Sherrycobbler [je'ri kå'blo], Sherrykobbel. Se Cobbler. 's Hertogenbosch. Se 's Hertogenbosch. Sherwood forest [ʃə'ωud få'rist], ett kuperadt område i västra delen af engelska grefsk. Nottingham, 30 km. långt, 8--15 km. bredt. Från Henrik II:s tid var S. kronoskog och sträckte sig från Nottingham till Worksop och i hvilken Robin Hood och hans kamrater drefvo sitt röfvaryrke. Nu är skogen nästan nedröjd utom i de många jaktparker, som tillhöra herresätena i de s. k. dukeries. J.F.N. Shetlandsponny (eng. shellie). Se Ponny. Shetlandsöarna [ʃe'tlənds-], ögrupp i Nordsjön, n. ö. om Skottland, mellan 59° 50' och 60° 52' n. br. samt 0° 55' och 2° 14' v. lgd fr. Greenw., genom ett 75 km. bredt sund skilda från Orkneyöarna. Öarna, 117 till antalet, ha tillsammans en areal af 1,425,7 kvkm. Endast 27 äro bebodda. De öfriga, kallade holms, begagnas till bete, jakt eller fiske; därtill kommer ett antal nakna klippor, skerries (skär). Utom Mainland (se d. o.), den största ön, må nämnas: Yell, Unst, Fetlar, Whalsay, Bressay, Muckle Roe, Papa Stour och Foula samt Fair, midtemellan S. och Orkneyöarna. I allmänhet äro öarna låglända eller småkulliga; dock höjer sig Foula ända till 418 m., och på Mainland når Rona l. Roeness 450 m. Kusterna äro oregelbundna, än tvärbranta, än ytterst låga och farliga för sjöfarande. På många ställen har vattnet urholkat märkvärdiga fördjupningar och grottor i de skrofliga, grå klipporna. Med afseende på sin geologiska bildning bestå S. liksom Orkneyöarna till största delen af röd sandsten. Klimatet är jämförelsevis mildt och jämnt; medeltemperaturen för vintern är + 4° C., för sommaren + 11,5° C.; årstemperaturen är + 7,5° C. Vintern utmärkes icke så mycket genom snö och köld som genom regn och dimma. Jordmånen är på det hela taget ofruktbar; hedar och torfmossar omväxla med stenig och sumpig mark. Träd förekomma högst sällan och blott enstaka. I dalarna odlas korn, hafre, lin, potatis och grönsaker; f. ö. har växtvärlden alpkaraktär. Djurvärlden visar rikare utveckling. Hästar af en småväxt ras (kallad shelties), nötkreatur, får (omkr. 117,000), svin och kaniner äro de vanliga husdjuren. Öarna äro rika på sjöfågel; alkor, stormfåglar och dykänder finnas i mängd. Omkr. 1/6 af arealen är odlad jord. Jordbruk (som 1911 sysselsatte 2,361 manliga pers.) och fiske (2,226 pers.) äro befolkningens hufvudsysselsättningar, vid kusterna fångas hvalar, salar, torsk och framför allt sill. Industrien inskränker sig till kalkbränning samt till förfärdigandet af ylle- och linneväfnader för eget behof och stickade yllevaror, hvilka äfven utföras. Koppar förekommer på Fetlar. Invånarna, af blandad norsk och skotsk härkomst, voro 1911 27,911 (12,589 mankön och 15,322 kvinnkön), hvaraf 25.063 (89,8 proc.) på 4 af öarna (Mainland 19,607, Yell 2,348, Unst 2,066 och Whalsay 1,042). Endast 45 pers. talade 1911 gaeliska (jämte engelska). -- S. besökas mycket af svenska storsjöfiskare, för hvilka ett svenskt kapell byggts i Balta sound på Unst (1910). Öarna bilda tillsammans med Caithness- och Orkneyöarna ett grefskap (stewartry) med gemensam sheriff och en representant i underhuset. Den enda staden (burgh) är nuv. hufvudstaden Lerwick, 4,664 inv. (1911), liksom den forna hufvudstaden, Scalloway (816 inv. 1911), belägen på Mainland. -- S. (fnod. Hjaltland) beboddes urspr. af pikter, från hvilkas tid en mängd jordkulor och borgar (cairns, tumuli, brochs) ännu finns i behåll, men hemsöktes från slutet af 700-talet af skandinaviska vikingar och eröfrades omkr. 872 af Harald Hårfager. Förenade med Orkneyöarna, delade de dessas öden och styrdes af ständigt tvistande jarlar, tills de 1469 vid Kristian I:s dotter Margaretas giftermål med skotske konungen Jakob III som pant kommo till Skottland. Trots löften blefvo öarna aldrig inlösta. Invånarna förtrycktes mycket under de skotske stormännens våldsamma framfart. Tryckta af de hårda skatterna, uppgåfvo öborna sin eganderätt till jorden och blefvo arrendatorer; det gamla fria bondesamhället ombildades till ett feodalsamhälle. Våldsväldet florerade särskildt under Jakob V:s oäkta son Robert Stuart och dennes son Patrick, så att regeringen måste ingripa, Patrick fängslades och halshöggs (1615), och hans fasta borg vid Scalloway fick förfalla. Kronan indrog hans förläning, men öarna blefvo åter bortförlänade, och de för befolkningen tryckande förhållandena ha först på senare tid förbättrats (ny arrendelag 1886). Det gamla norska språket, norse l. norn, undanträngdes under 1600- och 1700-talen och talas nu af ingen, men spår däraf igenkännas i en mängd ortnamn och hvardagsord. Gamla nordiska bruk äro delvis bevarade i klädsel och rumsinredning och vid gillen. De flesta af de ofvannämnda fornborgarna l. vakttornen (brochs) äro nedbrutna. Endast ett på den lilla obebodda Mousa har bevarats och delvis restaurerats (1861). Det är omkr. 15 m. högt, har en diameter vid foten af 15 m. och vid toppen 11,5 m. Den en gård omslutande muren har en tjocklek af 4,7 m. och är sannolikt den, som under namnet Mosöborg på Mosön omtalas i "Egils saga Skallagrimssonar". Litt.: Worsaae, "Minder om de danske og nordmændene i England, Skotland og Irland" (1851), J. Jakobsen, "Det norröne sprog på Shetland" (1897), "Dialect and place names of Shetland" (s. å.), "Shetlandsöernes stednavne" (1901), "Etymologisk ordbog over det norröne sprog på Shetland" (1908 ff.). J. F. N. Wbg. Shiashkotan [JiaJ-], ö. Se Kurilerna. Shidzuoka [jid-], stad. Se Shizuoka. Shields [ji'lds], South, stad och sedan 1888 eget grefskap (county borough), 9,7 kvkm., förr hörande till engelska grefsk. Durham, är beläget på södra sidan af Tynes mynning, midt emot North Shields, som numera är en del af Tynemouth (se d. o.). 108,647 inv. (1911). S. har ståtliga allmänna byggnader (stadshus, tull-, polishus m. fl.), teater, bibliotek med museum, navigationsskola, stora dockor och vidsträckt hamn, skyddad genom batterier. Af dess viktiga industri må nämnas skeppsvarf, tillverkning af ångpannor, ankaren och kätting, tågvirke, segelduk, glas, kemikalier m. m. Men framför allt är S. en af Englands största exporthamnar för stenkol. I S. hade redan romarna ett fäste till försvar af Tynemynningen, hvarom en mängd där funna romerska mynt och andra föremål vittna, och äfven senare fanns där ett fäste. En stad började anläggas i midten af 1200-talet,