Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakspere ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade hos publiken, framkallade ett hatfullt angrepp
på S. af Robert Greene (se denne), en af den äldre
skolans dramatiker, hvilken strax därefter afled. I en
i dec. s. å. utg. skrift beklagade utgifvaren, Henry
Chettle, angreppet och vitsordade S:s anseende som
författare och skådespelare samt hans älskvärdhet i
umgänget. Ämnet till dessa stycken togs från Halls och
Holinsheds engelska krönikor. Flera forskare anta –
säkerligen med orätt –, att S. ej författat "1 Henry
VI", som emellertid trycktes i folioupplagan (och
blott där). Icke så få hålla därjämte före, att 2 och
3 Henry VI äro bearbetningar af två äldre skådespel:
"The first part of the contention" o. s. v. och "True
tragedy of Richard, duke of York". Det är dock nästan
säkert, att dessa båda skådespel blott äro dåliga
stenografiska uppteckningar af 2 och 3 Henry VI. – 2)
För Pembrokes trupp skrefs antagligen äfven Taming of
the shrew ("Så tuktas en argbigga"), hvilket stycke
utgafs först i folioupplagan. 1594 utkom emellertid
ett annat drama, "Taming of a shrew", som å titeln
uppges vara uppfördt af Pembrokes trupp och som af
de fleste anses vara källan till S:s drama, hvilket
endast är en lätt bearbetning af det förra. Några
anse däremot, att "A shrew" endast är en yngre
bearbetning af S:s stycke, men detta är säkerligen
icke fallet. 3) För Pembroketruppen skrefs troligen
ock den blodiga skräcktragedien Titus Andronicus,
som trycktes 1594 och var det första S.-drama,
som utgafs; det enda kända exemplaret af denna
upplaga påträffades 1905 i Skåne och såldes för
2,000 pd st. Stycket är blott en bearbetning af ett
nu förloradt äldre drama (troligen af Peele). Under
större delen af 1593 och förra hälften af 1594 voro
de dramatiska föreställningarna i London inställda
i följd af pesten. S. begagnade den overksamhet,
i hvilken han troligen blifvit försatt, till att
utge "Venus and Adonis" och författa "Lucrece",
som utkom 1594, hvarjämte han sannolikt helt eller
delvis skref flera af de dramer, som uppfördes under
den närmaste tiden efter teatrarnas öppnande. 4) På
våren eller möjligen först på hösten 1594 öfvergick
S. till lordkammarherrens trupp, som han sedermera
ständigt tillhörde och till hvilken samtidigt hans
gamla kamrater vid lord Stranges vid denna tid
herrelösa trupp sällade sig. Det första stycke, som
han skref för denna trupp, var förmodligen Richard
III, som fortsatte hans för Stranges trupp började
historiska cykel. Ämnet hämtades från Holinsheds
krönika, som i yttersta hand stöder sig på en
biografi, författad af en bland konungens bittraste
fiender. 5 och 6) Vid julen 1594 gaf sällskapet två
representationer vid hofvet, 26 och 28 dec., och för
dessa skrefvos antagligen Love’s labour’s lost ("Kärt
besvär förgäfves") och Errors ("Förvillelser"). Det
sistnämnda stycket uppfördes med säkerhet senare
på kvällen 28 dec. inför Gray’s Inn (en juridisk
högskola) i London. Förebilden är i yttersta hand
Plautus’ "Menaechmi", men troligen stöder sig S:s
stycke på en äldre engelsk, nu förlorad bearbetning
af denna komedi, som han dessutom kontaminerat med en
annan af Plautus’ komedier, "Amphitruo". Källan till
den obetydliga handlingen i "Love’s labour’s lost"
är däremot okänd, och sannolikt har S. själf uppfunnit
den enkla handlingen. 7) Kort efteråt skrefs
antagligen All’s well that ends well ("När slutet
är godt, är allting godt"). 1598 omtalas S:s drama
Love’s labour’s won. Då man ej kan antaga, att ett af
S:s stycken alldeles spårlöst försvunnit, är detta
tydligen en dubbeltitel på ett annat kändt S.-drama,
som skrifvits i anslutning till "Love’s labour’s
lost". De enda, som man i så fall kan gissa på, äro
"Shrew" och "All’s well", men af flera skäl är det
sannolikare, att "Love’s labour’s won" afsett "All’s
well", som då bör ha författats i anslutning till det
andra stycket. Det nu blott i folioupplagan bevarade
dramat föreligger dock icke i den ursprungliga formen,
utan i en troligen i början af 1600-talet verkställd
öfverarbetning. Dess källa är en italiensk novell
af Boccaccio, som 1566 öfversattes på engelska (i
Paynters "Pallace of Pleasure"). – 8) Till de dramer,
som uppfördes under det första året af truppens
verksamhet, bör troligen ock räknas det gåtfulla
stycket Troilus and Cressida. Affattningstiden är
dock mycket omtvistad, och vanligen förlägges dramat
till 1600-talet; det trycktes först 1609. Man ansåg
det först som en parodi på Homeros, men denna åsikt
är nu allmänt öfvergifven. S. kände icke Homeros
och stödde sig blott på medeltida bearbetningar af
Trojasagan. Stycket bör därför rättast betraktas
som en misslyckad tragedi. – 9) Från början af 1595
härrör sannolikt Two gentlemen of Verona ("Två
ungherrar från Verona"), som är den första komedi,
i hvilken S. fann den lustspelsform, som sedan blef
hans. Fabeln är sammanväfd af två motiv, af hvilka
det ena härstammar från spanjoren Jorge de Montemayors
herderoman "Diana". Möjligen var S:s närmaste förebild
ett eller snarare två äldre, nu förlorade dramer. –
10) Något senare skrefs troligen hans första betydande
tragedi, Romeo and Juliet. Fabeln är hämtad från
en italiensk novell, som i England behandlats på
vers af Brooke och i prosaöfv. intagits i Paynters
novellsamling. Mercutio är dock S:s egen skapelse. –
11) Till 1595 kan man troligen ock förlägga Richard
II, som i karaktärsteckningen visar ett betydligt
framsteg öfver hans äldre dramer. Förebilden har
troligen varit ett äldre, nu förloradt drama. – 12)
Midsummer night’s dream ("En midsommarnattsdröm")
skrefs med säkerhet före 1598 och sannolikt i början
af 1596, tydligen för att illustrera någon förnäm
mans bröllop – hvilket känner man ej. – 13) King
John skrefs väl ock i början af 1596. Förebilden
är ett drama, "Troublesome raigne of king John",
som skalden ganska själfständigt förändrat. – 14)
Merchant of Venice ("Köpmannen i Venedig"), troligen
skrifven i slutet af 1596, stöder sig sannolikt på
ett äldre, nu förloradt drama. – 15) Henry IV, hvars
båda delar författades 1597, hvilar hufvudsakligen
på Holinsheds krönika, endast till en mindre del
på ett äldre drama. Den komiske hjälten, sir John
Falstaff, är S:s egen uppfinning. – 16) Merry wives
of Windsor ("Muntra fruarna i Windsor") författades
1598, sannolikt på drottningens befallning. Fabeln
är ej, såsom vanligen uppges, S:s egen uppfinning,
men man känner ej hans närmaste förebild. – 17) Henry
V skrefs med full säkerhet 1599. Ämnet hämtades från
Holinsheds krönika. – 18) Twelfth night or What you
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
