professor i Bonn, 1891 biskop i Paderborn och 1899 ärkebiskop i Köln. S., som hade omfattande vetenskapliga och kulturella intressen, var en bland stiftarna af det betydelsefulla "Görres-gesellschaft" (se d. o.). Som teolog representerar han i moderat form den gällande romersk-katolska kyrkoläran. Bland hans skrifter märkas Die theologie des heiligen Paulus (1864; 2:a uppl. 1883), Lehrbuch der moraltheologie (1867; 3:e uppl. 1893), Der aberglaube (1877; 3:e uppl. 1894) och Lehrbuch der dogmatik (2 bd, 1879-80; 4:e uppl. 1899). E.Bg. Simarubaceæ, Simarubeæ, bot., farm., växtfamilj af serien Geraniales med omkr. 125 träd och buskar i tropiska länder. Blommorna, som vanligen äro enkönade, äro aktinomorfa, med en ring- eller bägarlik diskus, vanligen 10 eller 5 ståndare och 4-5 eller färre karpeller, som äro nedtill fria eller sammanvuxna till ett flerrummigt fruktämne. Frukten är klyffrukt, sammansatt af skilda, torra eller stenfruktartade delfrukter, eller flerrummig stenfrukt. Bladen äro strödda eller motsatta, oftast parbladiga, utan stipler. Barken innehåller bittert smakande ämnen, inre glandier saknas. Barken eller veden af flera arter ha medicinsk användning, t. ex. af Quassia (se Kvassia), Simaruba (se Rödsot, sp. 137), Simaba, Samadera, Brucea, Picrasma (se Kvassia) o. a. Irvingia-arters frö äro rika på närande fett och ägghvita. Ailanthus glandulosa odlas som prydnadsträd i länder med mildt klimat. Simarubeæ, bot. Se Simarubaceæ. Simbabye (Simbabue), ruinkomplex. Se Zimbabwe. Simbaggar, zool., detsamma som dykare (se Dykarfamiljen). Simbassäng, konstgjord vattenbehållare afsedd för simning. Se Simhall. Simberg, Hugo Gerhard, finländsk målare, f. 24 juni 1873 i Fredrikshamn, studerade i Finska konstföreningens skola i Helsingfors 1893--94, hos Axel Gallén-Kallela i Ruovesi 1894--96, i London och Paris 1896--97 och i Italien 1898, företog en studieresa 1903--04 till Paris och Spanien. S. målade till en början fantastiska småbilder i ett förenkladt stiliseradt maner, såsom Pan blåser och Bonden och döden. Senare har han öfvergått till ett realistiskt målningssätt, men väljer fortfarande stundom symboliska motiv. 1905--06 utförde S. (jämte M. Enckell) den dekorativa utsmyckningen af Johanneskyrkan i Tammerfors och målade där "al fresco" läktarbarriärfrisen Gossar bärande lifvets krans, Sårad ängel och Dödens trädgård. Af öfriga arbeten kunna nämnas porträtten Faster (1898) och F. Basilier (1904, båda i Antellska samlingen), Potatisflicka (1908, Åbo museum) samt en af fantasi och humor rik samling akvareller (50 st., 1898-1906, Finska konstföreningen). S. har med framgång sysslat med etsning. Sedan 1907 är han lärare i Finska konstföreningens skola. Simbirsk. 1. Guvernement i östra Ryssland, begränsadt af Kazan, Samara, hvarifrån det skiljes af Volga, samt Saratov, Pensa och Nizjnij-Novgorod. 49,495 kvkm. 1,997,500 inv. (1912), 2/3 storryssar, återstoden mordviner (12 proc.), tjuvascher (8 proc.) och tatarer (8 proc.). Omkr. 150,000 äro muhammedaner, 1,000 judar, de öfrige grekiska katoliker eller dissenters. Landet genomflytes af Volga, som delvis bildar gräns i ö., och dess bifloder Sura, Svijaga och Usa samt är med undantag af den bergiga stranden vid Volga en fullkomligt jämn eller obetydligt kuperad slätt med utomordentligt fruktbar jordmån. De särskildt i n. vidsträckta skogarna uppta 30 proc. af arealen, medan åkerjorden utgör öfver 50 proc. Jordbruk och boskapsskötsel äro hufvudnäringar. De viktigaste sädesslagen äro hvete, råg, korn och hafre; dessutom odlas mycket potatis samt något tobak, hampa och lin. Fisket i Volga är betydligt. Af mineral finnas endast svafvel, asfalt och gips. Skeppsbyggen och skogsafverkning bedrifvas i icke obetydlig skala. Hemslöjden är mycket betydande, fabriksindustrien jämförelsevis mindre. -- S. var fordom en del af det tatariska kanatet Kazan, men kom vid dettas eröfring 1552 under Ivan IV Vasiljevitjs herravälde. 1780 upphöjdes det till guvernement och fick sitt nuv. omfång 1850. De ursprunglige mordvinerna förlorade snart sin etnografiska enhet, mest efter midten af 1800-talet. -- 2. Hufvudstad i nämnda guv., vid Volgas södra strand, mellan denna flod och Svijaga samt vid Moskva--Kazanjärnvägen. 66,136 inv. (1911). Staden har breda gator, stora öppna platser, en mängd kyrkor, af hvilka den gamla katedralen S:t Nikolaus (1712) och den 1824--41 byggda Troitskijkatedralen äro de förnämsta. Af bildningsanstalter eger S. bl. a. ett prästseminarium och ett par gymnasier. I trakten af S. föddes historieskrifvaren Karamzin, som har ett monument i staden, och efter honom är ett offentligt bibliotek uppkalladt. Handel med spannmål, mjöl och frukt. Det har en årligen förekommande, mycket besökt marknad. Läder-, rep-, såp- och ljusfabriker finnas. Fisket i Volga utgör en af stadens hufvudnäringar. S. grundlades 1648, omgafs med palissader och fick en liten fästning i närheten till skydd mot tatarerna, 1 o. 2. Simblad, bot. Se Blad, sp. 619. Simblåsa, zool. Se Fiskar, sp. 414. Simblåsor, Luftblåsor, bot., luftfyllda uppsvällningar af bålen hos fukacéer, t. ex. Fucus och Sargassum (se dessa ord), och laminariacéer, t. ex. Macrocystis pyrifera (se d. o. och Alger, fig. 8), genom hvilka algerna hålla sig simmande eller uppräta. Simbrygga. Se Simkunnighet, sp. 570. Simbänk. Se Simkunnighet, sp. 569- 570. Simcoe lake [simkåu leik], sjö i prov. Ontario (Canada), på halfön mellan sjöarna Huron, Erie och Ontario, 1,440 kvkm., 214 m. ö. h. S. har genom Severn aflopp till Georgian bay af Huronsjön. I trakterna kring denna sjö föreföllo de förnämsta striderna mellan huronerna och irokesstammarna. Simcox [si'mkåks], Edith, engelsk filosof, f. 1844, d. 1901, har i Natural law, an essay in ethics (1877) utvecklat en naturalistisk och evolutionistisk moralteori. Människan är alltigenom en del af naturen, och hela innehållet i hennes medvetande härstammar från naturen. Sedelagen har sin grund i naturlagar. Af de yttre tingens regelbundna inflytande på vår organism uppstår en beständig