- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
319-320

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Siam (Sajam)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvit elefant i rödt. -- Landsfärgerna äro hvitt och rödt. -- Om flaggan se pl. till art. Flagga. -- Om landets ordnar se art. Ordnar, sp. 838. Litt.: C. Bock, "Tempel och elefanter" (1885), Holt S. Hallet, "A thousand miles on an elephant in the Shan states" (1890), H. Warington Smyth, "Notes of a journey on the Upper Mehkong, Siam" (1896) och "Five years in Siam" (1898), E. Young, "The kingdom of the yellow robe" (s. å.; 3:e uppl. 1907), J. G. D. Campbell, "S. in the XX:th century" (1902), A. C. Carter, "The kingdom of S." (1904, för världsutställningen i S:t Louis), E. Lunet de Lajonquière, "Le S. et les siamois" (1906), Dilock, prins af S., "Die landwirtschaft in Siam" (1908), A. W. Graham, "Siam. A handbook of practical, commercial, and political information" (1912; med bibliografi) och Vilhelm, hertig af Södermanland, "Där solen lyser. Minnen och anteckningar från en resa i Orienten" (1913). J. F. N. N. G-e. Historia. Siameserna l. tai-folket anses ha framgått ur en folkblandning under den tidigare medeltiden mellan khmer- och lao-lai-stammar, tillhörande den mongoliska rasen. Vid vår tidräknings början uppges S. ha sedan flera årh. lydt under riket Kambodja, hvarifrån siameserna först på 400-talet e. Kr. lära ha frigjort sig. Landet kom sedermera under stark påverkan af indisk kultur, och buddismen uppges ha införts i S. 638 e. Kr. Under påtryckning norrifrån af burmanerna flyttade siameserna under de närmast följande århundradena flera gånger sin hufvudstad söderut, hvarvid de undanträngde karener och lao-stammar uppåt bergstrakterna och gjorde rätt betydande eröfringar på Kambodjas bekostnad. Enligt en inskrift från 1280-talet härskade då konung Rama Kamheng från Mekong till Petschaburi och därifrån utmed Siamesiska viken ned till Ligori (8° 25' n. br.); malajiska annaler omtala, att siameserna framträngt till halföns yttersta spets, innan malajerna (omkr. 1160) grundlade Singapore. På 1300-talet blef Ajudja (Ajuthia) rikets hufvudstad, och där anses den förste verkligt siamesiske konungen öfver hela S., Phra Rama Thibodi, ha residerat. Hans rike sträckte sig bl. a. till Maulmain (i Nedre Burma), Tenasserim och hela Malakkahalfön, kanske äfven till några områden på Java. Framgångsrika härnadståg företogos mot Kambodja, som under 400 års växlande strider förlorade flera provinser och alltmer råkade under siamesiskt inflytande. Under 1400- och 1500-talen anfölls S. gång på gång af burmaner från Pegu. De eröfrade 1555 hufvudstaden Ajudja, men fördrefvos redan 1567 af nationalhjälten Phra Naret, som sedermera företog lyckliga härnadståg mot Kambodja och lao-staterna samt äfven segrande inbröt i Pegu. Under striderna med Pegu hade siameserna fått hjälp af portugisiska äfventyrare, och européernas handel på S. låg på 1500-talet helt i portugisernas händer. På 1600-talet uppträdde holländska köpmän som portugisernas konkurrenter, och jesuitmissionärer började predika kristendomen i landet. En grekisk äfventyrare vid namn Konstantin Faulkon blef 1659 minister hos konung Phra Narai och anordnade utsändandet till S. af en fransk beskickning på 1680-talet, då äfven en siamesisk beskickning i Paris uppvaktade Ludvig XIV. Den franska ambassadens religiösa missionsifver väckte misstankar i S., och efter Phra Narais död utbröto inre strider (1688), som ledde till Faulkons afrättning, förföljelse mot de kristne och afbrott af all förbindelse med Frankrike. På 1700-talet utsattes S. ånyo för farliga anfall från Burma; den burmanske eröfrarkonungen Alompra inbröt 1760 i landet med en stark här, men afled s. å.; hans efterträdare intog efter två års belägring Ajudja (1767) och förstörde staden. Burmanerna förjagades dock redan 1769 af den tappre generalen Phya Takh Sin, af kinesisk härkomst, hvilken därpå hyllades som konung af S. och 1772 grundlade den nya hufvudstaden Bangkok. Hans grymhet stegrades snart till verkligt vansinne, och han blef 1782 besegrad och dödad af en annan kraftig general, Phya Chakkri, den ännu regerande konungaättens stamfader. De närmast följande konungarna voro vanliga orientaliska despoter och afhöllo sig på det hela taget från förbindelser med europeiska stater, ehuru engelsmännen genom flera beskickningar (Crawfurd 1822, Burney 1826 och Brooke 1850) sökte åstadkomma traktatskyddad handel med S. Konung Maha Mongkut (1851--68) var en upplyst och reformifrande man och gynnade anknytningen af handelsförbindelser med västerlandet. Med England, som 1855 sände sir John Bowring på en beskickning till S., afslöts s. å. ett handelsfördrag, enligt hvilket bl. a. ett brittiskt konsulat upprättades i Bangkok. Sedan följde handelsfördrag äfven med Frankrike (1856), Preussen (1862) och Österrike-Ungern (1868). S:s öppnande för den västerländska kulturen och dess omskapande till en i många afseenden modern stat skedde under Mongkuts son och efterträdare, Phra Paramendr Maha Chulalongkorn (1868--1910). Denne (f. 20 nov. 1853 i Bangkok, d. där 22 okt. 1910) hade redan under uppväxtåren, trots sin för siamesiska prinsar traditionella klosteruppfostran, genom engelska lärare fått kännedom om och intresse för europeisk kultur, och dessa intryck stärktes under den resa han 1872, omedelbart före sin myndighetsförklaring, företog till Indien och Java. Han afstod genast vid sitt regeringstillträde från att utkräfva gamla underdånighetsceremonier af sina undersåtar, proklamerade religionsfrihet och påbjöd förberedelser för slafveriets afskaffande. Reformarbetet fortgick sedan oafbrutet under hela hans regeringstid. Skolor och sjukhus, post och telegraf inrättades efter europeiskt mönster, västerländska kapitalister fingo koncession att anlägga järnvägar. Armén och flottan fingo modern organisation och utrustning, och 1903 infördes -- med vissa undantag -- allmän värnplikt. Om reformarbetets öfriga former se sp. 317--318. Chulalongkorn lät flera af sina söner och andra prinsar uppfostras i Europa (ett par i Danmark, med hvilket land S. genom Dansk Östasiatisk Kompagni och konungens mångårige generaladjutant amiral Richelieu, den siamesiska flottans danskfödde nyskapare, hade lifliga ekonomiska förbindelser) samt företog själf rundresor i Europa 1897, hvarvid han besökte äfven Stockholm, och 1907. Med Frankrike och England förekommo tidtals rätt allvarliga gränstvister. Med åberopande af Annams och Kambodjas gamla rättigheter gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 31 16:56:13 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfce/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free