Siljansnäs, socken i Kopparbergs län, Leksands tingslag. 33,430 har. 2,810 inv. (1915). S. utgör ett pastorat i Västerås stift, Leksands kontrakt. Siljekrona, fjäll. Se Ceciliekrone. Siljeström, Per Adam, lärare, vetenskapsman, politiker, f. 24 dec. 1815 i Åby socken af Kalmar län, d. 19 febr. 1892 i Stockholm, blef student i Uppsala 1832 och filos. doktor 1836. 1838 medföljde han den vetenskapliga nordpolsexpedition, som då företogs under fransmannen Paul Gaimards ledning. Denna expedition öfvervintrade i Bosekop, vid Alten, och S. deltog därunder i de meteorologiska och magnetiska observationer, för hvilka redogörelser lämnades dels i "Voyages de la commission scientifique du Nord" (1843--49), dels i Vet. akad:s handl. för 1841. Under sin hemfärd genom Norge företog S. "Observation öfver rullstensräfflornas riktning" i detta land (Vet. akad:s handl. 1842). 1839-44 var han lärare vid Ebersteinska skolan i Norrköping, 1844--47 docent i experimentell fysik vid Uppsala universitet samt lärare vid Nya elementarskolan i Stockholm. 1847--49 thamisk lektor vid Vet. akad. och 1856-62 rektor vid Nya elementarskolan, hvarjämte han 1861 och 1862 var led. af direktionen öfver Seminarium för bildande af lärarinnor, i hvilken läroanstalt han tillika föreläste pedagogik. Sistnämnda år utsågs han till folkskolinspektör i Stockholm, men nödgades s. å. af hälsoskäl afsäga sig både denna och sina öfriga befattningar äfvensom den plats i borgarståndet, hvilken s. å. genom högsta röstantalet blifvit honom anförtrodd af hufvudstadens valmän. Sedermera var dock S. led. af Andra kammaren 1867--69, för Södertörns domsaga, och 1885--87 (äfven sistnämnda års majriksdag), för Stockholm, samt valdes jämväl för valperioden 1888--90, då likväl hela Stockholmsvalet blef upphäfdt. 1866, 1867 och 1887 var han medlem af konstitutionsutskottet. Inom riksdagen arbetade S. kraftigt för humanitära och politiska framsteg. Särskildt bör påminnas om hans reformsträfvanden i fråga om undervisning, samvetsfrihet och medicinsk frihet. En af honom i 1887 års konstitutionsutskott afgifven reservation anses ha föranledt regeringen att framlägga den bekanta "Blå boken" i norska frågan. I främsta rummet var S:s verksamma lefnad egnad åt undervisningens och upplysningens främjande. I detta afseende betraktades han länge och med rätta som en af vårt lands stormän. Under utöfning af lärarverksamhet på många och vidt skilda områden -- i enskilda familjer, vid ett gammalt gymnasium, vid universitet, i Nya elementarskolan, i Högre lärarinneseminarium och i en enskild läroanstalt för fruntimmer, äfvensom i söndags- och aftonskolor för arbetare --, vidare som rektor, direktions- och skolrådsledamot, examinator i en militärskola, offentlig föreläsare o. s. v. inhöstade S. troligen i vidsträcktare mån än någon annan då lefvande svensk erfarenhet om, hvad som rör de praktiska delarna af undervisningen. Under allt detta arbetade han, ända sedan början af 1840-talet, genom skrifter och muntliga föredrag för den offentliga undervisningens förbättrande i enlighet med de grundsatser, hvilka omkr. 1840 började göra sig gällande i Sverige och som f. ö. räknade K. J. L. Almquist, O. E. L. Dahm, A. Fryxell, J. A. Hazelius, J. P. Lefrén, P. E. Svedbom m. fl. som målsmän. För sin del ifrade S. särskildt för ämnesläsning, fri flyttning, ökad tid åt modersmålet, de främmande lefvande språken och naturvetenskaperna, lämpligare metoder o. s. v. Vidkommande anordningen af den offentliga undervisningen yrkade han åtskilliga genomgående omdaningar, t. ex. att folkskolan skulle ombildas till en för barn ur alla samhällsklasser gemensam bottenskola ("kommunalskola"), med uteslutande svenska läroämnen, samt ställas under kommunalstämmornas och landstingens vård, äfvensom att seminarierna skulle erhålla särskilda styrelser i st. f. att lyda under domkapitlen. Hans grundåsikt i fråga om uppfostran var, att individualiteten bör erhålla full frihet att på förnuftigt sätt göra sig gällande. För skolornas förbättring i afseende på hygien och materiel var S. flera år outtröttligt verksam. Hans föredrag Om skolhusen och skolmaterielen i Pedagogiska föreningen 1853 (tryckt i "Handlingar och skrifter", se nedan) ådrog sig mycken uppmärksamhet och föranledde sakens framdragande i riksdagen. 1851-60 utförde S., efter ett af P. E. Svedbom gifvet uppslag, under strider med Stockholms stads konsistorium och territoriella församlingar, snart sagdt ett herkulesarbete för omorganisationen af hufvudstadens folkskolor. -- Genom sin reseberättelse om skolförhållandena i Förenta staterna samt genom sitt inflytande i riksdagen verkade S. mycket för åvägabringandet af den särskilda folkskolinspektion, som kom till stånd 1860. Också var han, ehuru ej själf inspektör, af ecklesiastikministern anmodad att deltaga i de första inspektörsmötena. -- Äfven kvinnobildningen främjades af S. i betydlig mån. Genom hans initiativ anordnades 1859 en "Lärokurs för fruntimmer", hvilken tvifvelsutan påskyndade upprättandet (1860) af Seminarium för bildande af lärarinnor, vid hvars första organisation S. nitiskt medverkade. -- Tanken att åstadkomma populära föreläsningar och en högskola i Stockholm hade i S. en af sina upphofsmän och ifrigaste främjare. Redan i Litteratursällskapet (stiftadt 1841) och Bildningscirkeln (st. 1845) höll han föredrag i detta syfte. Enligt hans åsikt hade dock högskolans främsta uppgift bort bli att fylla det praktiska lifvets och allmänbildningens kraf. -- I förening med P. E. Svedbom och G. R. Rabe m. fl. grundlade S. vårt lands första periodiska organ iör undervisningsfrågor, "Tidskrift för lärare och uppfostrare", i hvars redaktion han i två år (1846 och 1847) deltog. -- Till sockenbibliotekens fromma dels föranstaltade S. utgifvande af bokförteckningar och spred boksamlingar, dels utgaf skrifter om sådana bibliotek. - I riksdagen samt genom flera tryckta arbeten arbetade S. med en ifver och en skicklighet, som rönt mycken uppmärksamhet i främmande länder, men som ej medfört framgång i Sverige, för vaccinationstvångets