Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sitta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
681
Situerad-Sivaji
dramatisk framställning lämpa sig komiska situationer
mer än tragiska, då det nämligen ligger i ett
situationsstyckes natur att lämna ett friare spelrum
åt tillfälligheten, som inom det komiska spelar en
vida större roll än inom det tragiska (däraf uttrycket
situationskomik).
Situerad (fr. situé, se Situation), belägen; stadd
i (förmånliga eller mindre goda) lefnads-villkor,
t. ex. "väl situerad’’.
Si’tula, arkeol., ett kärl i form af en stympad kon
af hamrad och nitad bronsplåt, försedt med hank
af brons eller järn. Det användes under slutet
af bronsåldern och den förkristna järnåldern,
särskildt Hallstatt-tidcn (se d. o., sp. 1147 och
fig. 11). Situlorna äro dels släta, dels prydda
med geometriska ornament, dels med ornament
i grekisk-orientalisk stil. De förstnämnda äro
utbredda öfver hela Hallstattområdet ända från Irland
i v. och till Österrike i ö. och Italien i s. Situlor
med geometriska ornament (rader af upphöjda punkter,
koncentriska kretsar samt starkt stiliserade fåglar)
äro ej funna i västra Europa, men däremot ända upp
i Skåne (Bjärsjöholm). Dessa båda typer tillhöra
mest tiden före 8:e årh. f. Kr. Till de närmast
följande århundradena, framför allt 500-talet,
dateras situlorna med dekoration i grekisk-orientalisk
stil. De äro funna i Nord-Italien (Este, Bologna; se
Etrusker, pl. I), i Istrien, Krain, Nedre Österrike
(Kuffarn), Öfre Österrike (Hallstatt), Ty-rolen
(Matrai) m. fl. orter i Alpområdet. Efter allt
att döma äro de tillverkade på norditalienskt
(ve-netiskt-illyriskt område). Dekorationen är
åstadkommen i relief och framställer i zoner under
hvarandra ryttare och vagnskämpar i processioner,
sittande och gående män, tjänare med köksattiralj,
musikanter, sporttäflingar, lejon, gripar, fåglar,
boskap o. s. v. Dräkterna äro af stort intresse,
och öfver hufvud ge dessa bildframställningar en god
inblick i den norditalienska befolkningens lif 5CO
år f. Kr. Till de 2 sista århundradena f. Kr. höra
situlor af gjuten brons med fastlödda öglor för
hanken, ornerade med ett hjärtformigt blad eller
ett par delfiner. Dessa situlor tillverkades i
Syd-Italien (Capua) och exporterades öfver hela
Europa. Flera äro kända från Sverige (öster-och
Västergötland, och de efterbildades t. o. m. i lera.
T. J. A.
Si’tus inve’rsus, lat. ("omkastadt läge"), patol. Se
Dextrokardi, Lefversjukdomar och Missbildning,
sp. 659. - Om situs per-versus ("förvändt läge")
se P er ver si t et.
Sit ve’nia ve’rbo (förk. s. v. v.)3 lat., må uttrycket
tillåtas, med förlof sagdt.
Siuah, oas. Se Ammonium.
Siuan-hoa (Hsiien-hwa), stad i kinesiska
prov. Tschi-li, vid en biflod till Hun-ho, 15
km. från stora muren. Omkr. 90,000 inv. Det var
mongolkejsarnas sommarresidens under 1200- och
1300-talen, från hvilken tid staden har bevarat sina
imponerande vallar, triumfbågar och stora parker.
^V1)S-
Si’um L., bot., ett släkte af fleråriga örter,
hörande till fam. UmlelUferce, underfam. Apioi-dece,
med 10 arter, de flesta sumpväxter. Flockarna äro
stora och mångstråliga, med stora allmänna och
enskilda svepen. Blommorna äro hvita. Bladen äro
parbladiga. Frukten är brcdt
äggrund. I Sverige förekommer allmänt, växande
i vatten, den högresta Sium latijolium L., v a
t-tenmärke(se fig.), som anses vara giftig. Denna
Sium latifolium (vattenmärke), l växtens topp
i blom
och ett af de mellersta bladen, 2 blomma från
midten
af en småflock, 3 blomma från kanten af densamma,
4
klyffrukt sedd från fogen, 5 delfrukt i tvärsnitt.
växt är glatt, har de nedsänkta bladen 2-3 gånger
parbladigt delade (se Gälar 2) och luftbladen
enkelt parbladigt delade med breda, likformigt och
grundt sågade flikar. För de välsmakande rötterna,
sockerrötter, odlas S. Sisa-rum, härstammande från
Altai, i köksträdgårdarna. Om S. Falcaria se F a l
c a r i a. G. L-m.
Siuntio [si’ontiå]. Se S j u n d e å.
Siut 1. Assiut (köpt. Saud), hufvudstad i ett
förvaltningsområde med samma namn (tills, med
oaserna El-Charge och El-Dachel 1,989 kvkm.,
977,000 inv., 1912) i öfre Egypten, ligger nära
Nilens vänstra strand. 39,442 inv. (1907). Det
är ångbåts- och järnvägsstation, säte för en
koptisk biskop, har flera moskéer, bad, sjukhus
och någon industri (bomullsspinneri, tillverkning
af lergods, läderarbeten m. .m.). Handel med
Sudans produkter, natron, soda m. m. Amerikansk
presbyteriansk mission med skola för båda könen. Vid
S. ligger en af de stora Nil-dammarna (se Nilen,
sp. 1017, och fig. 2 å pl. I till art. Egypten),
och vid dess västra ända utgår Ibrahimkanalen,
som med vatten förser Bahr Jusuf, Egyptens största
bevattningskanal. S. kallades i forntiden Lykopolis
("scliakalstaden"), enär där dyrkades schakaler,
hvilkas mumier förvaras i många graf kamrar (se
Anubis). IS. föddes nyplatoni-kern Plotinos (se
d. o.). J. F. N.
Siwa, astron., en af småplaneterna.
Siva, en transkriptionsform för C iv a (se d. o.).
Sivaji, indisk härskare, grundläggare af marat-ternas
välde, f. 1627 i Poona, d. 5 april 1680, var son till
en marattkrigare, som innehade ett litet län under
sultanen af Bijapur. S. röjde tidigt glödande hat
mot muhammedanerna, eröfrade i spetsen för växande
marattskaror det ena under Bijapur hörande bergfästet
efter det andra och var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
