447 Signoria-Sigrid 448 perspektiv, hör detta verk till dess upphofsmans bästa. 1482-83 målade S. en af freskerna i Six-tinska kapellet: Moses sista dagar, enligt det fastställda programmet upptagande flera inom samma ram hopförda handlingsmoment. 1497-98 målade han, i korsgången till klostret Montoliveto, åtta Scener ur S. Benedictus' lif samt, i Pandolfo Pe-truccis palats i Siena, en följd af väggmålningar med antika ämnen (nu dels i Sienas galleri, dels i England). Omedelbart därpå kallades han till Orvieto och utförde där i domkyrkans madonnakapell sitt allra mest betydande verk (1499- 1504). Fra Giovanni da Fiesole hade kring midten af 1400-talet börjat måla hvalfvet (Kristus som världsdomare med änglar och profeter); S. tillade i de återstående hvalffälten Maria med apostlarna, Yttersta domens ängla med marterredskap och basuner, martyrer och patriarker, allt storartade figurer. Därtill kom i de nedanför hvalfvet liggande sex stora väggfälten en cykel, framställande De yttersta tingen, som utmärkes för utomordentlig kraft och dramatiskt lif samt för outtömlig rikedom på nya motiv i skildringen af den nakna Fig. 2. Från L. Signorellis freskomålning De yttersta tingen: grupp ur De saligas mottagande. människokroppen (se fig. 2). Flera enskildheter (Gharon i båten och en kvinna, som på ryggen af en afgrundsande störtar ned i helvetesgapet) upptog Michelangelo i sin "Yttersta dom". I en af bilderna, Antikrists predikan, där mästaren ställt sig själf och Fiesole i förgrunden som åskådare, nådde ungrenässansens energiska sträfvan efter allsidig kännedom om människokroppens form sin höjdpunkt. Sedan Michelangelo och Rafael inledt ett nytt skede inom konstens historia, drog S. sig tillbaka till Cortona. Han skildras som en nobel, älskvärd och fint bildad man. Han hade flera medhjälpare och efterföljare, men var för egendomlig för att kunna bilda skola. En Helig familj i Stockholms högskolas samling synes vara ett verk af S. - Monogr. af R. Vischer (1879), Maud Cruttwell (1899) och Mancini (1903). S:s teckningar till Dantes "Divina commedia" utgåfvos af Kraus (1892). C. K. N. (G-g^N.) Signoria [sinjårla], it. (af signore, herre), härlighet (i tilltal, t. ex. vostra s., "ers härlighet"); medeltida regeringskollegium i Venezia (se d. o., Författning och förvaltning). Signum, plur. signa (lat., tecken), hos romarna ett namn på fälttecken (se d. o.); /arm., påskrift å medicin (äfven signetur, se Recept); tecken, åsätt ett föremål eller vissa papper för att beteckna dem som egande en viss bestämmelse; under medeltiden äfven officiell benämning på kyrkklockor (se Klocka, sp. 314). Jfr Skylt. Signy, nord. myt. 1. Dotter af konung Sigar. Se Hagbard och Signy. - 2. Dotter af Volsung och syster till Sigmund, med hvilken hon aflade sonen Sinfjotle. Hon tvangs att äkta konung Siggeir, och då denne genom svek dödat hennes fader och alla hennes bröder, utom Sigmund, rufvade hon på hämnd. Med tillhjälp af Sigmund och Sinfjotle lyckades hon utföra sin plan; Siggeir blef öfverfallen och innebränd; men sedan hämnden var utkräfd, följde Signy sin make frivilligt i döden. - Namnet Signy är i yngre skrifter vanligen förändradt till Siffne. 1-2. Th. W.* Sigönius, G a ro lus (it. Carolo Sigonio), italiensk humanist, f. omkr. 1523 i Modena, d. 1584, intog lärostolen i klassisk litteratur vid universitetet 1546 i Venezia, 1560 i Padua och 1563 i Bologna. Bland hans på god latin affattade skrifter märkas Commentarii in fastos et triumphos romanorum consulares (1555), Historias de occidentali imperio (1579), Historice de regno Italice (1613) m. fl. Stor uppmärksamhet ådrog sig en litterär mystifikation, som han tillät sig, då han i Ciceros namn utgaf Consolatio super Tullice filice obitu (1583) och med densamma bedrog äfven lärda kännare. Hans skrifter utgåfvos af Argelatus (6 bd, 1732-37). Litt.: Krebs, "C. Sigönius" (1840), Franciosi, "Della vita e delle opere di C. S." (2:a uppl. 1872). (J-C.) Sigourney [si'g9ni], Lydia, född Huntley, nordamerikansk författarinna, f. 1791, d. 1865, var gift med en köpman i Hartford, skref mängder af smärre tidningsbidrag och ett femtiotal böcker: Moral pieces in prose and ver se (1815), Traits of the aborigines of America (1822), Sketch of Connecticut förty years since (1824), Pocahontas, Lays of the heart m. fl. Hennes diktning, moralisk och sentimental till sin hufvudstämning, har ett visst värde som tidsskildring. Sigrdrifumål, en dikt i Sämunds Edda om val-kyrjan Sigrdrifva, som till straff för olydnad af Oden stungits med sömntörne och sofver på Hindarfjäll, men väckes af Sigurd Fafnesbane (se d. o.), hvilken hon ger många goda råd. Om olika slag af runor handla åtskilliga strofer, som antagas senare inskjutna. Sigrdrifumål anses diktad på 900-talet. B-e. Sigrdrifva (S e g e r d r i f v a), valkyrja. Se Sigrdrifumål. Sigrid, fornnordiskt namn, är en sammansättning, hvars första led är isl. sigr, "seger", och hvars andra urspr, är en afledning af stammen i isl. adj. /n'Ör, "vacker". B-e. Sigrid, dotter af Erik XIV och Karin Måns-