Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Siljan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Siljansnäs, socken i Kopparbergs län,
Leksands tingslag. 33,430 har. 2,810
inv. (1915). S. utgör ett pastorat i
Västerås stift, Leksands kontrakt.
Siljekrona, fjäll. Se Ceciliekrone.
Siljeström, Per Adam, lärare,
vetenskapsman, politiker, f. 24 dec. 1815 i Åby socken
af Kalmar län, d. 19 febr. 1892 i Stockholm, blef
student i Uppsala 1832 och filos. doktor 1836. 1838
medföljde han den vetenskapliga nordpolsexpedition,
som då företogs under fransmannen Paul Gaimards
ledning. Denna expedition öfvervintrade i Bosekop, vid
Alten, och S. deltog därunder i de meteorologiska och
magnetiska observationer, för hvilka redogörelser
lämnades dels i "Voyages de la commission
scientifique du Nord" (1843–49), dels i Vet. akad:s
handl. för 1841. Under sin hemfärd genom Norge företog
S. "Observation öfver rullstensräfflornas riktning"
i detta land (Vet. akad:s handl. 1842). 1839-44 var
han lärare vid Ebersteinska skolan i Norrköping,
1844–47 docent i experimentell fysik vid Uppsala
universitet samt lärare vid Nya elementarskolan i
Stockholm. 1847–49 thamisk lektor vid Vet. akad. och
1856-62 rektor vid Nya elementarskolan, hvarjämte han
1861 och 1862 var led. af direktionen öfver Seminarium
för bildande af lärarinnor, i hvilken läroanstalt
han tillika föreläste pedagogik. Sistnämnda år
utsågs han till folkskolinspektör i Stockholm,
men nödgades s. å. af hälsoskäl afsäga sig både
denna och sina öfriga befattningar äfvensom den
plats i borgarståndet, hvilken s. å. genom högsta
röstantalet blifvit honom anförtrodd af hufvudstadens
valmän. Sedermera var dock S. led. af Andra kammaren
1867–69, för Södertörns domsaga, och 1885–87 (äfven
sistnämnda års majriksdag), för Stockholm, samt
valdes jämväl för valperioden 1888–90, då likväl
hela Stockholmsvalet blef upphäfdt. 1866, 1867 och
1887 var han medlem af konstitutionsutskottet. Inom
riksdagen arbetade S. kraftigt för humanitära
och politiska framsteg. Särskildt bör påminnas om
hans reformsträfvanden i fråga om undervisning,
samvetsfrihet och medicinsk frihet. En af honom i 1887
års konstitutionsutskott afgifven reservation anses
ha föranledt regeringen att framlägga den bekanta
"Blå boken" i norska frågan.
I främsta rummet var S:s verksamma lefnad egnad åt
undervisningens och upplysningens främjande. I detta
afseende betraktades han länge och med rätta som en af
vårt lands stormän. Under utöfning af lärarverksamhet
på många och vidt skilda områden – i enskilda
familjer, vid ett gammalt gymnasium, vid universitet,
i Nya elementarskolan, i Högre lärarinneseminarium och
i en enskild läroanstalt för fruntimmer, äfvensom i
söndags- och aftonskolor för arbetare –, vidare som
rektor, direktions- och skolrådsledamot, examinator
i en militärskola, offentlig föreläsare o. s. v.
inhöstade S. troligen i vidsträcktare mån än någon
annan då lefvande svensk erfarenhet om, hvad som
rör de praktiska delarna af undervisningen. Under
allt detta arbetade han, ända sedan början af
1840-talet, genom skrifter och muntliga föredrag
för den offentliga undervisningens förbättrande
i enlighet med de grundsatser, hvilka omkr. 1840
började göra sig gällande i Sverige och som
f. ö. räknade K. J. L. Almquist, O. E. L. Dahm,
A. Fryxell, J. A. Hazelius, J. P. Lefrén,
P. E. Svedbom m. fl. som målsmän. För sin del ifrade
S. särskildt för ämnesläsning, fri flyttning,
ökad tid åt modersmålet, de främmande lefvande
språken och naturvetenskaperna, lämpligare metoder
o. s. v. Vidkommande anordningen af den offentliga
undervisningen yrkade han åtskilliga genomgående
omdaningar, t. ex. att folkskolan skulle ombildas
till en för barn ur alla samhällsklasser gemensam
bottenskola ("kommunalskola"), med uteslutande svenska
läroämnen, samt ställas under kommunalstämmornas och
landstingens vård, äfvensom att seminarierna skulle
erhålla särskilda styrelser i st. f. att lyda under
domkapitlen. Hans grundåsikt i fråga om uppfostran
var, att individualiteten bör erhålla full frihet att
på förnuftigt sätt göra sig gällande. För skolornas
förbättring i afseende på hygien och materiel var
S. flera år outtröttligt verksam. Hans föredrag Om
skolhusen och skolmaterielen i Pedagogiska föreningen
1853 (tryckt i "Handlingar och skrifter", se nedan)
ådrog sig mycken uppmärksamhet och föranledde sakens
framdragande i riksdagen. 1851-60 utförde S., efter
ett af P. E. Svedbom gifvet uppslag, under strider
med Stockholms stads konsistorium och territoriella
församlingar, snart sagdt ett herkulesarbete för
omorganisationen af hufvudstadens folkskolor.
– Genom sin reseberättelse om skolförhållandena
i Förenta staterna samt genom sitt inflytande i
riksdagen verkade S. mycket för åvägabringandet
af den särskilda folkskolinspektion, som kom till
stånd 1860. Också var han, ehuru ej själf inspektör,
af ecklesiastikministern anmodad att deltaga i de
första inspektörsmötena. – Äfven kvinnobildningen
främjades af S. i betydlig mån. Genom hans initiativ
anordnades 1859 en "Lärokurs för fruntimmer",
hvilken tvifvelsutan påskyndade upprättandet (1860)
af Seminarium för bildande af lärarinnor, vid hvars
första organisation S. nitiskt medverkade. – Tanken
att åstadkomma populära föreläsningar och en högskola
i Stockholm hade i S. en af sina upphofsmän och
ifrigaste främjare. Redan i Litteratursällskapet
(stiftadt 1841) och Bildningscirkeln (st. 1845)
höll han föredrag i detta syfte. Enligt hans åsikt
hade dock högskolans främsta uppgift bort bli att
fylla det praktiska lifvets och allmänbildningens
kraf. – I förening med P. E. Svedbom och G. R. Rabe
m. fl. grundlade S. vårt lands första periodiska organ
iör undervisningsfrågor, "Tidskrift för lärare och
uppfostrare", i hvars redaktion han i två år (1846 och
1847) deltog. – Till sockenbibliotekens fromma dels
föranstaltade S. utgifvande af bokförteckningar och
spred boksamlingar, dels utgaf skrifter om sådana
bibliotek. - I riksdagen samt genom flera tryckta
arbeten arbetade S. med en ifver och en skicklighet,
som rönt mycken uppmärksamhet i främmande länder,
men som ej medfört framgång i Sverige, för
vaccinationstvångets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
