages med kalkputs, som
genom tillsättning af lämpligt färgämne (kolstybb,
tegelmjöl o. d.) erhållit mörk ton: svart, grå,
brun, röd. öfver putsen anbringas ett lager kalkmjölk
(släckt kalk med vatten), hvarigenom ytan blir hvit. I
detta hvita lager anbringas, medan fuktigheten ännu
är kvar, teckningens och skuggpartiernas linjer och
strecklag medelst ristning med lämpliga spetsiga
verktyg, järnstift o. s. v. - Figurernas yttre och
inre linjer komma härigenom att framstå i mörk färg
mot ljus botten eller, om man så vill, tvärtom. Detta
dokorationssätt, som i våra dagar åter blifvit
med framgång upptaget, lämpar sig företrädesvis
för prydande af smärre fält, fyllningar, friser
o. d. Äfven i Stockholm finnes det användt på några
nyare byggnader. (G-g N.)
Sgraffiato [-äta], it. Se Sgrafféra.
Sgraffito [-fitå], Al sgraffito, it. Se Sgrafféra.
’s Graven-Brakel [s-chrafen-]. Se B r a i n e -1 e-c
o m t e.
’s Gravenhagen [s-chrafen-]. Se Haag.
sh., förk. för eng. shilling (ett mynt).
S. h., förk. för lat. salvo honore, hedern oförminskad
(i utanskrifter).
Shabats [ja’-], engelsk namnform för Sabac (se d. o.)-
Shackleton [ʃä’kltən], sir Ernest Henry,
engelsk sydpolsforskare, f. 15 febr. 1874, inträdde
först i handelsflottan och kallades 1901 till medlem
af Scotts första sydpolarexpedition, där han fick
titel af reservlöjtnant. S. deltog i Scotts stora
slädexpedition till 82° 17’ s. br., men blef på
återvägen sjuk och återvände sommaren 1903 med det
utskickade undsättningsfartyget till England. Han
tjänstgjorde sedan i några år som sekreterare
i Skotska geografiska sällskapet. 1907 lyckades
S. med jämförelsevis ringa medel, till en del på
egen risk, få till stånd en sydpolsexpedition, som
utgick på fartyget "Nimrod" till Victoria land. Denna
expedition följdes emellertid af lysande framgång,
och med slädar, som i början delvis drogos af
sibiriska hästar, nådde S. 9 jan. 1909 88° 23’,
således blott 180 km. från polen, samt blef
därvid upptäckare af den inre höga isplatå, på
hvilken Sydpolen ligger. Efter hemkomsten erhöll
S. knightvärdigheten och stora hedersbetygelser
i skilda länder; i Sverige blef han 1909 led. af
Vet. o. Vitt. samh. i Göteborg samt hedersled. af
geografiska sällskapen i Stockholm och Göteborg, i
hvilka han höll föredrag i okt s. å. (O. Nordenskjöld
har i "Ord och bild" 1909 redogjort för färden). –
Sedan Amundsen och Scott i S:s fotspår nått sydpolen,
upptog denne en af tysken Filchner först framlagd plan
att från Weddellhafvet gå tvärs öfver den antagna
sydpolarkontinenten, hvarvid det också gällde att
afgöra frågan, om denna utgör en sammanhängande massa
eller ej. Denna expedition afseglade i aug. 1914,
några dagar efter krigets utbrott, men har mötts af
betydande motgångar; man upptäckte visserligen en ny
kuststräcka, Cairds land, men lyckades ej landa, och
expeditionsfartyget "Endurance" förliste i okt. 1915
i Weddellhafvet. Efter att ha drifvit på ett isflak
i 6 månader lyckades deltagarna nå Elefantön i
Syd-Shetlandgruppen, hvarifrån S. själf med några
få följeslagare i öppen båt gjorde en synnerligen
äfventyrlig färd till Syd-Georgien för att söka
hjälp. Detta lyckades ej då, men i sept. 1916
har underrättelse ingått, att han vid ett nytt
undsättningsförsök lyckats återföra sina kamrater
till Syd-Amerika. Ett särskildt fartyg utsändes
till Victoria land för att där afhämta den stora
slädfärdens deltagare, men äfven denna afdelning har
haft stora svårigheter, och man är ännu (okt. 1916)
oviss om fleres af deltagarna öde. – S. har om sin
första expedition skrifvit The heart of the Antarctic
(1909; "Antarktis’ hjärta", 1909–10) och utger om
dess vetenskapliga resultat ett särskildt arbete. En
redogörelse för hans sista expedition lämnas i
"Ymer" 1916.
O. N-d.
Shad [Jä’d], fisk. Se Sillfiskar.
Shadwell [jä’doiol], Thomas, engelsk
teater-författare, f. omkr. 1642 i Norfolk, d. 1692
i Chelsea. Hans lustspel^ imiterade efter Ben Jonson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
