Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Simulacra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
Sinclair
608
major vid Upplands regemente och medlem af sekreta
utskottet, ånyo utsänd till krigsskådeplatsen för
att kunskapa, men därjämte för att öfverföra duplett
af ett med annan kurir afsändt bref till de svenske
ministrarna i Konstantino-pel ang. krigsförbuiid
med Turkiet och subsidier samt för att söka ordna
en tryggare be-skickningsväg, än man dittills
brukat. Ehuru hans beskickning insveptes i djupaste
hemlighet, blef den bekant för ryske ministern i
Stockholm, Bestusjev, som insände upplysningar därom
jämte S:s porträtt till sin regering med uppmaning
att söka uppsnappa S. Resan till Konstantinopel
aflopp emellertid lyckligt. I början af april 1739
återvände S. med bref från sultanen, storvesiren
och svenska sändebuden jämte Karl XII:s dödade
skuldsedlar. Fruktande forsat, färdades han med
turkisk och sedan med polsk betäckning, till dess han
kom in på österrikiskt område. Sedan han passerat
Breslau, upphanns han 17 juni 1739 några mil från
denna stad af en ryttarskara under befäl af de ryske
officerarna Kiittler och Levitskij, fördes afsides,
mördades och plundrades. En fransk köpman Coutarier,
som rest i hans sällskap, fördes till Dresden,, där
han öfverlämnades till ryske ministern och en tid
hölls inspärrad, hvarefter han frigafs och erhöll en
skadeersättning af 500 duka-ter. Couturier begaf sig
då till Stockholm och afgaf det förnämsta vittnesmålet
vid de undersökningar, som genast anställdes dels
hemma, dels i
Sinclairminnesvårdeii nära Naumburg. (På sockelns
mar-
mortalla läses: Hier fiel dnrch Mörderhand
d. Schwed.
Gesandte Baron v. Sinclair 17. VI. 1739.)
närvaro af svenska regeringens ombud i Schlesien och
hvars resultat föreligger i en utförlig berättelse,
som offentliggjordes 1741 och sedan varit hufvudkällan
för kunskapen om mordet. Illbragden förnekades genast
af ryska regeringen i offici-
ella rundskrifvelser till de europeiska hofven,
ehuru den, såsom numera torde vara uppenbart, på dess
befallning var direkt anordnad af Munnich. De ryske
officerare, som verkställt dådet, höllos en tid dolda
i Sibirien, men befordrades sedermera. I Sverige
väckte dådet landet rundt oerhörd förbittring och
blef en af förutsättningarna för kriget 1741. Den
af A. Odel diktade s. k. Sinclairsvisan, som i
en mångfald strofer skildrar, huru S. emottages på
Elyseiska fälten af Karl XII, och manar till hämnd mot
Ryssland, vann oerhörd spridning och bidrog att egga
hatet och krigsstämningen. - 1909 restes med bidrag
af svenska staten en minnesvård på den plats, där
S. mördats, vid landsvägen mellan Naumburg a. Bober
och Griinberg i Schlesien (se fig.). - Om ryska
regeringens skuld se E. Palmen, "Det Sinclairska
mordet 1739" (i "Svenska dagbladet" 20 okt. 1906)
och Solovjevs ryska historia.
2. FredrikKarlS. (skref sig S i n k l a i r e),
sonson till den ofvannämnde Anders S., grefve,
militär, partiman, f. 17 okt. 1723, d. 11 maj
1776 i Karlskrona, deltog i finska kriget 1741-43
och från 1745 under fransk fana i österrikiska
tronföljdskriget, blef 1747 kapten vid Västgöta
infanteriregemente och 1750 öfverstelöjtnant i
hessisk tjänst. S. utmärkte sig under Pommerska
kriget (1757- 62), blef därunder svårt sårad
1759 och hugnades med öfverstelöjt-nants fullmakt
s. å. Sin politiska bana började S. vid riksdagen
1760-62, till hvilken han hemkommit som ombud för
krigsbefälet. Hans utomordentliga skicklighet i
intriger och i konsten att värfva och sammanhålla
anhängare samt det förtroende, som han inom kort
lyckades vinna hos Lovisa Ulrika, gjorde honom hastigt
till en af riksdagens mest inflytelserika män och
till hofpartiets erkände ledare. Vid riksdagens
slut belönades han med en lifstidspension och
öfverstefullmakt samt utsågs att åtfölja kronprinsen
på dennes inrikes resor. Under den följande tiden
förblef S. hofvets främste rådgifvare, den förnämste
företrädaren af dess sak i det parlamentariska
lifvet och ledaren af dess skiftande och ömtåliga
underhandlingar med de andra partierna. Han ansågs
också allmänt ha främsta förtjänsten af partiets
framgångar och var af motståndare och afundsmän smädad
och hatad som få. 1766 upphöjdes S. till friherre,
blef vid riksdagen 1769 riksråd och erhöll 1771
grefvetiteln. Under striderna om konungaförsäkran vid
frihetstidens sista riksdag ingick S., kanske delvis
af hänsyn till sin svaga ekonomi, i febr. 1772 ett
hemligt aftal med mösspartiets ledare, att han skulle
upphöra med sitt motstånd mot partiets planer mot
löfte att bibehållas vid riksrådsvärdiffheten och
erhålla det indr aktiva generalguvernörsämbetet i
Pommern. S. undgick därigenom att indragas i sina
partikamraters fall vid partihvälfningen i maj
1772 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
