ämne i Marburg 1829 och i Göttingen. Som obstetriker stod S. på en förgången tids ståndpunkt; han förmådde därför icke följa med den moderna medicinens väldiga framsteg och kunde icke tillegna sig dem. Men tack vare en mycket betydande klassisk bildning förvärfvade han sig genom arbetet Versuch einer geschichte der geburtshülfe (2 bd, 1839, 1845) icke desto mindre ett bestående hedersrum inom sin vetenskap. -- 8. Karl Theodor Ernst von S., den föregåendes broder,

f. 16 febr. 1804 i Würzburg, d. 7 april 1885 i München, med. doktor 1828, var under flera år direktor för barnmorskeanstalten i Danzig, men idkade samtidigt med stor framgång zoologiska studier och utnämndes till professor i zoologi 1840 i Erlangen och 1845 i Freiburg i Baden samt blef professor i fysiologi 1850 i Breslau och 1853 i München. S. var en af sin tids utmärktaste zoologer och riktade vårt vetande om de lägre djurens anatomi och fysiologi med epokgörande upptäckter. Hans märkligaste förtjänster äro uppställandet af djurtypen «Protozoa» (urdjur) samt hans iakttagelser öfver parthenogenesis och öfver generationsväxlingen (se Fortplantning). Som en betydelsefull insats i den zoologiska vetenskapens utveckling förtjänar ock framhållas, att S. tills, med Kölliker (se d. o.) 1849 uppsatte «Zeitschrift für wissenschaftliche zoologie». Som i prospekten framhålles och valet af tidskriftens namn antyder, skulle densamma i motsats till den artbeskrifvande och faunistiska riktningen inom zoologien i första rummet afse de morfologiska, histologiska och embryologiska disciplinerna -- ett program, som på den tiden betecknade ett stort framsteg och som gjort tidskriften till en af de allra viktigaste på det zoologiska området. S:s många (197) publikationer äro införda i nämnda tidskrift, i «Archiv für naturgeschichte» o. s. v.; dessutom märkes Lehrbuch der vergleichenden anatomie der wirbellosen thiere (1848). S. blef 1856 led. af sv. Vet. akad. 1-5, 7. R. T-dt. 6. C. Lmn. 8. L-e. Siebs [sibs], Theodor, tysk germanist, f. 26 aug. 1862 i Breslau, professor där i tyska språket och litteraturen samt direktor för det akademiska institutet för kyrkomusik, har utvecklat rik och betydande filologisk verksamhet, som omfattar bl. a. ett stort antal arbeten om det frisiska språket (Zur geschichte der englisch-friesischen sprache, I, 1889; Geschichte der friesischen sprache und literatur, 1890. i Pauls «Grundriss»; Geschichte der friesischen sprache, 1895, 2:a uppl. 1900; Geschichte der friesischen literatur, 1902) och normaliseringen af det tyska riksspråksuttalet (Deutsche bühnenaussprache, 1898, 13:e uppl. 1914; Grundzüge der bühnenaussprache, 1900, 4:e uppl. 1908), Flurnamen (1895), Helgoland und seine sprache (1908) och Felix Dahn und Josef Scheffel (1914). Siecin [jje'tsin], grefve af. Se Krasicki, I. Siècle [siä'kl], Le (Århundradet), fransk daglig tidning, uppsatt 1836, hade sin blomstringstid under Andra kejsardömet (1852-70). Siedlce [ʃje'dltse; ry. Sjedlets]. 1. F. d. rysk-polskt guvernement, 1913 uppdeladt på guv. Lublin, Lomza och Cholm. -- 2. F. d. hufvudstad i nämnda guv., vid Brest-Litovskibanan. 23,714 inv. (1897), öfver hälften judar. Katolsk biskop. Staden har ett stort, af släkten Oginski uppfördt slott, men är för öfrigt obetydlig. Handel med hvete. Under Världskriget intogs S. af de förbundne under prins Leopold af Bajern 12 aug. 1915. Sieg [ṡīg], biflod till Rhen (fr. h.), rinner upp vid Ederkopf i Rothaargebirge i Westfalen, flyter i västlig hufvudriktning och faller nedanför Bonn ut i Rhen. Längd 131 km. Floddalens öfre del är bekant för naturskönhet och rikedom på malmer och är en af hufvudorterna för tyskt bergsbruk (särskildt silfver-, koppar- och järnmalm). (J. F. N.) Siegburg [ṡīg-], kretsstad i preussiska reg.-omr. Köln, vid floden Sieg och flera järnvägslinjer. 17,280 inv. (1910). Gymnasium, katolskt folkskollärarseminarium. Kungligt gevärsfaktori och ammunitionsfabrik, kattuntryckeri, järngjuteri, tillverkning af maskiner, cigarrer, borstar, stenkärl, stora kvarnar m. m. Dess lerkärl (krus) voro vida berömda på 1400- och 1500-talen och äro nu mycket eftersökta. Ett af ärkebiskop Hanno II där 1060 upprättadt benediktinkloster är numera förvandladt till tukthus. S. intogs i okt. 1632 af svenskarna under Baudissin, och därefter förstärktes dess befästningar. (J. F. N.) L. W:son M. Siegel [sig-], Heinrich, tysk-österrikisk rättslärd, f. 13 april 1830 i Ladenburg (Baden), d. 4 juni 1899 i Wien, blef 1853 docent i Giessen samt 1857 e. o. och 1862 ord. professor i Wien. Hans omfattande, högt ansedda författarskap faller till öfvervägande delen inom den tyska rättshistoriens område; särskildt känd är hans Deutsche rechtsgeschichte (1886; 3:e uppl. 1895). Led. af vet. akad. i Wien sedan 1862, offentliggjorde han i densammas «Sitzungsberichte» ett flertal rättshistoriska forskningsresultat. Han var äfven verksam som utgifvare af äldre österrikiska rättskällor («weisthümer»). En civilrättslig afh. Das versprechen als verpflichtungsgrund im heutigen recht (1873) har tillvunnit sig mycken uppmärksamhet. 1891 blef S. led. af österrikiska herrehuset. C. G. Bj. Siegen [sīgen], kretsstad i preussiska reg.-omr. Arnsberg (Westfalen), kretsen Siegen (ett familjen Nassau-Oranien 1255--1815 tillhörigt furstendöme), vid floden Sieg och två järnbanor. 27,416 inv. (1910). Realgymnasium, bergsskola, fackskola för järn- och stålindustri m. fl. fackskolor. Stor järnindustri. S. är medelpunkt i ett rikt bergsdistrikt. (J. F. N.) Siegen fslgen], Ludwig von. Se Mezzotintogravyren. Siegena [sig-], astron., en af småplaneterna. Siegesbeck [sig-], Johann Georg, tyskfödd botanist, f. 1686 nära Magdeburg, d. 1755 som akademiker i Petersburg, blef beryktad genom sin mot Linnés sexualsystem riktade bok Botanosophiæ verioris brevis sciagraphia ... accedit ... epicrisis in cl. Linnæi nuperrime evulgatum systema plantarum sexuale (1737), hvari han söker förneka