afskaffande. - Uppslag till stiftandet af Svenska allmänna djurskyddsföreningen (1875) gafs af S. och hans hustru. Dels för vetenskapliga ändamål, dels för att inhämta kännedom om undervisningens tillstånd gjorde S. en mängd utrikes resor, bl. a. 1849-50, med offentligt understöd, i England och Nord-Amerika. Som svenskt ombud bevistade han 1854 den internationella skolexpositionen i London (den första i sitt slag), hvarvid ej minst den svenska afdelningen, anordnad af honom, ådrog sig en gynnsam uppmärksamhet. Af det stora antal skrifter, som af S. utgåfvos, må här nämnas: Resa i Förenta staterna I (1852, "Om bildningen och bildningsmedlen i F. st." [ett arbete, som, varande det första i sitt slag, öfver-sattes på engelska 1853 och tillvann sig en synnerligen smickrande uppmärksamhet]); II (1854, "Patentväsende och järnvägslagstiftning i F. st."), Afhandlingar och smärre uppsatser i fysiska och filosofiska ämnen (3 hftn, 1854-69), Smärre skrifter rörande uppfostran och undervisning (1884) och Handlingar och skrifter rörande undervisningsväsendet (s. å.). Därjämte författade han flera afhandlingar (på svenska, engelska och franska) i medicinsk statistik, med särskildt afseende på vaccinationen, minnesteckningar öfver Berzelius (1849), B. Cronstrand (i dennes, af S. utgifna, "Efterlemnade skrifter", 1878), L. J. Hierta (1879) och Em. Swedenborg (1888), vidare läroböcker i fysik, geometri, aritmetik, kristendom och svensk statsförfattning (Lag och rätt. Kort sammandrag af fäderneslandets statskunskap, 4:e uppl. 1879), i hvilka man finner ett stort antal metodiska anvisningar af högt värde, äfvensom läseböcker för barn samt en mängd afhandlingar och uppsatser i tidskrifter (Vet. akad:s publikationer, "Framtiden", "Läsning för folket") och tidningar. 1895 utkommo S:s Efterlämnade småskrifter i pedagogiska ämnen. Jfr K. P. Arnoldson, "P. A. S., svenska folkets lärare" (1892).. -r.* Si-l-kade, turk. Se Hedjra. Silk-cotton-tree [-kå'tn tri'], eng., bot. Se Ceiba. Silke. 1. Se Sidenindustri och Silkesodling. - 2. Konstgjordt silke. Se Konstsilke. Silkeborg, stad i Jylland vid Gudenaas utlopp i Silkeborg Langsö, omges af skogar och ligger blott 10 km. från Himmelbjerget. S. leder sitt ursprung från ett pappersbruk, som M. Drewsen grundlade 1844, blef 1855 egen kommun, handelsplats med 1,204 inv. 1877 fick det egen kyrka och blef 1899 stad. 9,178 inv. (1916). Staden är stadd i stark utveckling, har 2 banker och 1 sparbank, svinslakteri, klädes- och trikåfabrik, maskinfabrik och flera andra fabriker. Pappersbruket nedlades 1889, men öppnades ånyo 1894. Lärarseminarium samt Theodora Langs stora komplex af flickskolor med gymnasium och seminarium; lungsotssanatorium, vattenkuranstalt (2 km. från staden). S. är regelbundet byggdt med breda gator; på torget framför rådhuset restes 1892 en staty af M. Drewsen, stadens grundläggare. 1871 förenades S. med Skanderborg genom en järnväg, som 1879 fortsattes v. ut till Herning; 1908 byggdes en järnväg i n. ö. till Langaa, och f. n. (1916) håller man på att anlägga en bana, som kommer att förena S. med Bramminge i s. ö. samt därigenom med Esbjerg. Staden är uppkallad efter en borg, som 1414-1536 tillhörde biskopen af Aarhus och förstördes 1726. E. Ebg Silkeborg Langsö, insjö. Se Langsö 1. Silkesalg, bot. Se Heterocontæ. Silkesbomull, bot. Se Kapok. Silkesbomullsträd, bot. Se Bombacaceæ Silkesfjärilar, zool., kallas de fjärilar af spinnarnas (se d. o.) underordning, hvilkas larver (silkesmaskar) vid sin kokongspinning frambringa för människan användbart silke. De tillhöra familjerna Bombycidæ och Saturniidæ. Den viktigaste och i användningen äldsta är mullbärssilkesfjärilen l. mullbärsspinnaren, Bombyx (Sericaria) Mori, tillhörande den förra familjen. Det är en sannolikt från Kina härstammande gulhvit fjäril med mer eller mindre tydliga mörkare tvärlinjer öfver framvingarna, 4-4,5 cm. vingbredd, tjock, klumpig kropp samt svarta kamtänder på antennerna hos båda könen. Larven erinrar genom sina utvidgade främre leder samt genom sitt spetsiga analhorn nära bakändan snarare om en snabelsvärmarlarv af släktet Deilephila än om en spinnarlarv. Den är till färgen gråhvit, med några bruna och rödgula fläckar på ryggen. Dess enda föda äro bladen af hvita mullbärsträdet. (Se fig. i art. Silkesodling, där äfven fjäriln är afbildad.) - De öfriga silkesfjärilarna tillhöra fam. Saturniidse och ha redan omnämnts dels under Påfågelspinnare, dels under Eksilkesfjäril. - Jfr Silkesodling. G. A-z. Silkeshare, zool. Se Angorakanin. Silkeshårig, bot., säges om en växtdel, som är beklädd med mjuka, luftfyllda, tilltryckta hår, gifvande växtdelen silkesglans. Exempel härpå äro bladen af Potentilla anserina, Salix repens, Leucadendron argenteum m. fl. G. L-m. Silkeshägern, zool. Se Hägrar. Silkeshöns, husdjurssk., härstamma från östra och sydöstra Asien, hvarifrån de redan i början af 1800-talet infördes till Europa, där de användas som lyxfåglar och äro ytterst sällsynta. Fjäderbeklädnaden är med undantag af stjärtens dunlik och mjuk som silke. Lefvande vikt 1 1/4 - 1 3/4 kg. H. F. Silkeskungen. Se Lister, S. C. Silkesmask, zool. Se Silkesfjärilar och Silkesodling. Silkesmusseron, bot. Se Musseron. Silkesnoils l. Stumba. Se Sidenindustri. Silkesodling omfattar afvel af silkesmask och har till uppgift att framställa silke, d. v. s. det spånadsämne, hvaraf siden tillverkas. Silket utgöres af trådar, hvarmed silkesmaskar, larverna af vissa nattfjärilar, tillhörande spinnarnas familj, Bombycina, omspinna sig vid förpuppningen. Som silkesmaskar används i främsta rummet mullbärsspinnaren l. mullbärssilkesfjärilen, Bombyx Mori (se fig. och Silkesfjärilar), som är inhemsk i Kina och hvaraf flera raser odlas, men därjämte användas äfven den i Kina högt skattade