genomskinliga vingar utan mörkt vingmärke. Våra 2 svenska arter (14-20 mm.) vistas i närheten af vatten och sitta trögt stilla på strandväxterna eller säfven. De flyga blott korta sträckor. Äggen läggas massvis på de i vattnet eller i dess närhet stående växterna. Larverna lefva i vattnet och äro långsträckta, sexbenta, med den afsmalnande bakkroppen ändande i ett långt, hårbesatt borst. I st. f. andhål bära de flesta bakkroppslederna trakégälar i form af ett par långa, ledade, med fina hår besatta trådar, hvilka äro på en gång andnings- och simorgan. Förhoppningen sker i en håla i strandbrädden. G. A-z. Sialis, zool. Se Sialidæ. Sialkot [siälkåH't]. 1. Distrikt i brittisk-indiska divisionen Lahore, prov. Punjab, omfattande öfre delen af Rechna doab (mellan Ravi och Chenab), nordöstra gränsen endast 35 km. från Himalayas yttre kedja. 5,156 kvkm. 979,553 inv. (1911). Det genomskäres af en linje af Nordvästbanan från Wazirabad till Jammu. -- 2. Hufvudstad i nämnda distrikt, vid ofvannämnda järnväg. 64,869 inv. (1911). Det är militärstation, har en skotsk och en amerikansk missionsanstalt, en skotsk utbildningsanstalt för missionärer, bomullsväfveri, pappers- och textilindustri samt vidsträckt handel. En mausolé öfver Baba Nanak, sikhreligionens stiftare, besökes mycket af sikher. 1 o. 2. J. F. N. Sialorré (af grek. sialon, spott, och rhoe, flöde), spottflytning. Siam (Sajam, af infödingarna kalladt Tai 1. Muang Tai, "de fries land"; namnet Siam är troligen detsamma som folknamnet shan), konungarike i midten och södra delen af Östra indiska halfön (se kartor till art. Asien). Gränser, areal, ytförhållanden, geologisk beskaffenhet. S. sträcker sig långt ned på Malakkahalfön, mellan 6° och 20° 15' n. br. samt 97° 30' och 106° ö. lgd. Den norra delen omges i v. och n. v. af engelska Burma, i n. ö., ö. och s. ö. af Franska Indo-Kina (gränsflod Mekong) samt i s. af Siamviken. Den södra delen (området på Malakkahalfön) begränsas i ö. af Siamviken och Sydkinesiska hafvet, i s. af de engelska skyddsstaterna Keda och Kelantan, i v. af Malakkasundet, Bengaliska viken och Burma. Hela området omfattar omkr. 505,000 kvkm., hvaraf 116,500 kvkm. på Malakkahalfön och dithörande öar (i ö. Pennan och Samui, i v. Teratau, Puket l. Salanga m. fl.). -- Landets naturliga och ekonomiska medelpunkt äro trakterna omkring innersta delen af Siamviken, där Menam och flera med densamma genom bevattningskanaler förenade floder skapa ett utomordentligt bördigt alluvialland. De årliga öfversvämningarna betäcka flera tusen kvkm. land, hvars förmåga att producera ris, som utgör 82 proc. af landets export, är nästan obegränsad, men nu är endast till ringa del utvecklad till följd af brist på folk, transportmedel, kvarnar och lämpliga brukningsmetoder. Norra delen af landet, där Menam har sina källor, genomdrages af från n. till s. gående bergskedjor, af hvilka den västligaste (Thoungyeen) har landets högsta bergstopp Intanon (2,575 m.) och som åtskiljas genom breda, bördiga dalar, genomflutna dels af Menam och dess bifloder, af hvilka den viktigaste är Meping, dels längst i v. äfven af tillflöden till Salween. I sydöstra delen af S. går en bergskedja, Pnom-Dang-rek, från v. till ö., hvilken enligt det fransk-siamesiska fördraget 1907 till en del utgör gräns i s. mot Franska Indo-Kina. Floderna ha stor betydelse icke blott för jordbruket genom sina öfversvämningar, utan i lika hög grad som kommunikationsmedel, enär de ersätta landsvägar, på hvilka S. lider stor brist. De viktigaste äro ofvan nämnda, till dessa kommer Mekongs biflod Nam-Mun med bifloden Nam-Si, hvilka afvattna östra delen af mellersta S. Utom i den af alluviala lager bildade kustslätten vid Siamviken är landet mycket bergigt. I de norra delarna liksom på Malakka bestå bergen hufvudsakligen af urberg och paleozoiska skiffrar, sandsten och kalksten. Malmtillgången är riklig och mycket växlande. Guld finnes i många provinser. Egentliga grufvor saknas, och guldet vaskas endast ur floderna. Tenn (mest på Malakka), koppar, antimon, zink, mangan, järnmalm, sannolikt äfven kvicksilfver, brunkol och ädelstenar förekomma likaledes. Berömd för sina ädelstenar (rubiner och safirer) är särskildt trakten kring Schantabun i kustbergen vid gränsen mot Kambodja. Heta källor finnas flerstädes, mest kring den vulkaniska västra fortsättningen, Dong-Phya-Fai ("eldkonungsskogen"), af Pnom-Dang-Rek. Salt fås dels i de norra bergen, dels på saltstäpper i det inre eller genom saliner vid kusterna. Klimat. Växt- och djurvärld. Klimatet får sin prägel af monsunerna. På vintern blåser nordöstmonsunen med allmän torka, på sommaren sydvästmonsunen från Bengaliska viken, med riklig nederbörd. Dess fulla kraft brytes dock af de västra gränsbergen, så att, medan nederbörden i Mergui är 4,5 m., i Moulmain öfver 6 m., är den i Bangkok sällan öfver 1,4 och i Kiangmai omkr. 1 m. Årstemperaturen är i Bangkok 26,7°, växlande mellan 23,8° i dec. och 28,6° i april (extremerna äro 14° och 36,4°). Nordöstmonsunen börjar blåsa i början af nov.; i jan. har den förlorat hälften af sin styrka, och i mars inträda häftiga sydliga och sydvästliga vindar, hvarefter sydvästmonsunen blåser jämnt till sept. Den rika nederbörden samt de sanka slätterna i s. alstra febrar under regntiden, men dessa anses ej så farliga som i Bengalen och på Java. -- Floran är mycket lik Burmas och har mycket gemensamt med den kinesiska, till hvilken öfvergången är nästan omärklig. Kusttrakten karakteriseras af mangroveskogar samt lundar af pandanus, rotang och liknande palmer med långa, böjliga stammar, centraltrakterna af stora risfält, kokos- och arekapalmer och de vanliga tropiska kulturväxterna. I det tempererade inre höglandet förekomma himalayiska och japanska arter: ek, pinusarter, valnöt-, päron- och äppelträd, hallon, vinranka, saxifraga, cichoriacéer, anemone och violacéer; där finnes en mängd värdefulla trädslag: tek, sappan, det välluktande agilla (eng. eagle-wood, Excoecaria agallocha), Hopea, arter af Dipterocarpeæ, Cedrelaceæ och Pterocarpaceæ, Xylia, järnträ m. fl., hvilka dels användas till virke, dels lämna färgämnen och hartser. Här växa också peppar och kardemumma. -- S:s fauna liknar hufvudsakligen Burmas och södra Kinas och är en af de