605 Sinaiunga-Sinclair s. ö. längs kusten. Bästa hamnarna äro Mazatlån och Altata. Hufvudstad är C u Ii a c an (13,527 inv. 1910). (J. F. N.) Sinaiunga [-lo'n,ga], förr Asinalunga, stad i italienska prov. Siena, vid Empoli-Chiusibanan. 9,443 inv. i hela kommunen (1911). Vid S. blef Garibaldi på tåg mot Kyrkostaten 24 sept. 1867 arresterad af italienska regeringen. (J F- ^-) Sinan, en af den osmanska byggnadskonstens främsta representanter, f. 1489 i Csesarea i Kappa-docien, deltog i sin ungdom i flera fälttåg, utbildade sig till arkitekt och blef som sådan en af skaparna af en turkisk stil, påverkad af den bysantinska, men likväl af en säregen lynnesart. S:s namn är förenadt med öfver 300 byggnadsverk för olika ändamål: skolor, vattenledningsverk, broar, mausoleer, kapell och moskéer. Hans båda storverk äro Selimmoskén i Adrianopel och Sulejmans-moskén i Konstantinopel. Den senare - byggd 1550-66, en genial omdiktning af Sofiakyrkan i spetsbågsstil - är hans största verk och anses som den osmanska arkitekturens mästerstycke. S. skall ha dött kort efter dess fullbordan. Han hade många lärjungar, och hans skola blef af stor betydelse för turkiska arkitekturen framigenom tiderna. G-g N. Sina'no, by. Se M e g a l o p o l i s. Sinapin, kem. farm., en alkaloid af sammansättningen Cje H25 N06, som i form af sulfocyanat förekommer i svartsenap (troligen äfven i frön af Turritis glabra) och i form af glykosiden sinaibin (G30 H42 N2 S2 015) äfven i hvitsenap. Det sönderdelas mycket lätt i fritt tillstånd, men salterna äro mera beständiga De äro färglösa och kristalliserande, men lösningarna, som ega bitter smak, gul-färgas vid tillsats af alkali. Sinapinet sönderdelas vid kokning med alkali i sinapinsyra och basen k o l i n (se d. o.).: G16 H25 N06 + H2 O = Gu H12 05 -f C5 H15 N02 sinapin sinapinsyra kolin Sinapinsyran, som bildar små färglösa kristaller, är en enbasisk, tvåatomig syra, som kan betraktas som en dimetyl-pyrogallolakrylsyra: C6 H2 (OH) (OCH,),, - CH = CH - COOK. K. A. V-g. Sinäpis. 1. Farm. Se S en a p.-2. Bot. Sina-pis L., örtsläkte af fam. Cruciferce, afd. Siliquosae, med 5 arter i Medelhafsområdet och Europa. Blomfodret är öppet, skidan trind, knölig, med långt utdraget, groft spröt och flernerviga sidor. S. arvensis, åkersenap (fig. 1), är ett besvärligt ogräs, som blommande kan färga åkrarna alldeles gula. De öfre stjälkbladen äro hela, groftandade, blommorna vackert gula, skidorna vanligen glatta med fyrkantigt, rakt spröt, uppåt utstående. De svartbruna fröna ha föga skarp smak och kunna användas som senap. S. alba, hvitsenap 1. gulsenap, har lyrformiga blad, blekgula blommor, hvithåriga, slutligen rakt utstående skidor med plattadt, sabelböjdt spröt (fig. 2) och gula, skarpt smakande frön. Hvitsenapen odlas i stor utsträckning för frönas skull (se Senap) och förekommer förvildad här och där. Gr. L-m. Sinapi'sffl} senapsdeg. Se Senap. Si natura negat, facit indignätio versum (latinsk hexameter), om också icke medfödd förmåga räcker till, skapar förtrytelsen versen. Se Facit indignätio versum. Sincere et constarnter, lat., uppriktigt och ståndaktigt, preussiska Eödaörnsordens devis. Fig. 1. Sinäpis arvensis (åkersenap). 1. stjälkens topp, 2 blomma, 3 skida, 4 frö, 5 rot och nedre blad. Fig. 2. Öppnad skida och t. v. förstoradt frö af hvitsenap (Sinäpis alba}. Till art. Sinäpis, sp. 605. Sinclair [-klär], svensk groflig ätt, härstammar från Skottland, där ätten hade stor betydelse. Flera af dess medlemmar kommo därifrån till Sverige under 1500- och 1600-talen. En af dem Frans (d. som öfverste 1666) blef naturaliserad svensk adelsman 1649, och hans kusin David (öfverste, dödsskjuten i slaget vid Warschau 1656) 1655; bägges ätter äro nu utgångna (Davids utgick 1803 med S. 3). Den nu lefvande grenen härstammar från deras kusins son Anders S. till Sinclairs-holm (f. 1614, d. 1689), som 1635 inkom till Sverige, blef öfverste och 1680 naturaliserad adelsman. En dennes sonson Fredrik Karl S. (se S. 2) fick 1766 friherrlig och 1771 greflig värdighet. Anders S:s adliga ättgren utslocknade 1786. Jfr Roland William Saint-Clair, "The Saint-Clairs of the Isles being a history of the sea-kings of Orkney and their scottish successors of the sirname of Sinclair" (Auckland, 1898). 1. Malcolm S., sonson till den ofvannämnde David S., krigare, f. 1691, d. 1739, blef som fänrik vid lifgardet tillfångatagen vid Poltava och återkom först 1722 ur fångenskapen. 1737 utsändes S., då löjtnant, i hemlighet till grannskapet af rysk-turkiska krigsskådeplatsen for att skaffa tillförlitliga upplysningar. I juli 1738 blef S., då