hade hos publiken, framkallade ett hatfullt angrepp på S. af Robert Greene (se denne), en af den äldre skolans dramatiker, hvilken strax därefter afled. I en i dec. s. å. utg. skrift beklagade utgifvaren, Henry Chettle, angreppet och vitsordade S:s anseende som författare och skådespelare samt hans älskvärdhet i umgänget. Ämnet till dessa stycken togs från Halls och Holinsheds engelska krönikor. Flera forskare anta -- säkerligen med orätt --, att S. ej författat "1 Henry VI", som emellertid trycktes i folioupplagan (och blott där). Icke så få hålla därjämte före, att 2 och 3 Henry VI äro bearbetningar af två äldre skådespel: "The first part of the contention" o. s. v. och "True tragedy of Richard, duke of York". Det är dock nästan säkert, att dessa båda skådespel blott äro dåliga stenografiska uppteckningar af 2 och 3 Henry VI. -- 2) För Pembrokes trupp skrefs antagligen äfven Taming of the shrew ("Så tuktas en argbigga"), hvilket stycke utgafs först i folioupplagan. 1594 utkom emellertid ett annat drama, "Taming of a shrew", som å titeln uppges vara uppfördt af Pembrokes trupp och som af de fleste anses vara källan till S:s drama, hvilket endast är en lätt bearbetning af det förra. Några anse däremot, att "A shrew" endast är en yngre bearbetning af S:s stycke, men detta är säkerligen icke fallet. 3) För Pembroketruppen skrefs troligen ock den blodiga skräcktragedien Titus Andronicus, som trycktes 1594 och var det första S.-drama, som utgafs; det enda kända exemplaret af denna upplaga påträffades 1905 i Skåne och såldes för 2,000 pd st. Stycket är blott en bearbetning af ett nu förloradt äldre drama (troligen af Peele). Under större delen af 1593 och förra hälften af 1594 voro de dramatiska föreställningarna i London inställda i följd af pesten. S. begagnade den overksamhet, i hvilken han troligen blifvit försatt, till att utge "Venus and Adonis" och författa "Lucrece", som utkom 1594, hvarjämte han sannolikt helt eller delvis skref flera af de dramer, som uppfördes under den närmaste tiden efter teatrarnas öppnande. 4) På våren eller möjligen först på hösten 1594 öfvergick S. till lordkammarherrens trupp, som han sedermera ständigt tillhörde och till hvilken samtidigt hans gamla kamrater vid lord Stranges vid denna tid herrelösa trupp sällade sig. Det första stycke, som han skref för denna trupp, var förmodligen Richard III, som fortsatte hans för Stranges trupp började historiska cykel. Ämnet hämtades från Holinsheds krönika, som i yttersta hand stöder sig på en biografi, författad af en bland konungens bittraste fiender. 5 och 6) Vid julen 1594 gaf sällskapet två representationer vid hofvet, 26 och 28 dec., och för dessa skrefvos antagligen Love's labour's lost ("Kärt besvär förgäfves") och Errors ("Förvillelser"). Det sistnämnda stycket uppfördes med säkerhet senare på kvällen 28 dec. inför Gray's Inn (en juridisk högskola) i London. Förebilden är i yttersta hand Plautus' "Menaechmi", men troligen stöder sig S:s stycke på en äldre engelsk, nu förlorad bearbetning af denna komedi, som han dessutom kontaminerat med en annan af Plautus' komedier, "Amphitruo". Källan till den obetydliga handlingen i "Love's labour's lost" är däremot okänd, och sannolikt har S. själf uppfunnit den enkla handlingen. 7) Kort efteråt skrefs antagligen All's well that ends well ("När slutet är godt, är allting godt"). 1598 omtalas S:s drama Love's labour's won. Då man ej kan antaga, att ett af S:s stycken alldeles spårlöst försvunnit, är detta tydligen en dubbeltitel på ett annat kändt S.-drama, som skrifvits i anslutning till "Love's labour's lost". De enda, som man i så fall kan gissa på, äro "Shrew" och "All's well", men af flera skäl är det sannolikare, att "Love's labour's won" afsett "All's well", som då bör ha författats i anslutning till det andra stycket. Det nu blott i folioupplagan bevarade dramat föreligger dock icke i den ursprungliga formen, utan i en troligen i början af 1600-talet verkställd öfverarbetning. Dess källa är en italiensk novell af Boccaccio, som 1566 öfversattes på engelska (i Paynters "Pallace of Pleasure"). -- 8) Till de dramer, som uppfördes under det första året af truppens verksamhet, bör troligen ock räknas det gåtfulla stycket Troilus and Cressida. Affattningstiden är dock mycket omtvistad, och vanligen förlägges dramat till 1600-talet; det trycktes först 1609. Man ansåg det först som en parodi på Homeros, men denna åsikt är nu allmänt öfvergifven. S. kände icke Homeros och stödde sig blott på medeltida bearbetningar af Trojasagan. Stycket bör därför rättast betraktas som en misslyckad tragedi. -- 9) Från början af 1595 härrör sannolikt Two gentlemen of Verona ("Två ungherrar från Verona"), som är den första komedi, i hvilken S. fann den lustspelsform, som sedan blef hans. Fabeln är sammanväfd af två motiv, af hvilka det ena härstammar från spanjoren Jorge de Montemayors herderoman "Diana". Möjligen var S:s närmaste förebild ett eller snarare två äldre, nu förlorade dramer. -- 10) Något senare skrefs troligen hans första betydande tragedi, Romeo and Juliet. Fabeln är hämtad från en italiensk novell, som i England behandlats på vers af Brooke och i prosaöfv. intagits i Paynters novellsamling. Mercutio är dock S:s egen skapelse. -- 11) Till 1595 kan man troligen ock förlägga Richard II, som i karaktärsteckningen visar ett betydligt framsteg öfver hans äldre dramer. Förebilden har troligen varit ett äldre, nu förloradt drama. -- 12) Midsummer night's dream ("En midsommarnattsdröm") skrefs med säkerhet före 1598 och sannolikt i början af 1596, tydligen för att illustrera någon förnäm mans bröllop -- hvilket känner man ej. -- 13) King John skrefs väl ock i början af 1596. Förebilden är ett drama, "Troublesome raigne of king John", som skalden ganska själfständigt förändrat. -- 14) Merchant of Venice ("Köpmannen i Venedig"), troligen skrifven i slutet af 1596, stöder sig sannolikt på ett äldre, nu förloradt drama. -- 15) Henry IV, hvars båda delar författades 1597, hvilar hufvudsakligen på Holinsheds krönika, endast till en mindre del på ett äldre drama. Den komiske hjälten, sir John Falstaff, är S:s egen uppfinning. -- 16) Merry wives of Windsor ("Muntra fruarna i Windsor") författades 1598, sannolikt på drottningens befallning. Fabeln är ej, såsom vanligen uppges, S:s egen uppfinning, men man känner ej hans närmaste förebild. -- 17) Henry V skrefs med full säkerhet 1599. Ämnet hämtades från Holinsheds krönika. -- 18) Twelfth night or What you