Frankrike 1893 anspråk på hela vänstra stranden af Mekong och en strandremsa på den högra, och genomdref medelst en blockad af Menamfloden sina kraf i fördraget af 3 okt. s. å. England och Frankrike, som länge täflat om inflytandet i S., afslöto 15 jan. 1896 ett fördrag, enligt hvilket de garanterade S:s integritet och ömsesidigt af sade sig alla företrädesrättigheter (samt äfven rätten att på egen hand intervenera) i Menambäckenet; samtidigt förklarades landet väster därom tillhöra Englands och landet österut tillhöra Frankrikes intressesfär. S. fick på detta sätt en om Afganistan påminnande buffertstatsställning, hvilken jämte siamesiska regeringens förmåga att inom landet strängt upprätthålla ordningen hittills tryggat landets oberoende af dess mäktiga grannar. Gång på gång har S. emellertid med dem nödgats afsluta ogynnsamma gränsregleringsfördrag (så t. ex. med Frankrike 1907 och med England 1909). Chulalongkorns son och efterträdare, Maha Vajiravudh, f. 1 jan. 1881, har sedan sin tronbestigning 1910 fört en fredlig och upplyst regering i faderns anda. Litt.: Förutom sp. 319 omnämnd litteratur märkas Crawfurds (2 bd, 1830) och Bowrings relationer om sina ambassader till S., E. M. Satow, "Essay towards a bibliography of S." (i "Journal of the Straits branch of Royal asiatic society" 1886-87), och L. Fournereaux, "Le S. ancien. Archéologie, épigraphie, géographie", I-II (1896, 1908). V.S-g. Siamangen, zool. Se Hylobatidæ, sp. 1487. Siam-bensoe (Resina Benzoës), farm. Se Bensoe och Bensoe-syra. Siames, invånare i landet Siam. -- Siamesisk, som hör till eller härrör från Siarn. Siamesiska kronorden. Se Ordnar (Siam), sp. 838. Siamesiska språket bildar tills, med språken lao, ahom, shan, khamti m fl. de s. k. taispråken, hvilka å sin sida tills, med kareniska och kinesiska språken utgöra den siamo-kinesiska grenen af den indokinesiska språkstammen, hvars andra hufvudgren utgöres af de tibeto-burmanska språken. Som alla indokinesiska språk är siamesiskan monosyllabisk. Monosyllabismen, egenheten att hvarje grundord består af blott eu stafvelse, begränsar starkt möjligheten af Ijudvariation. Konsonant- och vokalsystemet skulle visserligen, att döma af den från Indien öfver Kambodja inlånade skriften, som omfattar ett 40-tal konsonanttecken och ett 30-tal vokaltecken, vara ovanligt rikhaltigt, men i verkligheten är det betydligt enklare. Följden är, att antalet likljudande ord (t. ex. sv. "led" = grind, otreflig, preteritum af lida, imperat. af leda o. s. v.) blir abnormt stort. Detta förhållande motverkas af den musikaliska accenten. Denna, ett utmärkande drag för alla indokinesiska språk, innebär, att hvarje grundord uttalas med en bestämd melodi (jfr i svenskan "giftet", drogen, med "giftet", äktenskapet). Siamesiskan eger 5 olika musikaliska accenter. Af de monosyllabiska grundorden bildas, liksom i kinesiskan, i största utsträckning sammansatta ord, t. ex. nam-ta (vatten-öga) tår, me-nam (moder-vatten) flod. Till sin struktur är siamesiskan liksom kinesiskan isolerande, hvilket betyder, att språket i stor utsträckning reder sig utan böjningar, vare sig yttre (t. ex. jag tala-r) eller inre (t. ex. man : män) för att markera olika grammatiska kategorier. Nominativ och ackusativ uttryckas genom ställning före och efter det ord, som fungerar som verb, pluralis, dativ, tempora etc. få ofta intet särskildt grammatiskt uttryck, utan suppleras ur sammanhanget. Ehuru sålunda i väsentliga drag öfverensstämmande med sin främsta släkting inom den siamo-kinesiska grenen, kinesiskan, skiljer sig siamesiskan från denna i flera viktiga afseenden, främst i fråga om den historiska ljudutvecklingen. De två språken ha divergerat så starkt, att man endast i ett fåtal fall hittills kunnat identifiera siamesiska och kinesiska ord och uppvisa deras gemensamma rot. Det siamesiska ordförrådet är starkt rekryteradt ur det indiska palispråket, som i Siam är religionsspråk. -- Siamesiska litteraturen omfattar såväl rikhaltig poesi på varierande versmått som prosa, främst stora samlingar af historiska och mytologiska fabler, mest af indiskt ursprung, vidare en omfångsrik laglitteratur och slutligen något historia. Källor. Grammatik: Pallegoix, "Grammatica linguæ thai" (1850), L. Ewald, "Grammatik der Tai oder siamesischen sprache" (1881), Fr. Müller, "Grundriss der sprachwissenschaft" (bd II, afd. 2, s. 367-388, 1882) och "Das lautsystem der siamesischen sprache" (i "Wiener zeitschrift für die kunde des Morgenlandes" VII, 1893, s. 71-76), A. Conrady, "Eine indo-chinesische causativ-denominativbildung" (1896), Frankfurter, "Elements of Siamese grammar" (19CO), E. Lorgeou, "Grammaire siamoise" (1902), och H. Maspero, "Contribution å l'étude du système phonétique des langues thai" (i "Bulletin de l'École française d'Extrême-Orient", 1911). Ordböcker: Pallegoix, "Dictionarium linguæ thai" (1854), och B. O. Cartwright, "A siamese-english dictionary" (1907). Läroböcker: J. Wershoven, "Lehr- und lesebuch der siamesischen sprache und deutsch-siamesisches wörterbuch" (1892), och B. O. Cartwright, "An elementary handbook of the siamese language" (1906). För bibliografiska uppgifter se vidare H. Cordier, "Bibliotheca indo-sinica" (1912-13). B.Kgn. Siamesiska tvillingarna. Se Tvilling. Siamfaser, bot. Se Caryota. Siamkardemumma, bot. Se Amomum. Siamkatten, zool. Se Huskatten. Siamviken, en stor vik, bildad af Sydkinesiska hafvet på Bortre Indiens södra kust, begränsas i v. af den till Siam hörande östra kusten af halfön Malakka, i n. och n. ö. likaledes af Siarn samt i s. ö. af Kambodja och Kochinkina. (J. F. N.) Siang-tan, stad. Se Hsiang-tan. Siantan. Se Anamba. Siarczynski [-tjy'njski], Franciszek, polsk historieskrifvare, f. 1758, d. 1829, tillhörde Piaristorden och blef sedan direktör för Ossolinskibiblioteket i Lemberg. Han författade en värdefull Geografia (3 dlr, 1790-94) och en omfångsrik historia om Sigismund Vasa, Obraz wieku panowania Zygmunta III (4 dlr, tr. 1828, 1843 -58). A-d J. Siarö, bebodd ö i Stockholms norra skärgård,