441 Signalaf delning-Signatur 442 och järnvägsfordon. Signalmedlen äro att hänföra antingen till s. k. fasta signalinrättningar eller signalredskap. Fasta signalinrättningar äro a) semafor, som består af en mast, å hvars öfre del äro anbragta en eller flera tvärs för banan rörliga vingar, målade röda eller röda och hvita på den sida, med hvilken signal ges, och hvita på den andra sidan, samt (för nattsignalering) ett lika stort antal lyktor, åt hvilkas ljus kan ges rödt och grönt sken; b) s k i f s i g n a l, som består af en mast, hvarå är anbragt en plåt sålunda, att plåten kan vändas tvärs för eller längs med banan. Plåten är målad röd på den sida, med hvilken signal ges, och hvit på den andra sidan. I förbindelse med plåten är anbragt en lykta, som kan visa rödt och grönt sken. Semaforer och skifsignaler benämnas hufvudsignaler, då de användas för öppen linje och tågvägar å station, men manöversignaler , då de användas för andra spår. Hufvudsignal för signalering till tåg vid infart å station benämnes infartssignal och för signalering till tåg vid utfart från station utfartssignal; c) försignal, som står i förbindelse med de båda förra och manövreras samtidigt med dessa, har till uppgift att varsko lokomotivföraren, om en längre fram stående semafor eller skifsignal visar "stopp" eller "kör". Om distanspåle se detta ord. - Signalredskap kunna vara: signal-flaggor (gröna och röda), signalgifvarens armar, lyktor (med hvita, gröna och röda sken), signal-taflor (af olika form och färg), signalskärmar (olika betecknade), knalldosor (som läggas på skenorna och explodera, då ett järnvägsfordons hjul passerar däröfver), signalpipor, signalhorn eller hvisslor på lokomotiv. H. L. D. Om andra slag af signaler se Brand-väsende, sp. 1484-85, Certralstation, sp. 1457 (rörande telefonsignaler), Elektrisk ringledning, Kl o c k a. O p tisk telegraf, Telegrafering och Tidssignal. Signalafdelning, krigsv., kallas i svenska armén den för elektriska meddelandens öfverbringande afsedda afdelning, som skall finnas vid hvarje regemente af alla truppslag. Afdelningen utgöres af l officer, signalofficer, och 16 man (vid kavalleriet och artilleriet beridna), indelade i fyra signalpatruller. Hvarje afdelning medför fyra eller flera lätta telefonapparater, vanlig ledningstråd, isolerad tråd, heliografer, signalapparater, signal- och semaforflaggor m. m. C. Ö. N. Signalapparat, inrättning, medelst hvilken signaler af ges (se Signal). Signalbok. Se Signal, sp. 435. Signalbref (Sejnbref), sjöv. Se Signal, sp 435. Signalcode (Signalkod). Se Signal, sp. 435. Signalement 1. Signalem a'n g [sin,-; se Signal], noggrann beskrifning på en persons yttre (t. ex. i ett utfärdadt pass) 1. angifvande af de tecken, hvarpå t. ex. en brottsling kan igenkännas. Signalera (se Signal), göra meddelanden genom of verenskomna tecken, utbyta signaler. - Subst, signalering. Signalfejden, i Norge och Danmark beteckning för den strid Bj. Björnson 1872 framkallade i hela Norden genom sitt upprop att "ändra signalerna" i förhållande till Tyskland, som enligt hans mening borde vara den ledande staten i ett pangermanskt förbund. Björnsons svängning - under fransk-tyska kriget hade han varit starkt franskvänlig - väckte förbittring och fick den mest afgörande betydelse för hans egen andliga utveckling (jfr Björnson l, sp. 591). Till tanken på en sammanslutning mellan alla germanska folk återkom han dock ofta. Men då tyska kejsarriket fortfor att vara en militär- och polisstat, ansåg han under sina sista år, att den engelsk-amerikanska folkgruppen måste ha ledningen inom förbundet. - Se B. Knudsen, "Signalfejden" (i "Björnson-studier", I-VII, utg. af G. Gran, 1911), P. Augustinus, "Signalfejden. Björnson og Danmark omkring 1870" (1914), och P. A. Rosenberg, "Bj. Björnson" (i samlingen "Folkets förere", 1915). K. V. H. Signalflagg, flagg, hvarmed ges signal (se d. o.). Signalhorn. Se Signal, sp. 438 och 441. Signalinrättningar. Se Signal, sp. 441. Signali st, signalgifvare, särskildt hornblåsare. Signaljournal [-jur-], sjöv., journal, i hvilken införas alla signaler (med undantag af hornsignaler, signaler med skepparpipa o. d.), som ges å eller till det fartyg, ombord på hvilket den föres. Koncept till journalen benämnes signalkladd. H- W-1. Signalkladd. Se Signaljournal. Signalklaff. Se Telefon och Telegrafering. Signalklocka. Se Klocka och Signal, sp. 437_438. Signalkod. Se Signal, sp. 435. Signallampa. Se Telefon och Telegrafering. Signallinjerelä. Se Centralstation 3, sp. 1456. Signallod, sjöv., släplod med signalapparat (ringklocka), som verkar automatiskt, när lodet berör hafsbottnen. Det är konstrueradt af ingenjör S. Sjöstrand och tillverkas vid fabrik i Sundbyberg. Jfr Lödning. H. W-l. Signalman, sjöv. Se Flaggdragare. Signalmatros, sjöv., manskap, tillhörande yrkesgrenen signalmatros af däcksafdelningen inom flottans sjömanskår (se d. o.) äfvensom af däcksafdelningen af flottans värnpliktige. H- W-1. Signalofficer. 1. Krigsv. Se Signalafdelning. - 2. Sjöv. Officer (navigeringsofficeren), som å flottans fartyg of vervakar, att den optiska signalmaterielen ständigt är klar till användning. H. W-l. Signalpatrull. Se Signalafdelning. Signa|redskap. Se Signal, sp. 441. Signalskott. Se Signal, sp. 438. Signalstyrman, sjöv., underofficerskorpral, tillhörande yrkesgrenen signalmatros inom flottans sjömanskår (se d. o.). 'H. W-l. Signaltangent. Se Telegrafering. Signatur [sin,-; lat. signatura,, af signäre, beteckna], beteckning; påskrift (t. ex. på apoteks-flaskor, se därom Recept); namnteckning; författar- eller konstnärsmärke, bestående af en namnförkortning, namninitialer e. d. (jfr Pseudonym och se Fr. Braune, "Anteckningar om abbre-viationssignaturer i svensk literatur", 1893); boktr., dels tryckarks ordningssiffra (arksignatur,