507 Silicider-Siljan 508 Siliclder (af lat. si'lex, kisel), kem., föreningar af kisel ined en metall eller med vissa metalloider, ha blifvit undersökta i synnerhet af franske kemisten Moissan (se denne). Tekniskt viktig är järnsilicid 1. k i sel j är n (se d o.). Till silicidema kan räknas äfven kisel karbid 1. k o l s i l i c i d (se C a r b o r u n d u m). K. A. V-g. Älfkungen Oberon spelar för en förälskad skogsnymf, silhuett ur Konewkas bilder till Shaksperes "En midsommarnattsdröm". (Till art. Silhuett, sp. 506.) Sili'cium, lat. Se Kisel. Siliciumkarbid. Se Carborundum. Silicoflagelläter, bot. Se Flå ge l la t a, sp. 522 och fig. 6. Siliculosae, bot. Se Cruciferae, sp. 916. Silikät (af lat. si'lex, flinta, kiselsten), kem., salt af k i se l sy ra (se d. o.). Silikätmålning. Se Väggmålning. Silinger. Se Vandaler. Siliqua, lat., bot. Se Skida. Sl'liqua dll'lcis, johannesbröd. Se C e r a t o n i a. Siliquse hirsutae, frukterna af Mucuna pruriens. Se Mucuna. Siliquösse, bot. Se C r u c i f e r ae. Silistria (bulg. Sili'stra), stad i Rumänien, hufvudstad i det af Bulgarien 1913 afträdda länet (județ) S. s. om Dobrudscha, på Donaus södra strand, vid ett viktigt öfvergångsställe. 11,646 inv. (1910). Kvarn- och klädesindustri samt vinodling. Staden, forntidens Durostorum, hvilket namn fortlefver i ärkebiskopstiteln (ärkebiskopen af Dorostol), var en af de viktigaste i Nedre Mesien; den försvarades 893 af bulgariske tsaren Simeon mot ungrare och greker, men togs 967 af ryske fursten Svjatoslav, som bysantinske kejsaren Nikeforos Fokas kallat till hjälp. 971 uppgaf han efter hjältemodigt försvar staden till bysantinerna, som under tiden blifvit hans fiender. 1388 togs den af turkiske storvesiren Ali pascha. Några år senare synes den ha tillhört valakiske fursten Mircea, men efter hans nederlag genom Muhammed I 1416 föll den slutligen i turkarnas händer. 1810 gaf den sig åt ryssarna under Kamenskij, som förstörde dess fästningsverk, men dessa återuppbyggdes af utländska ingenjörer, så att de 1828--29 kunde erbjuda ryssarna ett allvarligt motstånd. S. hade då 24,000 inv., men 1837 endast 4,000. Det innehades 1829--36 af ryssarna som pant för betalning af krigsskadeståndet. 1854 försvarades det framgångsrikt af turkiske befälhafvaren Grach mot ryssarna under Paskievitj, sedan dess försvarsverk förstärkts genom forten Medjid-tabia (byggdt af engelska ingenjörer) och Arab-tabia, inneslöts 1877 åter af ryssarna och utrymdes vid fredsslutet af turkarna samt afträddes genom Berlinfördraget 1878 till Bulgarien, hvarefter fästningsverken (bastionerad enceinte och detacherade verk) enl. samma fördrag förstördes. De iståndsattes dock delvis i början af 1900-talet. Enceinten (6 land- och 4 flodfronter) fortfor att förfalla, och de 2 små strandverken Liman- och Cingel-tabia hade förlorat all betydelse. Af den inre fortlinjens 7 verk hade bulgarerna iståndsatt det viktigaste, Medjid-tabia; af den yttre linjens 5 verk låg emellertid det viktiga Arab-tabia inom rumänska gränsen. När det blef tydligt, att bulgarernas framgångar under första Balkankriget 1912 skulle tillföra dem betydliga landvinningar, uppgjordes i Petersburg i början af 1913, att Rumänien skulle erhålla S. Rumänien ville emellertid ha äfven en 50--60 km. bred landremsa ut till Svarta hafvet; och då Bulgarien ej gick in härpå, marscherade rumänerna in i detta land. 11 juli utrymde bulgarerna utan strid S., som genast besattes af rumänerna, och i det den 10 aug. undertecknade fredsfördraget tillerkändes dessa bl. a. äfven fästningen S. Sedan dess ha rumänerna visserligen något moderniserat S:s fortgördel, men detta oaktadt eröfrades fästningen 10 sept. 1916 med lätthet af tysk-bulgariska trupper. Wbg. L. W:son M. Silius ItaMicus, Tiberius Catius, romersk skald, f. omkr. 25 e. Kr., var konsul under Nero, senare ståthållare i Asien och tillbragte sina sista år på sina landställen i Kampanien; på grund af en obotlig sjukdom valde han frivillig hungersdöd 101. Se Plin., Ep. 3, 7. Hans epos Punica (i 17 böcker) om 2:a puniska kriget med Vergilius som mönster röjer retorisk bildning, men föga poetisk talang. - Ett sammandrag på 1,070 hexametrar af Homeros' Iliad, den s. k. Homerus latinus (eller Ilias latina), hvarur medeltiden hämtade hela sitt vetande om Homeros, har ansetts vara ett tidigare arbete af S. (enligt en Wienhandskrift heter förf. Baebius Italicus). - Om S:s språk se A. T. Lindblom, "In Silii Italici Punica qusestiones" (Uppsala, 1906). H. Sgn. Siljan, den sjätte i ordningen af Sveriges stora insjöar, ligger ungefär i midten af landskapet Dalarna ("Dalarnas öga") samt begränsas af socknarna Mora, Rättvik, Leksand, Siljansnäs och Sollerö. Med en areal af 286 kvkm. har den en längd, från Mora kyrkby till Leksands, af omkr. 36 km. och en bredd, från Rättviks kyrka till västra stranden, af 24,5 km. I ö. och s. ö. utlöpa två betydande vikar, Rättviken och Österviken; i s. märkas Limå- och Olsnäsvikarna. Sjöns höjd öfver hafvet uppgår till 165 à 170 m. Öarna äro få och obetydliga, med undantag af Sollerön (2,047 har), som, belägen i sjöns norra del, skiljes från Mora sockens fastland genom ett 120 m. bredt sund, öfver hvilket en bro är byggd. S:s förnämsta tillflöde och aflopp är Östra Dalälfven, som, efter