men efter klagomål af Newcastles borgare förbjöds anläggningen, och platsen förlorade 1259 all stapelrätt och nedsjönk till en fiskarby, som emellertid fick en viss betydelse genom sin saltproduktion. Först i början af 180O-talet började samhället åter höja sig, fick 1832 ombud i underhuset och 1850 stadsprivilegier. (Se situationsplan af Newcastle, sp. 863-864.) J. F. N. Shigabacillen [ji-]. Se Rödsot. Shigar [ji-], engelsk namnform för Schigar (se d. o.). Shigatse [ji-], engelsk namnform för Schigatse (se d. o.). Shijoskolorna [ʃi-] i det japanska måleriet söka i motsats till Tosaskolans lyriska uppfattning att realistiskt se och återge naturen. Kovayeskolan är deras utgångspunkt, men de rönte inflytande äfven af europeisk konst. Högst stå deras djurbilder, i synnerhet hos den världsberömde Maruyama Okyo (se denne). Mycket känd är också "apornas genius" Mori Sosen (1747--1821), som egnade flera år af sitt lif åt att på nära håll studera dessa lifliga djur, hvilka han förstått att återge bättre än någon väster- eller österländsk konstnär. Jfr Japansk konst och bilderna där. Shikarpur [ʃikāpō'ə], stad i distriktet Sukkur, divisionen Sind af brittisk-indiska prov. Bombay, 30 km. v. om Indus vid Nordvästbanan (S.--Quetta). 53,944 inv. (1911). Beläget vid handelsvägen genom Bolanpasset, har S. alltid varit en viktig handelsplats och har tillverkning af mattor, bomullsväfnader och lergods. Shikibu [ʃi-], Murasaki, japansk författarinna. Se Japanska språket och litteraturen, sp. 1291. Shikoku [ʃi-], Sikoku, den minsta af japanska rikets fyra hufvudöar, genom smala sund skild från Hondo i n. och ö. samt genom Bungosundet från Kiushiu i v. Hufvudöns areal är 17,888 kvkm. (med biöar 18,344 kvkm.). 3,178,908 inv. (1908). Indelas i 4 län (ken): Tokushima, Yehime, Kagawa och Kochi. De viktigaste hamnarna och folkrikaste städerna voro 1908: Tokushima i Yoshinogawas delta (65,561 inv.), Matsuyama (44,166 inv.), Takamatsu (42,578 inv.) och Kochi (38,279 inv.). J. F. N. Shildon and East Thickley [juldan ond i'st thi;kli], stadsliknande samhälle (urban district) i södra delen af engelska grefskapet Durham. 13,488 inv. (1911). Stenkolsgruvor. J. F. N. Shilling [ji'linj, eng. (af fngerman. skëllan, klinga), förk. s. och sh., brittiskt silfvermynt, 1 shilling. 1/20 af ett pund sterl., motsvarande ung. 90 öre. Det indelas i 12 pence à 4 faithings. Shillingen har en vikt af 5,6552 gr. och en finhet af 37/40. Den präglades f. g. 1504, under Henrik VII:s regering. Jfr Schi11ing och Skilling. Shillong [ʃilå'ŋ], stad i brittisk-indiska prov. Assam (1,520 m. ö. h.) i distriktet Khasi and Jaintia hills. 8,384 inv. (1901). Hela staden förstördes vid det stora jordskalfvet 12 juni 1897. J. F. N. Shilluk [Ji'l-], engelsk namnform för Schi11uk (se d. o.). Shiloh [Jai;läu], ort i nordamerikanska staten Tennessee, där ett af de blodigaste slagen i Nordamerikanska inbördeskriget utkämpades. Slaget började 6 april 1862 vid det 2 eng. mil därifrån belägna Pittsburg Landing (vid floden Tennessee), där de konfedererade under A. S. Johnston och Beauregard med öfverlägsen styrka anföllo nordstatsgeneralen U. S. Grant. Det fick följande dag sin afslutning vid S., där Grant, under natten förstärkt af general Buells armé, återtog den dagen förut förlorade terrängen. Hvardera sidan beräknades ha under slaget förlorat omkr. 10,000 man. V. S--g. Shimabara [ʃi-], halfö i nordvästra delen af japanska ön Kiushiu ö. om Nagasaki, genom S.-viken skild från den öfriga ön. S. är bergigt med en verksam vulkan, Unzentake (1,483 m.), och har en stad S. (på östra kusten) med omkr. 20,000 inv. S. är bekant som skådeplatsen för den sista striden mellan kristna och hedningar i Japan. Se bd XII, sp. 1481. J. F. N. Shimazu [ʃi-], japansk regentätt. Se bd XII, sp. 1466, 1477, 1497, 1499. Shimizu [ʃi-], hamnstad på japanska ön Hondo, belägen några km. n. om det mer betydande Shizuoka. Omkr. 10,000 inv. J. F. N. Shimonoseki [ʃi-], officiellt äfven Akamagaseki (stadens gamla namn), stad på sydvästra udden af japanska ön Hondo, skild genom S.-sundet från ön Kiushiu och midt emot hamnen Moji på denna ö. 58,254 inv. (1908). S. är ändpunkt för järnvägen från Tokyo. Den utmärkta hamnen öppnades 1889 för utlänningar och har därefter blifvit en af Japans förnämsta. -- 1864 besköts S. af en förenad engelsk, holländsk, fransk och nordamerikansk eskader och blef till större delen förstördt samt måste betala en stor krigsskatt. 17 april 1895 slöts där fred mellan Japan och Kina (se bd XII, sp. 1503). J. F. N. Shimose [ji-], jap. Se Pikrinsyra, sp. 868. Shin [ji'n], sjö i skotska grefsk. Sutherland, 26 km. lång, 0,4-2 km. bred, afrinner genom floden S. till Dornoch Firth. J. F. N. Shin [jin], japansk sekt. Se bd XII, sp. 1459. Shinagava [ʃi-], sydlig förstad till Tokyo. Omkr. 20,000 inv. Shin-gon [jin-], japansk sekt. Se bd XII, sp. 1453. Shin-Hachiman [jin-]. Se bd XII, sp. 1474. Shin-han [jin-], ett forntida rike i Korea (se d. o., sp. 1032). Shinjo [ʃi-], stad i det inre af japanska ön Hondo, ken Yamagata, vid järnvägen Tokyo--Akita. Omkr. 10,500 inv. J. F. N. Shinminato [jin-], hamn. Se Fushiki. Shinno [ji'nå], japanska kejsarhusets förnämsta medlemmar. Se Japan, sp. 1271.